Slutet av juli

Hemma igen efter ett par nätter ute i stugan i Katternö. Trött men sitter här och redigerar bilder medan klockan närmar sig midnatt och augusti. Vi tar en titt.

Första destination, efter att vi släppt av katterna (som alltid blir åksjuka och kräks i bilen) hos mommo & moffas (alltså mina föräldrar), var Fäboda. Det var i torsdags och folk pratade allmänt om den dagen som möjligtvis den sista sommardagen i år. Sist vi var i Fäboda var det megahett men jag vågade inte bada eftersom jag inte varit på min eftergranskning efter förlossningen då ännu. Trodde jag var okej med det men då vi kom ut dit var vågorna stora och härliga och det var en enorm besvikelse att inte kunna ta ett dopp, blev förvånad själv av hur starka mina känslor var gentemot det hela. Kände liksom hur havet DROG och jag hade inte ens badkläder med.

Hur som helst, i torsdags var det inte riktigt lika varmt som gången innan, men Blenda och jag var pepp i alla fall. Det var blåsigt och vågigt. Solkräm på!

Till havs! Kallt till en början som det alltid är, sen vänjer man sig (hoppeligen) och så känns det plötsligt behagligt. Uppskattar att vågorna hjälper en på traven när de skummar in på en. Blenda gallskrek av lycka cirka nonstop och slängde sig kors och tvärs i vattnet.

Jag flöt lite klumpigt på rygg i vågorna, med öronen under vattenytan, och lyssnade på havet, brus och kluck och ändå tystnad. Tittade upp mot himmeln, blå med tunna fjuniga moln. Stillnade. Suckade. Typ kände hur jag slutade längta. Ta vara på den här stunden, sa jag till mig själv. Behåll den, håll den.

Sen blev det kallt så vi gick upp. Jag avlöste Blendavakten, d.v.s. min mamma som joinat oss tillsammas med min syster, och Dagvakten, d.v.s. Alfred. Han doppade sig hastigt och jag ville egentligen gå i igen men visste att det var en dålig idé, jag var frusen och har ju nyligen varit förkyld. Avstod. Vi satt på stranden en stund men det var som att värmen försvann, blåste bort. Hungriga blev vi också. Dags att åka hem!

Blir ofta avundsjuk på Blenda för att hon ser så cool ut. Hon har bara så bra stil ibland. Japp det är ju i regel jag som köper hennes kläder, hehe. Humble brag fast det var inte riktigt så jag menade. Men hon använder inte allt jag köper, fast jag köper ju ändå det mesta på loppis. Köper vi nytt försöker jag få hennes godkännande för det är liksom lite roligare så, att veta att det är nåt hon gillar.

Störtregn på hemvägen. Säger det exakt alla sa på insta: Äntligen. Såg dock framför mig hur alla kvar på stranden, däribland min mamma och syster, besvärligt nog sköljdes ut till havs av ösregnet och fick simma in igen. Fick sen ändå veta att regnet aldrig nådde stranden så det var ju vänligt av molnen.

Följande dag återvände vi till Fäbodaskogarna, samma gäng. Det här var egentligen först mot kvällen. Tidigare på dagen en tur till ett par loppisar i Jeppis men gjorde inga fynd förutom lite kläder åt Dag, men utöver det inget särskilt. Tiden den går den bara. Men kvällen valde vi att ändå carpa eftersom vi hos oss så länge pratat om att gå på museum en regnig dag.

Blenda fick äntligen se den uppstoppade isbjörnen på Nanoq! ”Det arktiska museet Nanoq invigdes i juni 1991 och är det första arktiska museet i Europa som förevisar Arktis och Antarktis, samt omkringliggande områden.” står det på museets hemsida. Jag hade inte varit där sedan 90-talets mitt, så det var väl på tiden att vi besökte det igen. Vi har pratat om det ett par månader nu, sedan Blenda fick höra att det fanns en uppstoppad isbjörn där.

Det fanns en slags skattjakt för barn och andra leksugna där. Blenda blev utnämnd till isbjörnsjägare (mot löftet att hon endast jagar isbjörnar på Nanoq och ingen annanstans) och var mycket stolt över sin stämpel.

Sen åt vi middag på Friends & Burgers och det var som vanligt väldigt gott men vad är grejen med att restauranger stänger så himla tidigt även på fredagskvällar i Jeppis?? Var det så pre-coronatider också? Man baxnar. I alla fall, medans vi väntade på maten svepte ett svart moln in över stan och förde med sig såväl regn som åska. Men det lättade när vi ätit klart, solen kom fram och bjöd på en regnbåge. ”Första gången jag har sett en regnbåge!” utbrast Blenda alldeles saligt. (Ej sant men hon minns väl inte.) När vi kom hem ritade hon direkt en regnbåge för att testa de nya tuschpennorna vi köpt åt henne.

Sent på kvällen hittade jag en liten bok (som faktiskt hette just ”En liten bok”), f.ö. hemmagjord som den observante betraktaren redan noterade, och i den hittade jag denna sagostump författad av yours truly. Sorglig början, oväntad mitt, lyckligt slut! Bokkontrakt nästa? Det får man väl förmoda, ja. Ska låta förlagen slåss om mig en stund först.

I morse. Morgonmys. Japp blir absolut sådär klyshig att jag stirrar med hjärtögon på de här två och bara: Tänk att de här är mina. HUR kom NI ur MIG?? Overkligt och ändå självklart att de gjorde de.

Träffade sedan mina vänner Karolina och Karin med barn på förmiddagen och tog slappt nog inga bilder. Tillbringade eftermiddagen med att stresspacka ihop allting vi haft med oss — varför är det alltid så att det tar så himla lång tid att ställa allt i ordning för hemresa? Lite samma sak som med ett sånt här inlägg. Plötsligt är det mitt i natten. Och augusti! (Guldgusti, minns ni?)

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s