Sista bästa maj / Love is?

Sällan händer det att jag gör en klassisk dagens bildbomb-inlägg men när, om inte nu, ska löken blomma? Sista maj var det här.

Jag tänkte skriva att jag förde Blenda till dagis, men snarare var det så att jag följde. Hon cyklade själv och jag gick bredvid med en hand på hennes rygg. Väl framme ville hon gärna visa deras djungel, m.m., så jag fick en kvick rundtur.

Jag gick tillbaka genom Kaserntorgsparken. Lekplatsen där i bortre änden heter fortfarande Signeparken här hos oss, uppkallad efter Blendas kompis Signe förstås, som hon lekt med i den.

Sedan på Timmermansgatan. Tyckte bara det såg så mysigt ut här. Fågelholkar i träden och så vidare.

Mera Timmermansgatan. Inte första gången jag stannar och beundrar den här hästkastanjen.

Och sen hem. Fasaden målas om så huset är iklätt plastkjol nu för tiden. Liten mini lågt nerhasad. (ÄR det Miu-miu-settet det också undrar ni? Ja antagligen.)

Vi spolar fram några timmar och Dag har kommit in från sin första tupplur. Han fick sova med pingvinen som jag nödköpte på loppis samma kväll som vi tappade Niini, och som Blenda har döpt till Bing.

Dag har blivit väldigt förtjust i katterna och gosar gärna med dem. Pratar med/om dem, säger typ ”thr” eller ”thhhsi” och jag tror det betyder ”kissi” och ett spinnläte. I kombination. Det är obviously ljuvligt med katter men denna Myra får vi hålla koll på eftersom hon visat sig vara opålitlig. Önskar att hon skulle förstå att gå iväg när hon tycker det blir för mycket, men istället ligger hon kvar och surnar allt mer. Sedan slår hon till med tassen, det har hon gjort på oss med ett fåtal gånger, men mest som en varning. Men så nyligen på Dags kalas så klöste hon Dags lilla kusin. Alltså REV på riktigt. Vår gäst! En ettåring! Nä, inte blir man ju glad inte.

Jag och Dag klädde på oss och gick ut på en promenad. F.ö. iklädd min gamla hatt. Vi mötte en annan mamma med en bebis på vägen som vi stannade och pratade med lite. Dag skiner upp varje gång han ser en annan person i hans storlek. Strax därpå mötte vi Alfred som var på väg hem, men vi måste gå vidare. Vi hade nämligen fått ett samtal om ett ärende vi måste sköta…

Nämligen att hämta Niini! NIINI!! Om jag grät när de ringde från loppiset och berättade att de hittat en liten kanin med ett hjärta på magen? Lol gissa. Usch alltså vilken berg-och-dalbana det här äventyret var. FÖR MIG. Det var så konstigt för jag kunde liksom höra den rationella rösten i mitt huvud som sa: ”Det är bara att ta det lugnt. Avvakta. Ge det ett par dagar, Niini kan dyka upp ännu. Just nu gäller det bara att vänta och inte ta ut något i förskott. Inget är skrivet.”
Men känslan jag gick omkring med var mer: Åhfyfan fyfan fy fan fy faaan neeeej.
Ni vet det där crying face-filtret som alla leker med just nu? SÅ kändes det på insidan. Ha ha. Bedrövelsen.

Och visst i världen tycktes Dag också uppskatta hennes återvändo.
Även om han tappade (??) henne ur vagnen tre gånger på hemvägen. Tre. 😑

Vi gick alla tre och hämtade Blenda och sedan raka vägen till bibban.

På barnavdelningen fanns en utställning som Blenda blev eld och lågor över. Eller ska man säga… 🥁 vatten och vågor? Utställningen var alltså baserad på Linda Bondestams Mitt bottenliv och innefattade en mysig undervattenskoja. Barnen sprallade omkring i den som glada laxar.

Sen hem igen i regnet. Gick förbi gulligt klotter på en barrack. Love is? Kanske just precis det, kände jag då.

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

2 reaktioner till “Sista bästa maj / Love is?”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s