Vecka 47 och nya chanser <3

Tänk att vara en som använde concealer och foundation och ögonskugga och mascara och för mycket rouge, men jag har inte ens orkat använda nattkräm på tre dagar fast jag vet att jag borde. Att vara en som orkade, iddes satsa, kanske inte all-in men syna och höja lite, antar jag att är vad jag menar. Jag känner mig ofta avundsjuk nu för tiden. Det gör mig inte heller mer attraktiv.

Tänk att vara en som inte inledde ett inlägg så uppenbart fåfängt, också. Det är inte bara yta jag är avundsjuk på. Det är kanske mest det att jag har all denna tid här, och jag tycks inte kunna göra någonting av den. Jag läser knappt nyheter, jag hänger inte med i världsläget. Jag tittar inte egentligen på nån tv-serie ens, och jag lyssnar inte på podd heller. I flera dagar nu har jag tänkt sy en freaking grytvante utan att få det gjort. Andra skriver böcker, jag läser inte en, just nu lyssnar jag inte ens på nån. Beyonce har lika många timmar på ett dygn som du har. Mer bistert är att alla har det. Mina tankar går alltid steget kortare än alla andras, och jag känner mig så himla korkad, förutom de få gånger någon annan sätter fram en tanke jag trodde var alldeles självklar och får en massa beröm för den. Jag blickar tillbaka på mitt liv och inser att någonstans glömde jag hur man håller kontakt med människor och istället började känna mig påträngande fast jag inte hörde av mig. Mina hjärnceller förtvinar och dör och jag blir bara dummare för varje dag.

Men i övrigt är det fint. Jag vet att det låter motsägelsefullt, men så är det. Jag är inte olycklig eller så, jag är bara stundom väldigt jävla missnöjd med mig själv och lite ensam och understimulerad och samtidigt, löjligt nog, överväldigad.

Och när jag skriver det här får jag en inbjudan till ett evenemang och medlemskap i en konstförening. Jag registrerar som medlem men evenemanget är det, som det är oftast är med sådana nu för tiden, oklart med. Det kommer nya chanser, säger han jag har kontakt med. Precis som att han visste exakt vad jag behövde höra just nu utan att jag själv visste det.

Nya chanser. < 3, säger jag.

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

2 reaktioner till “Vecka 47 och nya chanser <3”

  1. Jag tycker att dina tankar går steget längre än väldigt många människor. Jag är bara en obetydlig person i världen som inte känner dig men jag läser i alla fall bara bloggar skrivna av intelligenta människor med komplexa tankar.

  2. Fina Linnéa. Som alltid är du insiktsfull och just att du kan lägga fingret på och ändå formulera i ord hur du känner och var du är just nu är så otroligt starkt ju! Har själv tänkt på det där en tid nu, hur en inte kan gå på i 100% (var påväg att bli utbränd efter att ha blivit klar med mastern och jobbade också drygt 60% ovanpå det och hade hela tiden känslan av att jag ändå inte var tillräklig) utan hur vi som varelser är mer eller mindre cykliska. Det är helt enkelt inte meningen att vi ska orka täysillä framåt 24/7, det måste finnas tid för återhämtning och med det sagt, även tider då en inte läser så mycket nyheter, hänger så mycket med kompisar eller läser en massa böcker. Det går om och gör dig absolut inte mindre värd eller tillräklig, det är du oavsett om du läser massor med intressant litteratur eller är jätte up-to date med världsläget ❤ Allt har sin tid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s