Om gårdagens kräftskiva och hur är det med självbilden i ens undermedvetna riktigt?

Vi hade kräftskiva i går och utav instagramflödet att döma så var det den internationella kräftskivedagen? Jag förstår inte riktigt hur det fungerar. Varför hade alla kräftskiva just i går? Hur som helst gjorde jag en tångromspaj som vi nyss åt resterna av till lunch. Såklart godare dag två, när den fått stå i kylen över natten och ta ihop ordentligt. Det hann den inte med i går, den var snarast ett hastverk som blev klar fem minuter innan vi gick ut. Men det är väl mest konsistensen som förändras, smaken var densamma. Som dryck till den hade jag köpt pét-nat, den enda jag hittade på Alko, och det var otroligt gott i sig och otroligt gott tillsammans! Minns inte när jag sist drack vin, för den delen. Minst ett år sedan. Tror det hade varit otroligt gott oavsett men kan ej heller absolut bombsäkert fastslå att det inte alls spelade in.

Det är tre husbolag i rad här på gatan som har som tradition att ha kräftskiva tillsammans. Tre middagar, skilt för sig på gårdsplättarna, och efter maten och snapsvisor (som dels sjungs gemensamt) brukar det minglas kors och tvärs över gårdarna. Har ej varit med om liknande i något annat grannskap, det är ganska speciellt. Och mysigt att sitta där ute och roa sig i trädgården när mörkret faller och dessutom höra festerna pågå på varsin sida av gården (vårt hus är i mitten). Våra gamla grannar som flyttade ut för ett par år sedan kom också förbi. Och en ung kille som tydligen bott i ett av husen som barn var också här, och alla blev så otroligt uppspelta när de fick höra vem han var. Det var gulligt. Det är så många som säger åt oss att det är så roligt att det kommit bebisar till huset igen, som berättar om hur det var ”förr”, när massa ungar sprang i trapporna och satte upp teaterföreställningar på vinden. Ett par som bor i samma hus som vi fick barn för tre veckor sedan, så det tycker ju vi med att är jätteroligt att det finns någon som är så jämngammal med Dag här. Det skiljer alltså bara två månader mellan killarna.

Jag avslutade kvällen med att långsamt smutta i mig en liten slurk whisky som jag fått av min nya kompis i ena grannhuset. Och en annan granne från andra grannhuset, också en ny bekantskap, berättade åt mig att han brukar beskriva sig själv som en ”social introvert”. Det kan man ju relatera till. Oavsett var det oerhört uppiggande att komma sig ut, även om det bara var ut till gårdsplanen, och träffa folk. (Sen vaknade jag förstås under vargtimmen och bara GULP corona! GULP restriktionerna! GULP SÅ OANSVARIGT!!! Men vi var utomhus och långt under tillåtna antal.)

Det finns inget exakt recept på pajen utan jag brukar ta ingredienserna på en höft. Varje gång jag gör den blir den litet annorlunda, kör alltid på känsla. Fyllningen bestod i alla fall denna gång av tångrom (”havsbär” som vi börjat kalla dem), crème fraîche, schalottenlök, gräslök, dill, rädisbaljor, citronpeppar, citronsaft och kokt ägg. (Här en litet annorlunda variant.) Bottnen gjorde jag lätt för mig och köpte färdig pajdeg ur frysdisken, som jag sedan knådade ihop med en bit malaxlimpa som jag mixat sönder och rör ner smör i. För garneringen skickade jag ut Alfred och Blenda att plocka in några rädisblommor och rädisbaljor (som jag halverade), och så strösslade jag ut en drös citronbitar också, som ni ser.

Vaknade minst fem gånger i natt. Sov oroligt och drömde igen. Den här gången var jag på loppis då två unga tjejer, ena med grönt hår och andra med rött, trängde sig tätt intill mig och nappade saker jag tittade på typ rakt ur mina händer. Inga andningsskydd hade de heller, det hade jag. (Så nu har man tydligen det i drömmarna också.) Jag blev riktigt sur och fräste till, ”HALLÅ”. De svarade hånfullt och vi började bråka. Jag sa att man måste respektera andras utrymme och att man inte får riva och dra hur som helst. De himlade med ögonen och sa att inte finns det någon sådan lag. Så störig attityd, blev arg. En stund senare gick ungdomarna vidare och ropade över sina axlar åt mig att jag var dum. Jag svarade avmätt ”Jepp, det är det jag är”, och höll mitt huvud högt då jag plötsligt oberört gick vidare mellan loppishyllorna. Det här var inga nyheter för mig. Sticks and stones. Jag visste att jag vunnit. ”Elak, fittig och dum”.

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

2 reaktioner till “Om gårdagens kräftskiva och hur är det med självbilden i ens undermedvetna riktigt?”

  1. Jag drömmer nuförtiden ofta om att jag är utan munskydd bland alldeles för mycket folk och får panik. Eller att jag får snuva och får panik. Usch.

    1. Haha åh fy, relaterar. Har inte drömt specifikt det men det låter riktigt som nåt jag skulle drömma, det är svinofta jag drömmer sånt som får mig att skämmas alldeles fruktansvärt. Och får panik av det.

Lämna ett svar till Linnea P. Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s