Fifty shades of grådaskigt

Jag gick på loppis för första gången på tre veckor och det var så himla härligt att jag hade svårt att slita mig. Släntrade omkring tills det började kännas pinsamt. Provade minst tio kanske femton plagg fast köpte bara tre av dem. En gråvit college, en grafitgrå jumper. Båda i bomull med några procent kashmir. Och en ljusrosa randig t-skjorta som jag tyckte såg lite sjuttiotalig ut och något sådant har länge legat högt uppe på min loppislista. Har ni också en sådan? Själv kör jag en kombination av både en mental och en mobil en. Att visualisera det man söker kan ju ofta hjälpa en att finna det, inget magiskt med det men man skärper sitt hököga lite. På samma sätt som om man letar efter något man tappat bort så ska man gärna upprepa för sig själv det man söker (t.ex. ”mina nycklar, mina nycklar, mina nycklar”) så att hjärnan håller koll på vad den ska skanna efter. I alla fall, skulle jag inte vara hemskt trött skulle jag ta bild på inköpen men egentligen är det inget särskilt, det är basgarderob, och ni missar inget. Ändå är jag nöjd med dem. Känns bra inför — vågar jag basic bitcha så här redan andra augusti? — hösten. Sensommaren. Whatever. I några dagar sörjde jag att de varmaste sommardagarna tycks vara förbi, men i går kväll provade jag några av mina fodrade jackor och nog har det nåt, att kunna klä sig i lager.

Sedan jag snöade in mig på färganalys och därmed fått det gång på gång berättat för mig att svart inte är min färg, så försöker jag övergå till mörkgrått som basfärg. Egentligen föll många pusselbitar på plats i och med den ”vetskapen” och på nåt sätt har det gett mig ny energi vad det gäller stilen, hur töntigt det än låter att bry sig i sånt. Jag har hur som helst alltid föredragit urtvättade svarta jeans framför helsvarta och sånt mejkar ju perfekt sens nu. Nu håller jag alltså hökögekoll på allt grafit-, betong- och titangrått. Samt i princip allt grådaskigt överlag.

Ett pack färgvärldar jag dras till:

Alla via Pinterest.

Ser fram emot att utforma höstgarderoben, det gör jag. Såklart via loppis. Annars är det ju ingen match ens. Ingen skattjakt! Och vad är då det roliga? Ja förutom fina kläder förstås, och de kan vi såklart äta när typ inget går att odla på planeten längre p.g.a. förbrukade resurser och ett överflöd av utsläpp. Tur!

Förlåt, är lite skärrad utav hur folk köper nytt bara. Min bubbla kolliderar emellanåt mot verkligheten. Gud vad människor shoppar, postar hauls, vad influencers delar adlinks, skapar köpsug. Skaver det hos er också eller är det bara jag som är känslig? Faktum är, oavsett, att vi shoppar för mycket. Jag läste någonstans att man kan köpa tre nyproducerade plagg om året, att fler än så bara inte är hållbart. Och det har förändrat mitt perspektiv på ämnet stil faktiskt: Snygga kläder i all ära men är de alla nyproducerade och nyinköpta till din garderob, så… njäe? Not a good look ändå va?

(Väldigt subjektiv fråga förstås men ändå, vi kunde komma överens om det.)

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

En tanke på “Fifty shades of grådaskigt”

  1. opopulär åsikt: jag önskar jag hittade fler nya plagg i butikerna. men alltså kvaliteten på alla tyger? det känns som att klä sig i en plastpåse. som sen krymper efter två tvättar. inte undra på att folk måste köpa nytt hela tiden. den fantastiska tygkvaliteten är faktiskt den största anledningen till att jag köper gamla plagg på second hand. jag vet att bomull är dåligt för miljön och bla bla men ett välsittande plagg i bra tygkvalitet gör man å andra sidan sig inte sig av med i första taget. det är ju de där plaggen som efter en yttepytteanvändning inte sitter bra längre som ryker först.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s