Konvalescenterna

Ser ni bunken? Ja. Mattan? Nej? Soffkuddarna? Nej?? Åh nej, nej. O ja — magsjuka in the house.

Vid bildtagningsögonblicket var vi mitt mellan utbrotten, vår lilla sjukling hade börjat krya på sig och själv hade jag inte ännu hunnit sjukna in. Men äh, jag vet inte vad jag håller på med, varför ska jag berätta om det här? Vill ni jättegärna ha gräsliga detaljer? Jag gissar på kanske ändå inte.

Det var i alla fall några dagar sedan och det är först i dag som jag börjar känna mig någorlunda återställd. Har varit så jäkla svag och trött. Kom att tänka på att sist jag hade vinterkräksjuka så blev jag sjukskriven i typ tre dagar ännu *efter* att jag tillfrisknat. Det kan vara så otroligt tufft med uttorkning, sa arbetshälsovårdaren.

I går återvände Blenda till dagis och därifrån gjorde de en utflykt på kanske 500 meter för att se en teaterföreställning, och sen tillbaka då. Hon berättade att hon var sååå trött i benen efter den promenaden. Inte att undra på! Hon har säkert dragits med samma uttorkningseftereffekter som jag har. Jag orkade själv inte föra eller hämta henne till fots utan tog bilen. Är imponerad av henne. Det är fasen tufft.

Än så länge har Dag klarat sig undan att bli sjuk. Vet inte hur det gått till men klagar gör jag icke.

Och här står soffborden fortfarande ovanpå varandra, flera veckor senare… har blivit blind för det. Förutom på bild då, helt som vanligt.

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s