Förkylningar, fast fashion och andra farsoter, plus en framtida förolämpning

Sovmorgon för Dag och jag, och när vi steg upp snubblade vi nästan över tågbanebygge i vardagsrummet. ”Hallå. Ser du inte stoppskylten? Vet du vad den betyder?” sa en täppt röst uppfostrande, men inte ovänligt. Blenda har blivit snuvig igen och fick stanna hemma från dagis. Tycker så synd om henne, förra månaden var hon sjuk i två veckor. Hon tycks dessutom dessvärre ha ärvt mitt sätt att bli sjuk, d.v.s. ordentligt, istället för Alfreds som är mildare. Jag kan vara ganska avundsjuk på hans förkylningar, och det kan vara ledsamt för honom också för är vi sjuka samtidigt betyder det hur som helst att det är han av oss som är ”frisk”. Men jämfört med många tycks vi ändå ha haft tur, andra berättar om barn som varit sjuka i en månad eller till och med längre. Huä.

Vi gick senare på loppis, min yngsta sidekick och jag. Jag provade en massa kläder (medan Dag mer eller mindre bara låg och tittade i vagnen, han är verkligen för det mesta SÅ enkel att ha att göras med) men köpte inga för jag övar på att vara kräsen och bara köpa sånt som jag till 100 % vet att jag kommer använda. Extra svårt på loppis.

Hittade däremot en Uno-kortlek och en Klas Klättermus-bok åt Blenda. Önskar att jag hade förevigat hennes ansiktsuttryck när hon såg boken. 🥲 Den var, som det var poppis att säga en tid, priceless. (Så utan tvekan värd 3€.)

Sedan till klädaffärer för att kolla utbudet på en sak som inte är åt mig eftersom jag ju (trots förra veckans byxor) nyköpsstrejkar. När vi för en månad sen var i Helsingfors var jag också på samma strejk, det har jag varit sedan i somras, men jag såg diverse affärers ljusskyltar och kände ett sug att bara gå in och kolla om jag skulle hitta något. Slöshoppa, ni vet. Det skulle säkert vara svårt att stå emot om jag bodde där, tänkte jag. Förr eller senare skulle jag kanske ploppa in här och där. Hoppsan, ett par jeans till. Hupsista, ett par blusar blev det visst. Nämen! Oj! Fyrtiosju stycken jackor till? Ja ja vi klämmer in dem, vi gör det. Det är antagligen sjukt mycket enklare att köpvägra i en så liten stad som Vasa, där utbudet inte kräver så mycket uppmärksamhet av en.

Men sen igen är rimligtvis andrahandsutbudet också större i en större stad så kanske den tjusningen balanserar ut nyköpssuget?? Sist vi var i Umeå, länge sedan nu, åkte vi äntligen till Myrorna som jag sedan 90-talet mindes som ett himmelrike på jorden. Nu blev jag mest bara nervös där. Svinmycket folk och även svinmycket FINT — fast som ingen köpte?? Alla gick bara omkring och tittade kritiskt och jag kände bara att hallååå vad är det för fel, varför KÖPER ingen de här grejerna, vad är det jag missar, vet jag ingenting? Jag blev osäker på min egen kompass, kan man väl säga. Är det det som skulle hända mig i en större stad? (Utöver att vara för girig för loppispriserna.)

Men tillbaka till Vasa, nutid och klädaffärerna. I allmänhet undviker jag damavdelningen, men då jag likväl får syn på något så är min första tanke ofta att något i den stilen kunde jag hitta på loppis. Att köra på loppislinjen är roligare men också mer tidskrävande, och det gör förstås att man missar en del trender. Med tanke på det växande fast fashionhelvetet där oönskade kläder helt enkelt översvämmar planeten som det överflödiga biologiskt onedbrytbara skräp de är, så känns det inte som någon större förlust.

Och på tal om det:

Börjar det inte kännas omodernt att se (för) trendig ut? Som att det är något lite smaklöst med det? Det känns som att pendeln är fem före att svänga från ”trendig” som komplimang till ”trendig” som förolämpning. Eller är det bara mitt önsketänkande? Jag ser i alla fall fram emot att säga ”trendig” med krökt överläpp, det verkar rätt. (iaf trendmässigt 😵🤯)

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

2 reaktioner till “Förkylningar, fast fashion och andra farsoter, plus en framtida förolämpning”

  1. Håller helt med om att det verkar ha blivit omodernt att vara trendig. Som om (lagom mycket) individualitet och hållbarhet är det nya rätta. Både hem och kläder ska vara ”unika” och ”en mix av gammalt och nytt”. Tror det är nästa generations värderingar som börjar spilla över i det kollektiva medvetandet och nu ska det vara hållbart och ödmjukt snarare än dyrt och skrytigt . Sedan kan man ju ifrågasätta huruvida det ”otrendiga” inte bara är en ny trend och hur hållbart det är att helrenovera sekelskiftesvillan och sedan köpa lite antika prylar att inreda IKEA-köket med, men det känns som i alla fall början på ett systemskifte, kanske, förhoppningsvis.

    1. Ja exakt! Och verkligen — hur hållbart blir en antik skål i ett nytt kök? Bra poäng. Vi har själv en köksrenovering framför oss och min skräck är att omedvetet välja trender som jag snabbt tröttnar på. Köket vi har nu härstammar gissningsvis från 80-talet och man vill förstås byta till ett som ska duga lika länge. Jag tror också att många av oss som är uppvuxna med köp- och slängkulturen börjat tröttna på den. Man är allt mer ute efter någonting mer beständigt. (Fast här kommer förstås också kvalitet in i bilden och det blir väl en fråga om klass och status, antar jag.) Vi har alltid gillat variation, och kanske är det åldern som talar nu, men: Skulle det inte vara bekvämt och skönt att bara bestämma sig — och nöja sig också?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s