Kometer och tyranner

Hallå i stugorna! Sjunde mars, måndag, vardagen är igång igen och jag sitter här och försöker ta in den senaste veckan plus lite till. Det… har varit… A Lot… eller hur? Förstås invasion och krig som såklart inte drabbar mig direkt mer än att man berörs och blir galen av alla hemska rapporter om vilka grymheter som pågår, och visst känns det SISÅDÄR att sitta här i lilla grannlandet till en maktgalen despots enorma rike — och på tal om despoter och tyranner så läs gärna den här krönikan av Fredrik Sonck: En gång ska du också dö, Vladimir Putin. Den är öppen för alla att läsa i alla fall just nu. Jag läste den i går och märker att den fastnat hos mig.

Och förutom allt det jävliga så har vi även haft sportlov för Blenda och i förlängningen oss alla här i vårt hushåll. Det var egentligen redan i slutet av veckan innan som hon tog ledigt, på torsdagsmorgonen nåddes vi av infon att de haft coronasmitta i hennes grupp och då var det dags att börja ställa faktorerna mot varandra. Man KAN ju inte hålla på så här för evigt, plocka hem barnen vid minsta lilla risk för exponering, och det börjar kännas borderline-urfjantigt att hålla på så. Men också ansvarslöst att INTE göra det när vi ändå har möjlighet? Åh gud. Att det ska vara så svårt att Göra Rätt, jag vill ju bara fatta beslut som är styrda av varken arrogans eller ängslighet. Det är så många variabler att ta in och jag nämner inga namn men någon blev irriterad på att jag bara satte till fler ”Fast…” på listan hela tiden men jag vill hävda att det inte är mitt fel att sådana finns. Men jo det är utmattande att det inte kan vara alldeles kristallklart! Jag är förstås hemskt unik som längtar efter enklare tider, eller hur? Denna gång fick vi bland annat ta det annalkande sportlovet i beräkning, då Blenda automatiskt skulle undvika vidare exponering. Samt att vi hade ju gjort lite planer för lovet, hade varit trist att bli ens pyttekrasslig och därmed tvungna att ställa in allt sånt. På grund av två dagar då jag hur som helst är hemma om dagarna. Så hon fick komma hem igen.

Sedan dess har vi hunnit gå på museum, åka skridskor, hälsa på mommo och moffa och sova över hos dem ett par nätter, fira fastlagstisdag, gå på demonstration, åka ut till Södra Vallgrund till en husdjursgård (det är där fåren på bild bor), hälsa på kusinerna Elis och Iris, och gå på bio på biblioteket där de visade Mumintrollet och kometjakten och jodå katastroffilm kändes minsann högaktuellt. Jag undrar hur pass planerat det var? För de som inte märkt av vad som är på gång i världen så bara en rolig upplevelse att gå på ”beo”, som Blenda säger. (Förresten också första ordet hon någonsin skrev, ”beo”.) Även för oss vuxna en rolig, och tillika en trösterik en. Kometerna åker oftast bara förbi, tyrannerna ska helt definitivt en dag dö. Livet går sin gilla gång, och jag brister uuuut iiii sååÅÅÅng

skoja

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s