Doomscrolla vs feelgoodsurfa

Alla säger att man inte ska doomscrolla, men då man stänger nyhetssajterna och ska göra nånting för nöjes skull, sätta hjärncellerna på standby, vad gör man då? Jo man öppnar insta. Och vad har vi där? Jo men NYHETER, samt reaktioner på dem, överallt. Eftersom man följt nyhetsbyråer då det är ett enkelt och snabbt sätt att hänga med lite i världen, men det betyder ju att man snappar upp grejer även när man hade tänkt att inte. Plus att så väldigt många privatpersoner (mig inklusive) postar stories och inlägg om nyheter. Menar inte att det är problem med det, säkert är det helt okej förutsatt att man nu tar sitt ansvar och att ens följare fattar att man inte har samma kredibilitet som, säg, AP news, men blablabla det här vet alla. (Skulle dessutom va knäppt att kräva av människan att *inte* nyttja sociala medier för att socialisera sig genom att diskutera vad som är nytt.) Men visst är det lite loophole vibes över det hela? Man trillar liksom rakt ner i samma hål nästan direkt.

Ett bra drag för Insta nu, eftersom det ärligt talat tenderar bli utmattande (fast de bryr ju sig inte förstås), tror jag att skulle vara att ge användare möjligheten att vidare sortera sina flöden. Det räcker inte med att kunna välja ut ”nära vänner” som får se vissa av ens stories utan man vill också kunna sortera in vad man SJÄLV ser. Man vill t.ex. ha en kanal som är nyheter, och när man ska o-doomscrolla vill man gärna klicka ur nyheter-klicken. Eller hur? På detta sätt kunde man lätt dubbla sin skärmtid. :))) Okejokej så ring mig insta!

Ja, det var en sak jag tänkt på bara. Hur det i stort sett är omöjligt att undfly informationsflödet och eländet det för med sig dessa dagar. Litet i jämförelse, men så är det ju.

Och jag fick en liten, jämförelsevis sannerligt liten, heureka-upplevelse när jag kom på att det förstås är HÄR som bloggarna ska (nåja, i alla fall kunde, allra minst borde) träda in och återgå till det de en gång i tiden gjorde bäst: NÄTMYS. Då menar jag inte att varje inlägg kretsade kring fluff och gos utan att känslan i aktiviteten ATT surfa runt var så förbannat mysig, attt blogg efter blogg kika in hos en kär vän (som man ändå kanske inte alls kände) och kolla hur hens (who am I kidding, hennes) dag varit, vad hon tänkt på, vad hon gjort, vad hon läst, vad hon haft på sig, vad hon sett på tv, vad hon fotat, vad hon ätit, hur hon haft det och vad som är nytt sen sist, bara nån dag innan. Sånt kan jag verkligen sakna så mycket. (Fast lite har ju instastories axlat den rollen, det ska erkännas.)

Jävligt förutsägbart av mig att jag alltid ska återkomma till bloggarnas revansch, eller hur? Vid det här laget handlar det kanske mest om att övertyga mig själv mer än nån annan. Men då får det vara så då! Välkommen till Linnealand!

Ja ja. Battle not with skärmar, lest ye become a skärm, and if you gaze into the flödet, the flöde gazes also into you, som man brukar säga ni vet.

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

2 reaktioner till “Doomscrolla vs feelgoodsurfa”

  1. Ja visst var nätet mysigare förr?! Jag minns det sena 90-talets och till viss del tidiga 00-talets internet med varm nostalgi, kanske för att det handlade mer om connection på den tiden. Hur man verkligen uppskattade att kunna möta människor man aldrig annars mött och finna likheter och gemenskap. Det var ju verkligen roligt och spännande! Nu känns det mest som att internet används för att hitta olikheter och skapa olika läger.

    Jag la ner sociala medier för flera år sedan och det kan vara ett av de bästa beslut jag tagit. Visst känns det ibland som att jag missar något när någon debatt pågår på Instagram och jag har noll koll på vad veckans problem är men å andra sidan mår jag bättre av och blir en mer öppensinnad människa av att inte delta i eller en se den delen av internet. Läser hellre mysiga bloggar!

    1. Intressant tanke om hur internet var förr kontra hur det var nu! Jag kan också känna igen det. Samtidigt blir jag fundersam om det faktiskt VAR så mysigt eller om det är nostalgiserandet över det som mer känns så. Det kanske var helt okej när det begav sig men nu känns det otroligt fint i efterhand. Kanske en släng av you don’t know what you’ve got ‘til it’s gone? Eller är det här helt enkelt bara vår generations Det Var Bättre Förr? Haha! Åh shit.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s