Rad-ish

Rädisor i juni hade vi först. Det vill säga några få, eftersom vi hade satt fröna alldeles för tätt och de flesta blev bara ynkliga tunna korvar. Det visade sig att Blenda hur som helst tyckte att rädisorna var alldeles för starka för henne och jag är benägen att hålla med, jag är inte så bra på brännande smaker. Nån enstaka ska skivas i tunna skivor i sallad, och så vidare. Vi hade massor av dem. Jag orkade aldrig gallra ordentligt. Jag lät dem va.

Rädisblommor i juli fick vi sen. Jag läste att vid det förvuxna skedet så smakar nog inte rötterna så bra längre. Men fjärilar och humlor samlades så jag tänkte, äsch, jag låter dem va. Växterna vällde ut ur pallkragen så att det rent av kändes en gnutta pinsamt inför grannarna, hur misskött våra odling var, hur förvuxna vi lät våra rädisor bli. Jag läste att man kunde äta både rädisblommor och -blad och jag knyckte bort de allra längsta av dem som hängde långt ut över pallkragens kant. Men vid närmare inspektion vid köksbordet hade bladen blivit lite prickiga, och jag kunde inte avgöra varför (ohyra?), och blommorna smakade knappt något alls. Men resten av plantorna fick fortsätta välla upp ur odlingen. Fjärilarna och humlorna var glada och fortsatte vallfärda till vår lilla vildvuxna rädisdjungel. Vi gladde oss åt det, vi med. Och lät dem va.

Rädisbaljor i augusti har vi nu. Humlorna och fjärilarna har gjort sitt och massor av de näpna vita blomorna har förvandlats till frökapslar. Som små spetsiga ärtskidor. Ser ni hur gulliga? Jag läste att man kan äta dem också. De smakar som milda saftiga rädisor, förstås med det där distinkta rädisstinget. Faktiskt ännu godare än rädisrötterna, tycker jag. Jag går förbi pallkragen och plockar i mig ett par nu som då från de fortfarande lika förvuxna och blommande växterna. Har testat dem i sallad och ska plocka en rejäl hög nån dag och kanske testa woka dem eller nåt? Lite obestämt ännu. Jag rapporterar om jag kommer underfund med något oanat lyckat.

Att låta rädisorna växa och blomma och bilda utsökta baljor känns som ett sånt jäkla hack. Både för en själv och för insekterna. Rekommenderas verkligen! Det är rad.

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

2 reaktioner till “Rad-ish”

  1. Jag lagade i somras tzaziki med rädisor som var lite för starka i smaken – och det blev sååå gott!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s