Frostig fars dag en solig söndag

Blenda och jag inledde denna frostiga dag med att baka scones. Vi gillar att sätta frön i dem så det gjorde vi — pumpa, solros, lin och chia. Medan plåten var i ugnen målade barnet en liten tavla (föreställande bland annat en ”en växtätande växt”) på pannå åt sin far, dagen till ära. När konsten var färdigställd, sconesen gräddade, kaffet bryggt och ljusen tända rusade hon in i sovrummet och sjöng ”Ja må han leva” i iver och drog med Alfred till köket. Sen åt vi scones med smör och sylt. Dag såg på och var nöjd med det även om jag ibland tycktes ana en blick med ett visst sug. (I går fick han smaka på första maten som inte var mjölk, utan istället morot.) Hakan dreglig men det är den oftast nu för tiden. (Tänder på kommande, får vi väl anta.)

Eftermiddagen tillbringade vi på kalas för kusin Iris som fyllt ett. Där fanns det fler pappor som firades på samma gång med en lunch jag absolut ska snatta idén från, d.v.s. stekta små halloumibitar att strössla i sammetslen soppa. Frosten från natten satt fortfarande kvar i varje stelfrusna grässtrå ute på ängarna när vi körde hem igen. Det var som att solen inte värmde alls i dag, utan istället valde att enbart skina. Och som det skimrade.

Ringde min egen pappa på kvällen och fick inte tag på honom på mobilen. Försökte hemtelefonen och min mamma svarade. Blenda, igen alldeles ivrig, jublade ”Grattis på fars dagen!” innan hon hann märka att det inte var moffa i andra änden. Men hon körde en repris en halv minut senare efter att jag viskat åt henne att säga det igen.

Senare plockade vi fram fingerfärgen. På min första mors dag gjorde vi ett handavtryck av Blendas hand, och jag har länge tänkt att det inte är mer än rimligt att göra ett av Dags hand på — om inte Alfreds första (då var Blenda en dryg månad), så åtminstone Dags första — fars dag. Så nu har vi det! Ska rama in det med och hänga det på väggen i tamburen, tillsammans med Blendas. Två vinkande små babytassar.

Efter att barnen somnat drack jag vinglaset jag saknade häromkvällen. Vi köpte vinet i går, tänkt för i går också, men mäktade aldrig med det då. Är nu riktigt mör i huvudet, men det var jag å andra sidan innan också. Jag har sovit så osunt hela den här veckan och pyttelite har det berott på barnen och utan tvekan är det jag själv som bär den huvudsakliga skulden — har varit uppe sent och följande kväll låtit mig slumra till i några minuter vilket lett till att jag sedan varit minst lika sent uppe den kvällen med, och så vidare. Ser fram emot att börja på ny kula imorgon måndag, även om jag vet att det inte är så det egentligen funkar. Men med den här vinskvätten i kroppen känns det så ändå (även om det redan hunnit bli sent nu igen, grr). Jag är redo att sova som ett propert utsövningsproffs till stock.

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s