Septemberintermezzot

September har börjat så bra. Vi inledde månaden med ett djurparksbesök, hela familjen, länge uppskjutet men i stunden rätt spontant. Bestämde dagen innan att vi skulle åka, och det var antagligen precis det miljöombyte vi behövde. Något som bryter av det vardagliga lunket som man inte tänker på att man hamnat i förrän man gör något annorlunda och märker hur uppsluppet det blev med ett instucket oväntat intermezzo — och hur skönt det sen är att komma hem igen och återvända till lunket med färsk inspiration.

Har tänkt att jag ska försöka få resten av månaden att kännas likadant. Hur det ska gå till vet jag inte — det är inte som att jag orkar göra utflykter varje dag — men jag får försöka hitta på något. Vågar man säga det? Jag… tänkte… CARPA!! Den här hösten!!! Göra något av den. Umgås! Pyssla, skapa! Ordna, fixa, greja! Läsa böcker igen! (För FAN.) Träna! Orka! Lite mer bara. Kanske inte starta poesicirkel men definitivt gärna titta på Döda poeters sällskap någon kväll. Ni fattar. Det är klyschigt men så är det. Det här jaget. Granskade till och med tehyllan på butiken häromveckan. Kvällste? Är det en sån rutin jag ska börja med? Eller är det bara hösten som narras?

I alla fall, mer om djurparken en annan gång. (Den var tack och lov inte deppig.)

Månadens andra dag lunchade jag med Maria och när det blev dags att bryta upp eftersom hon skulle hämta sin son på dagis bestämde vi att mötas senare för att gå ut på en promenad. Vi gjorde så också men det hade börjat regna, så vi sökte skydd och kaffe och bulle på Aroma och det var bara så mysigt att sitta där utomhus på en bänk på en fårfäll med en vän (och våra söner). Gjorde mig gott! Den här corona/nyförlöst/graviditetstiden har nog gjort mig ganska isolerad för man kan antagligen på en hand räkna de gånger jag umgåtts på tumis med en kompis det senaste halvåret. Det är kanske inte så konstigt att jag stundom känt mig ensam. Kanske blir det här hösten då vi vänder på kajutan? Vi får peppa inför det. Maria håller förresten på att starta upp sitt nya företag efter att ha sålt sitt gamla och jag tycker ni kan ta och följa det på instagram. Snygga, smarriga rawkakor m.m.

I går var det fredag och vad passar en sådan dag om inte en tur till loppis? Så jag gick till SPR och gick omkring där en bra stund, men kände mig efteråt inte riktigt nöjd, så fortsatte till Comboliina. Gjorde inga makalösa fynd där heller men vad gör det när att strosa är en skatt i sig. Det är så meditativt att bara gå och titta. Jag blir både rofylld och glad av det. Lite mindre harmoniskt är det förvisso att ha Dag med sig som ibland kan ha åsikter om att vagnen står stilla för länge och sånt, men ändå — en prima sysselsättning för oss båda. Trevligt att kunna dela den med någon som inte ännu lärt sig säga ”är du klar snart?” eller ”jag vill hem nUUUUuuuuUUUUuuu”.

När jag till slut avslutade loppisturen var det så småningom dags att hämta Blenda från dagis. Vi gjorde det till en familjeangelägenhet och passade på att gå via butiken på hemvägen för att köpa godis. Efter maten var det dags för fredagsmys och jag fick min vilja igenom och vi tittade på Pelle Svanslös. Blenda fick välja vilken, och det blev Pelle Svanslös i Amerikatt. Kan vara bland mina bästa köpbeslut det där, att införskaffa de tecknade filmerna på dvd. OTROLIG nostalgitripp. Glad att kunna föra upplevelsen och den gåva de är vidare. (USP: Ernst-Hugo Järegård gör rösten som Måns. Också kul att Stellan Skarsgård gör Pelle Swanson på amerikasvenska.)

Och nu är det lördag! Och både jag och Alfred har fått vaccindos nummer två denna månadens fjärde dag. Jag kände inte alls av första sprutan, men denna gång känner jag mig en gnutta dimmig i konturerna. Får se hur natten blir. Säger som alla andra: Oavsett himla skönt att numera vara fullvaccinerad! Jag har tänkt på det så ofta de senaste dagarna. Väntetiden har stundom känts som ett race mot deltavarianten. Vilket ska hinna först? Vaccin vs. smitta.

Man ska nog ha ganska rejält med otur för att bli smittad här i Vasa när man ändå är försiktig, men det hade liksom varit helt on-brand för mig att bli sjuk strax innan vaccinationen. De gånger jag blir sjuk så kan jag GARANTERA att jag har något jag inte vill/får missa (trots att jag cirka aldrig har det).

Läste nånstans på exploresidan på insta (där jag scrollar ändlöst cirka varje gång jag ammar) att de inte kan förklara det men september har samma vibe som måndagar. Har inte kunnat släppa det sen dess för jag vet exakt vad de menar. Ganska dåsig, gärna halvmulen, det solljus som finns är bara på tok för starkt — men fylld av omstartspotential.

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s