Speglar, barnsaker och dansbandsorkesterblusar

New här, who dis? Jomen en Finnmirror som jag nyligen loppat. Företaget grundades år 1923 och låt en kvinna få killgissa att varje finländare har sett eller kommer se sin spegelbild i en. Man kanske inte alltid vet om det bara, fast 60-/70-talsmodellerna i färggrann plast brukar i alla fall vara rätt kännspaka. Jag köpte mig en annan design — en med ram upp- och nedtill i furu, tillverkad år 1976.

Här hänger den nu, på sovrumsväggen där en byrå tidigare stod. Lite ovant och jag försöker fortfarande spegla mig där den gamla spegeln hängde, men finner varje gång att jag ser precis ut som en väggbonad. Huh! Besynnerligt. Jag har möblerat om lite och skulle gärna skylla alla väskor och korgar i hörnen på det, men faktum är att så har det sett ut sedan vi flyttade in. En vacker dag ska jag få ordning på rummet, som jag bl.a. vill byta golv på så det är liksom ingen quick fix direkt. Känns i alla fall som ett steg närmare nu då jag kan checka av boxen ”spegel 50-70 cm bred, minst 100 cm hög” i min loppisanteckning på telefonen.

Blusen jag har på mig hittade jag under samma loppisbesök. Att spana efter ”nätta blusar” på loppisrundorna har varit ständigt de senaste åren. Det jag sökt är nåt enkelt men unikt att ta på till jeans och känna sig lite snofsigare i än i t-shirt. Så när jag hittar en 70-talare som för ovanlighetens skull inte är i 100 % konstmaterial utan bomull så tackar jag minsann inte nej. Att den ser ut som något Gert Jonnys skulle ha på sig tycker jag talar enbart till dess fördel.

Fynden minus spegeln. Det blir ju onekligen mest saker åt barnen — tumvantar, tidskriftssamlare i fanér, Gustaf-folder, broderingsset med mönster, stramalj och garn för att sy en häst i långstygn. En reliefpress med tio olika former den kan trycka i papper — t.ex. hjärta, svamp, tulpan, smiley. Inte jättestort användningsområde men hallå så coolt. Absolut 100 % sådant jag själv hade tyckt att varit otroligt häftigt när jag var barn men aldrig fått beställa från tv-shop eller var man nu än såg reklam för coola leksaker. (Som denna, minns nån den?) Så nu passar jag gärna på när jag kan köpa sånt ”åt barnen”.

🙂

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s