And I’m getting older, too

Jag ser en meme som handlar om Fleetwood Macs låt Landslide, och som alltid så tänker jag direkt på Karen. En gammal nätkompis som jag förvisso blivit Facebookvän med, men som jag inte egentligen haft kontakt med sedan tiden kring millennieskiftet. Var det kanske år 1998 eller 1999 som hon hade publicerat låten i sin nätdagbok och det var första gången jag hörde den. Karen var ett stort fan av Fleetwood Mac och Stevie Nicks innan jag själv knappt hört talas om dem. Nu är hon fortfarande en del av dem för mig. Hon finns alltid med på ett hörn.

När jag skrev i min egna nätdagbok att jag fått min första mens skrev Karen åt mig på ICQ strax därpå för att gratulera mig. (Kommentarsfunktion på enstaka inlägg fanns inte då, det var endera chattprogram eller gästbok som gällde.) ”You’re a woman now!” sa hon. Hennes bemötande kändes som ett varmt välkomnande in till en exklusiv klubb jag länge väntat på att få gå med i.

Att växa upp jämsides nätkompisar som läser varandras dagböcker har varit en speciell erfarenhet. Det finns så många kvinnor där ute som jag inte egentligen känner, aldrig träffat, många av dem till och med sällan pratat med — men jag vet så mycket om dem. Och de vet så mycket om mig. Det är ytliga bekantskaper som rymmer ett avgrundsdjup. De dyker upp i mitt medvetande gång på gång. Det är högst allmänna stickrepliker som triggar igång det. Filippinerna, Australien, ordet ”delicious”, judendom, Tori Amos, Fiona Apple, Ophelia i Hamlet, fonterna Courier New och Verdana i pytteliten storlek. Emellanåt vet jag inte ens vad kvinnorna egentligen heter. Det är en internetpersona jag minns. Liksom. Nåns väsen.

I går kväll, timmar efter att jag såg Landslide-memen, förstår jag att Karen har avlidit för en kort tid sedan. Det verkar ha kommit plötsligt och jag förstår inte vad som hänt, jag kan inte sluta undra. Jag letar dödsannonser och dödsrunor. Jag sitter uppe och läser kondoleanser. Och visst når mig ångern över att vi inte haft mer kontakt. Sa jag någonsin åt henne att jag alltid tänker på henne när jag hör på Fleetwood Mac? Berättade jag hur mycket jag uppskattade hennes värme när jag fått den där första mensen? ICQ-historiken är borta. Plötsligt vill jag plöja igenom den. Minnas mer av vem hon var, om än för över tjugo år sedan. Känna att jag kände henne en gång, kanske. Jag vill säga åt henne att jag tänker på allt detta, att jag tänker på henne, att hon betydde något för mig. Någon i kondoleanserna skriver att de så gärna vill kontakta henne för att berätta om alla fina saker folk säger om henne.

I webbläsaren skriver jag in url:en till den domän hon hade i väldigt många år, sedan tidiga tonåren under det sena nittiotalet och länge därefter. Det har alltid verkat som att den alltid skulle finnas. Den har alltid funnits. Nu kan den inte längre nås.

Oh, take my love, take it down
Oh, climb a mountain and turn around
And if you see my reflection in the snow-covered hills
Well the landslide will bring it down

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

4 reaktioner till “And I’m getting older, too”

  1. Hej, vi har inte längre först M på test för varje liten flunssa, enligt THL:s uppdaterade direktiv: ”Om du märker att ditt barn har symtom som tyder på en virusinfektion rekommenderar vi att barnet inte går till skolan eller småbarnspedagogiken.

    Barn behöver dock inte alltid genomgå ett coronatest när de insjuknar. Lindriga symtom på virusinfektion hos barn under 12 år kan enligt vår rekommendationen följas hemma utan testning. Symtomen är lindriga om barnet är piggt och orkar leka och pyssla även om barnet har snuva, hosta och feber. Barnet ska undvika kontakter utanför familjen tills symtomen har minskat avsevärt.

    Vi rekommenderar att barn under 12 år testas för coronavirus endast om barnet har symtom och man vet att barnet har exponerats för ett bekräftat coronafall under de två föregående veckorna. Om barnets symtom kräver en läkarbedömning kan läkaren samtidigt bedöma behovet av ett coronatest.”

    KRAM och krya! ❤

  2. I grund och botten kanske vi bara är energi som lämnar avtryck i andra liv och det är på sätt och vis att leva vidare efter döden. Att en del av någon blir en del av någon annan och sprids vidare till ytterligare en person osv som ett nät av människor över jorden genom tiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s