Lite från veckan hittills

Blendas larv har fått sin plats ovanför hennes säng. Ibland, om vi kommer ihåg, så vänder vi på den till kvällen så att den blundar, som den gör på andra sidan. Då går den och lägger sig.

Fast om Dag ska upp i Blendas säng får vi plocka ner larven för annars drar han i den så att ritstiften strittar.

Ständigt tänker jag på förvaring i detta rum — som dessutom helst ska vara lättillgänglig för barn. Det är tänkt att Dag också ska flytta in pigrummet så småningom och nere i källaren står en halv våningssäng och väntar. Hur ska de rymmas? I sängarna säkert jättebra men jag menar i rummet. Hur länge?

En dag hämtade vi Blenda från dagis med vagnen lastad med handdukar och baddräkter. Det hade varit jättevarmt hela dagen men när vi kom fram gick solen i moln. Den kikade fram igen under tiden vi kommit oss i vattnet, men sen plötsligt vände allt igen. Ett enstaka dripp här. Några dropp där. Sen plötsligt ett sjåsande ljud och det var regnet mot vattenytan, en ridå som kom närmare. Plötsligt regnade det över oss och under tiden vi plockade ihop våra saker på stranden dånade mullret. Att stå under ett träd särskilt länge när mullret kom från flera håll kändes puckat och att gå hem genom skogen gav mig kalla kårar, så vi sprang mot kvinnornas badhus där det fanns en liten bit tak att få skydd under. Det blåste som fasen under tiden vi sprang dit och det kändes lite ödesmättat hela alltihopa, sådär att man tänkte, men herregud, det här blir ju orkan?? Regnet öste ner. Väderappen kallade det ”halvklart”.

Skärmdump från ett filmklipp, hon var bara för himla fin. :’) Vi stod och tryckte under tak i kanske tio minuter eller så, sen lättade regnet och vi skyndade oss hem. Blenda hade ursprungligen varit mycket besviken på att badstunden blivit så kortvarig och fått ett så abrupt slut. Men på hemvägen pratade vi om att det blev liksom ett äventyr det här. ”Lite spännande tycker jag”, sa hon, och jag kunde bara hålla med.

Myrbiten. Väldigt bra färgkoordination av henne, det må jag säga.

Jag hittade en bit månsten när jag var ut på promenad. Det gjorde mig mycket mycket glad.

En annan sak som gjorde mig glad var att jag hittade Dags keps som han tappat kvällen innan, utan att vi märkt det då. Det var på väg från stranden som den föll (kastades?) ut ur vagnen, runt 300 meter från oss låg den, men det såg jag inte när jag gick förbi först så jag gick hela vägen till badstranden och fick syn på den först på tillbakavägen. Tjoho! Och Dag, som vi gett en annan vikarerande keps vi hittat på loppis samma dag, blev förbryllad av sitt överflöd och kastade således båda på marken. 😑

På tal om loppis så har jag gjort fynd åt mig själv också. Bland annat denna ormbörs, som jag inte vet vad jag ska ha till ännu men som jag inte kunde lämna. Försöker ju i allmänhet att inte shoppa sånt men ibland måste man få *unna sig* det som bara *sparks joy* ändå. Över min arm skymtar också min nya höstrock, DEN kommer jag inte ha problem med att hitta ändamål för! Den är mörkgrå och vintage och vadlång och rymlig så man får plats med tjocka yllekoftor under den. Längtar till kRiSpIg HöStLuFt.

Alfred hittade en ny stil! Nä men rekvisitaglasögon till hans shower. (I betydelsen föreställningar, inte dusch.) Däremot är hans mustasch även för vardag som till fest. Snygg tycker jag!

Jomen titta stilig karl. (Den lilla också.) Jag har alltid varit svag för män i mustasch och då menar jag verkligen en rejäl Tom Selleck-mustasch, inget tunt, inget snirkligt, och inget skägg till heller. Jag tror det hade sin början med den ena killen i Riptide, nån som minns? Och i modern tid kan väl ingen ändå motstå Murray Bartlett (Armond i The White Lotus, Dom i Looking)? Har alltid vetat att om jag var man hade jag definitivt velat ha mustasch. Ibland kan jag till och med önska att jag kunde ha en även som den jag är nu.

Min pappa hade mustasch när jag var liten och jag minns väldigt tydligt när han rakat av sig den. Jag ville liksom vägra, strejka, på nåt vis tvinga honom att oraka bort den. Men borta ajöss var den likväl! Kanske var det där och då som jag beslöt mig att så här är det: män bör ha mustasch.

Dag älskar att gunga. Hård fart ska det va. Han har för övrigt tagit över Blendas gamla fina jeansjacka som jag köpte flera år innan B ens föddes. Jag har till och med haft den så länge att jag också lånat ut den åt min syster med systerdotter född -08!

”Snart kommer jag och tar dig!” ropade Blenda och skrämde mig med sina vassa tänder. Vi hade tänkt cykla massor i sommar av nån oklar orsak blev det sannerligen inte alls så. Så det var pirrigt för henne att sätta sig på sitsen igen men det var som de säger: som att cykla.

Och här var undertecknad i förmiddags. Selma putsade mitt (kanske något svettiga) hårfäste. Hon gillar mig verkligen.

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s