Håååniiiiiiing!!

Har nyss vaknat. Eller, har i alla fall ganska nyligen när jag påbörjar detta inlägg kravlat mig upp ur sängen. Förr låg man och drog sig, nu ligger man och slöscrollar. Den nya morgonrutinen tycks vara sån här: Jag stiger upp tidigt, hjälper Blenda ställa sig i ordning inför dagis, och medan Alfred för henne dit går jag och lägger mig igen och sover ett par timmar till. Klagar sannerligen icke. Som sovmorgon fast med en känsla av att ha uträttat något. Brukar i och för sig sällan känna skuld för sovmorgnar men ändå.

(Och min höft som regelbundet ställde till det för mig har för övrigt varit i skick sen jag slutade stressa till jobbet på morgnarna. Och/eller sitta i samma ställning så länge på kontoret. Foglossning schmoglossning.)

I går skulle Blenda välja en bok åt oss att läsa innan nattningen. Alfred hade redan läst böcker med henne men jag lovade att vi också kunde ta en liten en. Hon plockade sina allra minsta ur bokhyllan, radade ut de sex Pixiböckerna på golvet, satte sig i skräddarställning framför dem och räknade dem. Jag sa något om att hon räknar så bra och har ordnat så fint, men hon hyssjade mig bara. ”Schhh mamma. Jag måste faktiskt fundera på det här i lugn och ro nu”. Brukar sällan tycka det men i den stunden så verkligen: mini-me.

Nyligen drömde jag, på tal om barnlitteratur (jomen vi kommer till det), att jag var ute på en bar med vänner. Vi var väl inte helt nyktra. (Drömmer SÅ OFTA under denna graviditet att jag är berusad, det är sjukt.) Jag drog ett skämt som gjorde succé, alla gapskrattade så att typ tårarna rann. Det var ett sånt där skämt som liksom gick att fantisera vidare om i huvudet, det målade upp en så rolig bild. Lite längre fram i drömmen valde jag, fortfarande uppspelt och överförfriskad, att dra samma skämt igen åt nya personer. Det totalfloppade. Jag märkte det själv också medan jag berättade, att herregud det här var ju alldeles pissdåligt, det FUNKAR ju inte, vad håller jag på med?? Det tog kål på allt. Konversationen planade ut i en skamfull tystnad.

Efter att jag vaknade minns jag tyvärr inte själva upplägget, men jag minns slutklämmen. Den var så här: ”Och Nalle Puh ba ‘HÅÅÅNIIIIIIING!!’”.

Lite nyfiken blir man ju ändå.

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Stökig, noggrann, nostalgisk, förnyelsefrälst. Hej!

2 reaktioner till “Håååniiiiiiing!!”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s