Ryakuddsfluff och solkattskonfetti

Den här veckan försvann i ett nafs. Vi kom hem från Helsingfors i måndags och först blev Blenda snuvig, sedan Dag. Det hör väl till. Efter att de gick omkring och typ slickade på räcken i lekvagnen på tåget kändes det sannerligen inte som en bautaöverraskning. Men vid det skedet av resan var jag bara så trött att det kändes tämligen värt det så länge de underhöll sig själva. Sov uruselt på hotellet, förstår inte varför.

Nån kväll i veckan scrollade jag långt bakåt i mitt bildarkiv och hittade så många fotografier jag aldrig gjort något av, många av dem redigerade och redo att sättas in i ett inlägg. Så dumt att jag kontinuerligt sätter tid på att välja ut och fixa till bilder som sedan aldrig kommer till användning. Nä, jag får skärpa till mig. Mm absolut groundbreaking insikt eller hur?

Så här är en bild på en kudde jag loppat och som jag bara… nä jag vet inte, kärat ner mig i? Nu har jag tvättat jag den, varsamt, med hållna tummar. Den är i skrivande stund på tork. När jag betraktat den har jag återkommande tänkt på nåt Ellen skrev en gång, tror det var om en loppad elefant i lergods eller dylikt (?), att det kändes som att den förde inredningen i en särskild ny riktning. Nu parafraserar jag hejvilt men nåt ditåt.* Lite så känner jag också, eller riktningen liksom känns *specificerad* nu. Det var ju detta som behövdes. En hemmagjord fluffig och ganska risig gammal ryakudde. Såklart!

Jag känner mig dessutom inspirerad att knyta en egen ryamatta, nu när loppisgudarna fortsätter att neka mig en sådan — men någon uppenbart knytit denna kudde och gjort det så fint. Klassiskt övermäktigt projekt som jag knappast skulle klara av att slutföra. Orka. Men gud vad kul det skulle vara om jag gjorde…!

* Jag letade fram inlägget för här tar vi källmaterial på allvar!!

Annat nytt i rätt riktning här hemma är att jag äntligen köpt en liten discokula att ha i fönstret. Har inte tagit världens bästa fotografiska bevis på effekten av den, men den sprider alltså ett glest solkattskonfetti omkring sig när vädret tillåter det. Ångrar att jag inte köpte fler till andra fönster! Det är så mysigt, klar stämningshöjare. Tycker både jag och katterna. (Ren gissning på de sistnämnda. Eventuellt hatar katterna verkligen de små fläckarna och vill döda dem allihopa.)

Och nu har det gått många timmar sedan jag skrev det här ovanför. Trodde jag skulle tillägga nåt mer men det gjorde jag aldrig, fast så fanns det aldrig tillfälle heller. Babyn vaknade från sin tupplur och sedan avdunstade all min energi i en stadig takt tills att båda barnen somnat. Inte har det egentligen varit något särskilt i dag men UFF vad vissa dagar bara tar mycket av en. Ska strax lägga mig. Har tillbringat sista delen av kvällen i soffan framför Kulturfrågan Kontrapunkt, på Alfreds förslag. Ibland känner man ju igen nåt klassiskt stycke eller konstverk och får känna sig hemskt bildad och mallig. Lol nej, inte i dag. Jag hade ursprungligen tänkt slötitta på okrävande reptilhjärnevänliga The Walking Dead (fast bra är den ju inte, det ska jag verkligen säga) eftersom jag tycker det är himla trevligt med lite representation på tv, att se fler med samma hjärnaktivitet som mig. Alltså zombierna. Men… öh. Alltså. Öööööö

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s