Karleby, trafikvett, konstskola och smakskola

Mommo, Blenda, jag och Dag tillbringade en bit av lördagen i Kokkola. Alfred var också där men inte med oss, han drog sketchkurs under tiden vi andra loppade, fikade och strosade. (Han har förresten räknat att han skrivit runt 2000 sketcher för radio, revy och youtube. Japp! Tvåtusen.) Angående lopperiet blev det som jag befarade: Inga fynd. Eller, jo, en pytteliten mjukiskanin med magneter i tassarna så man kunde hänga den på diverse föremål. Söt, men knappast nån verkligt hög wow-faktor.

Varför är Kokkola en sån hopplös trafikstad, förresten? Massa enkelriktat och man tror man svänger in på en vanlig gata men nepp det är en återvändsgränd. Andra bilister verkar liksom hetsiga och buttra. Jag var ett par gånger med om att andra bilar körde helt skumt och oberäkneligt att jag och min mamma bara ”…???”. När jag närmade mig en stor rondell så kom en bil i den yttre filen och jag såg den och saktade in för att avvakta men bromsade alltså inte helt till stopp eftersom jag trodde att den kanske skulle vända ut ur rondellen innan mig, eftersom det såg ut så. Den blinkade dock inte så det var lite tvetydigt. Då TUTAR den, tydligen åt mig?? Och vid det skedet har jag precis stannat helt stopp och det är alltså INTE som att jag ens var en bit in i rondellen eller så, men passageraren i bilen mimar och gestikulerar saker åt mig och spänner en så jävla ursinnig uppfostrande blick i mig och pekar bestämt mot väjningpliktsmärket. Såg att även föraren indignerat viftade omkring sig. Man bara… nej men ni verkar stabila. Okej om de vill informera mig om att jag verkat/varit ouppmärksam men MÅSTE de göra det som små AS när absolut inget gått illa eller ens varit nära? (Och jag har motherfucking två barn i bilen, jag ÄR försiktig!!) Det hjälper kanske inte heller att jag har så dåligt självförtroende vad det gäller bilkörning nu för tiden eftersom jag kör så sällan, så jag tog kanske kritiken lite hårdare än nödvändigt. Äh. Jaja. Vi går (ni vet, som fotgängare) vidare.

I fönstret till köpcentret Chydenia var mängder av självporträtt utställda. Jag minns inte helt säkert men jag tror det var Karleby bildkonstskola för barn och unga som gjort dem. Min favorit är den som är längst fram till höger på fotot, en ung person i rött linne som tittar rakt fram, som att hon möter ens blick eller kanske sin spegelbild. Det är inte bara tekniskt skickligt utan också ett så ärligt självporträtt. Inte tillgjort, inte förskönat, utan alldeles rakt. Och så vackert! Hemma hos mina föräldrar har de hängt en av mina forna skoluppgifter på väggen och jag tycker det är så jävla pinsamt att den hänger där. Det är ett självporträtt, temat var ”själsligt självporträtt”, och jag minns inte RIIIKTIGT hur jag fasen resonerade nu i efterhand, det ska klargöras, men jag var inne på såna där helgonikoner och sånt så jag gjorde något inspirerat av det. Redan det rätt pinsamt och insiktslöst om vem jag är. Men det MEST pinsamma är ändå att jag så uppenbart försökt göra mig snygg eller nåt. Alltså, jag antar att det också avslöjar en del om vem jag är/vad så på det viset passande temat med självporträtt. Men urk. Hoppas att jag inte längre är lika fåfäng som jag var då!! Det är fasen otroligt skämmigt.

Men tillbaka till Kokkelby. Gårrkålkkå kul med löv, tyckte höstbarnet. Är inte alldeles hundra på vad gårrkålkkå ens betyder men jag tror man kan säga ungefär så.

Vårbarnet var för stunden missnöjd tills att jag trollade fram hans små tassar ur halaren och plötsligt kunde han GREPPA saker TROTS att han var vagnliggande. Jag tror den här typen kommer må väldigt bra av att få sitta upp i vagnen sen då han blir stor nog för det. Det verkar kunna bli rätt tråkigt att bara ligga ner.

Vi övernattade hos mina föräldrar och följande förmiddag gick vi ut och sökte smaker. Utöver äpple hittade vi också aroniabär, rönnbär, svarta vinbär (fast de flesta började bli rätt övermogna) och röda vinbär. Med dessa ställde vi sedan till med smakskola, något Blenda plockat upp från dagis och introducerat för mig och Alfred och nu även mommo och moffa. Det är så här att alla har varsin lapp med en glad gubbe på ena sidan och en sur på andra. Sen får man provsmaka olika smaker, en åt gången, och så får alla säga vad de tyckte genom att hålla upp lappen. Vi hade poängräkning också. Äpple vann.

Mitt under äppelplockandet hörde vi ett kusligt huuande. Det var moffa som busade genom vädringsluckan! Blenda som nu för tiden är stort fan av läskiga saker som inte är läskiga på riktigt uppskattade detta storligen. Nu är det bara ett par dagar tills hon fyller fyra. Känner både hur kan det bli fyra år redan??? och hur kan det inte vara mer???

Nu ska jag hänga lite tvätt innan Dag vaknar från sin tupplur. Adios amigos.

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s