Vecka 13 i sommartid

Kom plötsligt på att det är måndag. Kände mig dessförinnan håglös och omotiverad — kanske dels på grund av det mulna, förslöande vädret, men även utav de gamla nerkörda hjulspåren jag slirat fast i på sistone. Men nu förstår jag! Jag måste bara börja om. Klicka reset. *KL… I… CK* Vitsi vilken trög knapp. Funkar den ens? Händer nåt??

Är ensam hemma och har varit det ett par timmar. Alfred har i eftermiddags åkt till sin studio och Blenda i morse till dagis. Efteråt skulle de hälsa på sin mor/farmor så jag fortsätter vara mol allena en bit in på kvällen. Känner förstås väldigt starkt — halvt inspirerat, halvt stressat — att jag borde passa på att åstadkomma något under all denna egna tid. Fortsätta utvecklingssamtalet med garderoben, till exempel. (Vi hårddtränar kompromisser just nu.) Tömma arbetsytorna i köket, och så vidare. (En övning i förgänglighetsacceptans.)

Jag känner också att det är lite trist och ensligt här, men det är okej. Tänker INTE säga eller tolerera att någon annan säger att jag ska passa på att njuta nu för her. re. gud. vad jag kan avsky den sortens puttenuttebättrevetande föräldrajargong. Shit’s tired.

Ute och spanar i fönstret till ett café i stan där gosedjur nu får fika, in lieu of mänskliga kunder.

Annan trött skit är förstås undertecknad, men det behövs väl inte sägas. Mitt status quo är väl mer eller mindre dötrist och långtråkig och alldeles, alldeles… med barn?? 🤷‍♀️ Behändigt att i alla fall ha en ursäkt.

Hohhoo!” Vad var det? Hörde ni? Som något dovt som lät som att det kom från en kall plats, kanske ett slags kylt skåp eller något liknande? Otroligt. Tror bestämt att det måste ha varit resterna av gårdagens ugnsfetapasta som kallade på mig. Undrar vad den vill? Nejmen jag är ju redo för vad som helst känner jag. Bäst jag går och tar reda på det, dags att stå till tjänst!

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

5 reaktioner till “Vecka 13 i sommartid”

  1. Alltså jag måste fråga, är det där vår Nelson på bilden? Ser e-x-a-k-t ut som honom ju. Sen tänker jag, du gillar loppis, kanske varit på Nada-Nord, och där utanför stod kanske Nelson då och hälsade?

    1. 😆 Jag blev så förbryllad först! Menar… hon… ett gosedjur?? Blenda??? Hahaha. Men nej, det är Chandler, Alfreds pappas katt!

      1. Haha! Ja, jag förstår förrvirringen! 😄

        Jaha. Men oj så lika dom är. Zoomade till och med in på öronen och konstaterade att jo, det måste ju vara Nelson. Men brother/sister from another mother/mister då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s