Tråkmånsar skola tråka

Dags att tvätta spegeln, eller vad säger du Selma?

I går fick jag ju min andra covidbooster, och i dag har jag dragits med vanliga bieffekter. Främst lätt feber. Eftersom jag är finlandssvensk vill jag kalla det stegring, men efter att jag förstått att det betyder något HELT annat på andra sidan bottniska viken så drar jag mig för det. Jag vet inte om jag fortfarande är lite post-vaccindosigt dåsig och trög eller om jag bara är så här allmänt dum och obildad men jag fick just slå upp vad vattenmassan faktiskt heter. (Ville kalla den Bottenviken men det är bara snutten längst i norr.) Eller förresten, jag vet visst — jag är BÅDA. Varför begränsa sig! Jag är en modern kvinna och det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.

Jag har börjat återgå till ett mer normalt varande nu först under kvällen. I morgon ska jag vara ensam med barnen så jag hoppas bieffekterna inte får för sig att göra en comeback. Skulle gärna orka med något lite mer kul eller i alla fall aktivt än, typ, Disney+. Men Blenda är egentligen ganska low maintenance, hon trivs bra med att pyssla på här hemma. Mest leker hon med sina gosedjur, till exempel att de ska ut på en tågresa (”faktiskt korståg”, som hon gillar att upplysa oss om) eller att nån av dem går vilse i ett köpcenter men blir kompis med nån som jobbar där (”receptionisten”, säger hon). I kväll när jag låg alldeles förslöad i soffan och stickade några maskor och Alfred satt i andra änden av soffan och jobbade, blev det tyst om Blenda och då hade hon plockat fram en målarbok och sina oljepastellkritor och satt sig vid köksbordet. Dag, å andra sidan, har det blivit mer ljud om. Han har börjat säga da-da-da — häromdagen lyckades jag filma då han precis sa sitt namn!! för första gången!! — och verkar vara glad över sin nyfunna monolog. Inte han heller är särskilt underhållningskrävande.

Att själv vara barn minns jag som att KONSTANT gå omkring och tjata på mamma att jag hade trååhåååkiiihiiiiigt. (”Ja har int naa ti jööööö.”) Ja varsågoda att använda detta som anekdotisk bevisföring för att det är just som de säger: Only boring people get bored.

På tal om boring så har jag varit riktigt basic bitch och beställt en Lohalsmatta från Ikea. JA den där i jute som alla har. Även ett nytt badrumsskåp eftersom vårt nuvarande har saknat en dörr sedan i somras. Gångjärnet sprack mitt itu och man kunde säkert byta det, men det började oavsett bli dags att byta till ett större. Detta anländer på fredag och jag ser mycket fram emot att hämta paketen, sätta ut mattan, bäva för att den inte ska kännas riktigt rätt ändå, att få plocka i det nya badrumsskåpet, men brölsucka åt att herregud nu måste vi MONTERA det också och ugh vi måste väl borra nya hål i fucking kaklet och var hittar man sån utrustning hur gör man hur ska lampan kopplas ugh ugh ugh. (Tänker att om jag får det ur systemet nu redan så kan jag kanske sen då det gäller tackla åtagandet med bättre framåtanda.)

Men allt det där är alltså först i övermorgon. Och nu är det sent igen. Åren går snabbt men dagarna är långa och timmarna efter nattningen färdas i warphastighet 5832754891706, eller hur det är man säger.

Dags att gå och lägga sig, eller va Selma?

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s