Dripp dropp dripp dropp regnet faller sakta, dunk dunk dunk dunk hjärtat slår

Det var ett biljud på Dags hjärta som jag inte skrivit om eftersom det känts privat. Jag har knappt berättat om det åt nån, egentligen. På grund av biljudet släppte de inte iväg oss på tidig hemgång från BB, utan vi måste vänta där medan det utreddes. Jag var otålig och ledsen, ville hem. Men inte så orolig då och jag har inte varit det sedan, läkarna har bemött det med tryggt lugn, och magkänslan har helt enkelt bara inte signalerat åt mig att jag bör vara bekymrad. Och då har jag inte heller velat öppna dörren för någon annans oro.

Förra veckan var det dags för check-up med en andra omgång hjärtultraljud, den första var på BB. Trots att jag inte gått omkring och oroat mig (han har ju verkat så frisk), så var det en lättnad att få beskedet att allt är okej. Man hinner förstås tänka en hel del under tiden man inte egentligen oroar sig, inte minst under tiden ultraljudet utförs. Alla de där ”tänk om” som tränger in sig i glappen, pauserna, alla hejdningar från att ta något för givet. Tänk om det är nu allt svänger rakt åt helvete åh helvete åh helvete åh helvete. Man vill ju kräkas och ändå fattar man ju inte alls.

Och där emellan så är allt cool beans och jag glömmer vad som pågår och i nästa sekund känner jag mig skamsen för att jag inte är, typ, upprörd. Borde jag inte må superdåligt? Borde jag inte verka megaängslig? Jag undrar om läkaren tänkt på samma sak. Jag oroar mig för att verka nonchalant. Det här (jag) låter på nåt vis hemskt. Hur ska jag beskriva det (mig) rättvist? Det är förstås skillnad på att vara obrydd och att inte vara orolig, det vet ni.

Och så säger läkaren att allt är okej, hon återkommer till det flera gånger. Och jag svarar variationer på ”oj vilken lättnad” och ”åh så skönt”, och då jag sagt det en sista gång märker jag hur mycket jag menar det. Liksom. Hur djupt inifrån det kommer. Hur innerligt. Som att något liksom lossade från mig och svävade uppåt. En tyngande sten som blev till en glädjestinn heliumballong. Tänk att den fanns där utan att jag visste det?

Jag säger tack och klär på Dag halaren som är så liten att den knappt hålls stängd. Han blir som en stoppad babyrosa babykorv i den och det är så jävla gulligt. Går ut i hissen. Kliver ut genom ytterdörren. Tar av masken. Där ute har det regnat och luften är rik, himmelrik, på syre. Solen kikar fram så världen går lite mer i dur igen. Jag kramar om min lilla stora klimp jag har i famnen och jag känner mig så väldigt lättad och lyckligt lottad. Nu åker vi hem, Dag.


Senare, samma kväll, händer en olycka. Det är mitt andra barn, min första baby, som faller med cykeln och slår sig. Ganska illa. Hon blöder, har ont. Vi har kontakt med jourhjälpen och följande dag tandjouren. Blenda är otroligt duktig, i brist på bättre ord, och nu några dagar senare berättar hon obekymrat åt folk om händelsen och, roat, att jag satte broccoli på henne. (Att den var i en fryspåse utelämnar hon.)

Åt dagispersonalen, när de frågar om olyckan, säger jag att jag ”tack och lov inte såg den”. Men jag tänker sen att jag ljuger och ångrar mitt ”tack och lov”. Det såg säkert hemskt ut — men som jag önskar att jag varit där. Hu.

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

4 reaktioner till “Dripp dropp dripp dropp regnet faller sakta, dunk dunk dunk dunk hjärtat slår”

  1. Åh! Så skönt när det går bra. När man är på rätt sida om ”om bara inte det där skulle ha hänt” .
    Vi har varit på fel sida en hel del, och vissa händelser – tex trasigt babyhjärta som tack vare Finlands fantastiska vård blir helt – slutar jag aldrig vara tacksam över. Lättnaden försvinner inte. Varje dag i 6 år och snart en månad har jag varit tacksam över det, åtminstone nån stund.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s