Ursäkta en sån fånig rubrik, men: Storleken spelar ingen roll (förutom när den gör det)

Efter min andra graviditet, med en gedigen viktuppgång (TACK OCH LOV var inte ALLT av den babyn, får man väl ändå konstera), efterföljt av en detta var inte första barnet-putmage i några veckor, plus några fruktlösa varv till loppis, så gav jag upp och köpte ett par jeans på Lindexrean. Två storlekar större än mina tidigare jeans från samma kedja, ändå ett bra köp — jag har använt mina nya Penny nästan jämt sen dess. Ett par månader senare är de för stora, men jag vägrar ge upp med dem eftersom mina andra fortfarande känns snäva, så jag bältar dem i midjan så de hålls uppe. Andra gånger bär jag dem utan bälte nerhasade på höften. Oberoende av hur jag gör ser jag lite ut som en luffare men jag låtsas att det är meningen. Det är något frigörande med att ha jeans som inte sitter åt någonstans. Man känner sig i alla fall inte fåfäng (fastän man ju är).

Det har ju blivit allt svårare att rättfärdiga att man köper nyproducerade kläder bara för att man vill ha nya kläder — jag menar jag HADE ju också kunnat gå klädd i gamla mjukisbyxor varje dag om jag varit riktigt *dUkTiG* — men känner ändå att den saken sannerligen är något varje nyförlöst kvinna kan vara värd: Ett bra par byxor. (Varje gravida likaså. Men det verkar vara en tämligen omöjlig ekvation, enligt mina erfarenheter.)

Och skor, herregud, skor. Mina fötter blev större under graviditeten och när jag tog de här bilderna var jag på väg ut för att hämta ut mina nya lenkkare. För att vara någon som pratat rätt mycket om loppis och att inte köpa nytt så låter det minsann som att jag köper en hel del nytt eller hur? HMM.

Nejmen vid ”obekvämt” måste man väl ändå dra gränsen va? Om det inte var för att mina gamla skor klämmer på tårna vilket medför inga problem i korta stunder, men efter en dag är smärtan reell och man kan konstatera att yup size does matter, så skulle jag nog inte köpt nya. Vill inte heller köpa begagnade då jag redan har nog med problem med mina fötter, plattfotad och hallux valgusad som jag är, och det är fullt möjligt att åratal av att ha använt begagnade skor och/eller annars bara dåliga skor har förvärrat det hela. Annars gäller loppisregeln, och det är också därför jag envisas med att använda Lindexjeansen.

Ja ja, vilket försvarstal det där blev när jag egentligen bara försökte driva med mig själv.

På tal om storlekar så ska man ju inte stirra sig blind på dem. På loppis ska man kanske inte titta på dem ens en sekund. Den här greigerosa halvpolon från Nanso är inte min storlek men lite löst och ledigt känns rätt (slouchy, inte helt olikt min hållning grr) och den är en av mina favorittröjor just nu. Den och kavajen (och väskan och bältet som knappt syns) är såklart från loppis.

Önskar att jag hade någon poäng att komma fram till men njäe. Jag bara dillar om ytligheter som vanligt. Om ni följer mig på insta så har ni hur som helst sett de här bilderna förut. Det var alltså gårdagens outfit. (Förstås taggad med #loppbiten som alla loppor bör, hör ni det!!) Jag får väl bara göra så som man gör i bloggosfären och lämna över ordet till er:
Vad tycker ni?
Spelar storleken nån roll?
: )

(Önskar jag kunde pokerfejsa mig igenom detta och säga inget men det känns för buskis. JAG DREV.)

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

4 reaktioner till “Ursäkta en sån fånig rubrik, men: Storleken spelar ingen roll (förutom när den gör det)”

  1. Storleken har ingen betydelse, speciellt inte när det kommer till kläder. Jag bär kläder i storlek M – XL (ibland finns inte ens storlek åt mig på vissa klädkedjor). När jag var mindre i storlek hade jag betydligt lättare att hitta kläder begagnat, men de senaste 3 åren har det varit svårt, så gott som omöjligt.

    För att inte få det här att också låta som ett försvarstal varför jag kan klä mig i nyproducerat, så är det för att det är svårt att hitta ”större” storlekar överlag.

    Efter min förlossning så gick jag flera månader i samma kläder jag hade som gravid, bara för att jag ”väntade” på att något skulle ske med min kropp över en natt, för jag såg ju alla andra nyblivna mammor som la på sig skinny jeans en vecka efter förlossningen (aj aj).

    Jag har insett att jag och kroppen inte är som den var i början av 2019, just innan mitt liv förändrades för alltid, och personligen gör det inget. Jag är bekväm. Nöjd. Det är min kropp, och det är inte jag som ska anpassa mig till kläderna, utan tvärtom. Så när jag insåg att jag behövde få köpa mig kläder och inte gå runt i gravidkläder, eller vänta på att någongång KANSKE blir en annan storlek, så kändes det bra att köpa kläder som passade mig. Även om det inte var begagnat.

    Wuää. Känner kanske jag vill spinna vidare på detta i ett eget inlägg. Inte bara att klädstorlekar överlag inte går att lita på mer i butiken, men för att det gör så mycket för en människa att få gå i kläder som hen känner sig bekväm och fin i.

    1. Gör det! Känner likadant, det är viktigt för självkänslan. Jag tänkte i nån flyktig minut efter att jag postat inlägget, att det är ganska dumt att jag typ indirekt ”tipsar om” att köpa byxor i nån storlek större än vanligt efter förlossning, när jag ju förstått hur begränsat sortimentet ändå oftast är. Normens privilegium.

      Tack för din kloka kommentar.

  2. Som liten person (helt normalviktig men kort och smal över axlarna, liten helt enkelt) är klädstorlekar ett gissel för ofta är till och med de minsta storlekarna för stora. Är väl priviligerad som passar in i normen så ska väl inte klaga men kan ändå störa mig på de som tycker att ”size 0” inte ska säljas då det ”sprider skadliga ideal”. Fast en storlek 32 på någon som är 180 cm lång á la catwalkmodell och någon som är 160 cm lång är ju inte samma sak. Dessutom är en storlek 32 inte främst för smala utan små personer. Även ärm- och benlängd följer ju med. Känns som att debatten om size 0 alltid missar oss som storleken faktiskt är skapt för. Kan ju inte vara för mycket begärt att som vuxen slippa köpa kläder på barnavdelningen, vilka ändå inte passar då de inte är figursydda.

    1. Bra poäng! Förstår frustrationen i att inte hitta plagg som sitter som man vill. Tänker (som Caroline var inne på här ovanför) att i dagens samhälle med dagens krav yadi yada kan det vara ganska viktigt för självkänslan att kunna klä sig så som man känner sig bekväm, fin och som sig själv i.

Lämna ett svar till Linnea P. Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s