Handarbetets sagoskog

Textilier och handarbeten är något som jag titt som tätt kollar lite extra på på loppis. Man vill ju ha stora grejer att hänga på väggarna men stora tavlor är ofta så dyra, vilket förvisso för det mesta är skäligt men man vill ju gärna komma förmånligt undan och det är där traditionellt kvinnliga göromål kommer in i bilden. Det har så låg status att de alstren kan man oftast köpa mycket billigare. Än så länge. Själv har jag fastnat för bonader för att jag dessutom tycker de är på nåt vis härliga. Mjukare än tavlor. Förra våren hittade jag äntligen väggbonaden jag sökt (fast visste att det var den först när jag såg den), innan den fanns det dessutom en julbonad (som även nu pryder väggen), och i går var det då dags för den tredje.

Satumetsä, sagoskogen. Har testhängt den ovanför sängen men har fått konstatera att den inte alls hänger rätt där. Kan hända att den skulle passa bättre där bara väggen bakom den inte var så outhärdligt trist. (Vilket SKA åtgärdas men när eller hur är ännu oklart.) Men ser ni så fin? Halvtransparent duk, gissar på lin, med broderade träd och… kanske bär?

Inhemskt, handvävt, från Kotiteollisuus OY Oma Tupa i Kuopio. På trälisten finns också ett litet, rostigt, ärgat, slitet metallplakat med namnet på personen som gjort den — själva handarbetet och inte designen, förstår jag det som — faktiskt i detta fall en man, och datumet som det blev klart. Tack för konsten, Jouko Hinttu 1.3.1980. Undrar om bonaden var en man i tiderna fick köpa delarna till i ett set för ett sedan färdigställa själv. Sådant var väl populärt förr (korsstygnstavlorna!) men sysslar nån längre med det? Vågar jag sia en kommande covidboom?

För övrigt intressant att tänka att om kvinnor genom historien betraktat sina hantverk med samma tydliga stolthet — graverat metallplakat mednamn och datum! — och män hade sett på dem likadant, (fast detta medför väl en teoretisk hönan-eller-ägget-situation,) så hade jag kanske fått betala betydligt mycket mer för sagoskogen. Varsågoda för tydlig och bra meningsbyggnad. Men ja ni fattar väl. Jag kan inte heller formulera tydligare. Måste kvinnogöra andra saker nu (äta choklad, vilken kliché).

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

En tanke på “Handarbetets sagoskog”

  1. Jag sysslar! Eller tanken är iaf att börja göra korsstygnstavlor. Har köp tyg, tråd och mönster. Tänkte att har jag tråkigt är det vettigare att brodera än att slösurfa eller onlineshoppa. Liksom producera, skapa, åstadkomma något istället för att bara fördriva tid.

    Tror absolut sådant här kommer göra en comeback. Känns som att stora delar av millennial-generation längtar efter att saker (livet) ska vara ÄKTA på något sätt. Inte bara konsumtion och yta. Visst en broderitavla är väl egentligen yta men har man gjort den själv blir det nog inte slit och släng, som någon made in China-inredning, utan något att vara stolt över att man faktiskt gjort själv, hur simpelt det än må vara.

    Jag har en jättefin broderitavla köpt på loppis och jag brukar tänka på arbetet någon lagt ner på den och uppskattar den så mycket mer just för att den inte skapats i en fabrik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s