Plums i vecka 48 och stundom helylle (så typ halvylle då?)

Jag tycker om denna gulliga bebis väldigt mycket men jag får ändå medge att det börjar kännas lite onödigt av honom att vakna precis varje gång jag försöker blogga. Menmen. Vi plumsar vidare.

Gick ensam till loppis i dag, på tal om Dag… så var han inte med ehehe. (Bra tankelänk.) Det var första gången jag varit nånstans helt själv, om man inte räknar mina små exkursioner nio våningar ner till kantinen på sjukhuset, på över en vecka. Jag gillar i allmänhet att ha en liten sidekick med mig, men visst har det sin ofrånkomliga charm att inte vara så klumpig och i vägen hela tiden. Med vagnen, menar jag. Så i dag vägrade jag skuffas undan, jag kände att jag fasen förtjänar den plats jag tar upp. När en kvinna trängde sig på och började gräva i samma låda som mig, fortsatte jag som innan och krafsade helt enkelt bara över hennes hand. Begravde den! Kände mig som en mycket vinnande katt på lådan. (Fast när en man i min närhet började hosta utan munskydd så pilade jag ändå vidare. 😐)

Gjorde några fynd, teskedar, babykläder och sånt. En del av dem lite roligare än den elvisp jag kände mig nödgad att ta hem efter att vi i flera dagar pratat om att göra vispgröt bara för att sedan inse att ah jo, vår elvisp har ju sagt upp kontakten (hihi) med oss. Den hade varit min mormors gamla och jag ville egentligen köpa en splitterny och sabla effektiv som (välförtjänt) omväxling, men så fanns det elvispar på loppis som det stod ”OK!” på. Och då kändes det plötsligt så jäkla onödigt att köpa ny elektronik för något man använder några enstaka gånger om året bara. Så nu blev det så att vår elvisp förvisso inte längre är antik, men fortfarande absolut vintage. Och kanske inte jättesnabb, men den dög att vispa gröt med, som vi avnjöt i kväll. Visste inte att det var så lätt att göra vispgröt! Har aldrig testat förr. Det är något med den där fluffiga rosa i fatet och det fluffiga vita utanför fönstret som är så tilltalande. Det är — ursäkta ett äckligt ord men jag måste säga det: läckert.

Snön och kölden och lillajul och första advent, alltsammans kom under loppet av samma halva vecka. Plims plums plams. Jag har hämtat de varmaste vinterkapporna från vinden och i går kväll sydde jag i två knappar som lossnat från Alfreds yllerock. Jag tänkte sy i två knappar som lossnat från min också, men märkte då att 1) knapparna var försvunna och 2) sytråden tagit slut. Jahopp nåmen vi väntar sjuttiotre år till på att jag mäktar ämna ta mig an den saken igen då antar jag?? Önskar jag kunde gå igång på att lappa/reparera — jag vet att det är vad man bör göra, men varför ska det vara så himla svårt att hitta början på ett femminutersfix?

Nån slags helyllevibe i det här inlägget tycker jag. Trots att det ibland kan ta emot att vara duktig. Sign. Halvylle.

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s