Kvickt raskt snabbt, check check check

Finn två fel: Så här såg jag ut i går innan jag sprang iväg för att hämta Blenda från dagis.

Ett: Det var mer riktigt så här jag såg ut. Två: Jag sprang alltså inte.

Finn typ femtioelva fel? För i dag har jag varit ännu mer ute på språng utan att springa. Vi har letat babyskydd och hittade till slut ett i min hemkommun Pedersöre. Raggade leksällskap i nejden då vi ändå skulle bege oss dit och stämde träff med Karolina och Tuva. (Och Tina och Max, men de kunde inte komma p.g.a. förkylning.) Ringde min mamma och sa att vi kommer förbi en sväng, bland annat för att hämta en mindre kattresebur som vi lämnat där. (Vi har på sistone använt en gigantisk en som inte kommer rymmas i bilen med två platser upptagna i baksätet.) Jag känner mig harmonisk och pepp, tänker att åh vad skönt att ha planer. Åh vad skönt att få grejer FIXADE. Babyskydd, check; kattbur, check.

Vi ska äta lunch här hemma innan vi åker. Jag gör mat som drar ut på tiden, tillräckligt för att känna att det blir bråttom. Det blir dags att ta på ytterkläderna och då är Blendas skor spårlöst försvunna, så vi ägnar ofattbart mycket tid åt att leta reda på dem. När de väl är återfunna och vi kört ett kvarter hemifrån, så får jag för mig att jag möjligen skulle ha glömt att stänga av spisen. Det är bara att vända om och kolla, annars skulle jag bara börjat angsta mer och mer tills hela dagen blivit förstörd. Spisen var förstås avstängd och cool, men själv är jag uppstressad och gråtfärdig. Ska stanna på vägen och ”kvickt” springa in till en butik och köpa lite snacks men då det jag planerat köpa inte finns tillgängligt fastnar jag i obeslutsamhet och virrar mellan hyllorna och huääärghhh. När jag är tillbaka i bilen har dessa och övriga många bäckar små blivit en stor å nej shit vad klockan är mycket. Det är bara att kontakta mamma, säga att vi kommer förbi först senare, kontakta Karolina, säga förlåt men vi blir sena.

Senare. Vi kommer fram och på ett picknickbord i lekparken står en cellofaninsvept blöjtårta med andra fina presenter i och väntar på mig. Karolina säger att hon och Tina fixat ihop den dagen innan. De hade stressat, sa hon, men deras stressprestation ser sannerligen fantastiskt mycket annorlunda ut än min i så fall. Den är så jäkla fin, och *DET* *VAR* SÅ JÄKLA FINT. Grät invärtes och extremt närapå utvärtes också.

Sen blev det lek och picknick och prat! Efteråt gick vi till biblioteket för att kissa och få upp värmen. Fyndade avskrivna böcker, tre stycken barnböcker för femtio cent styck, och de yngsta lekte i läshörnan. Blenda ville inte åka därifrån och skrek bedjande ”BARA EN BOK TIIILL! BARA EEEN BOOOOK TIIIIIILL!” cirka tjugo gånger innan vi äntligen kom oss därifrån. (Bra reklam för Bennäsbibblo!) Sen hämtade vi babyskyddet ett par byar bort, hälsade på hos mina föräldrar, fick mat och kattbur och en kort snutt lektid. Skyndade sedan vidare. Men den gången bara hem. Snabbt snabbt snabbt innan energin tar slut. Raskt raskt raskt innan det drar ut på tiden längre än det redan gjort. Kvickt kvickt kvickt innan vi försenas IGEN.

Finn oräkneliga rätt: För nu sitter jag här hemma och tänker igenom dagen och tycker att stressen bleknar i jämförelse. Babyskydd, check. Kattbur, check. Otroligt fina vänner, check. Trots stress en riktigt bra dag, check check check.

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Stökig, noggrann, nostalgisk, förnyelsefrälst. Hej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s