Varför är det så?

Vet ni hur struligt det kan vara att få nåt så till synes okomplicerat som den soffa man beställt? Först levereras den i två delar så man en tid lever med en halv. Sedan, efter att man fått andra halvan, kvarstår ändå en väntan på andra, längre soffben som vi ska byta till. Ja, det var här jag blev för kaxig och utmanade ödet, antar jag. Jag köpte dem för att sitthöjden på soffan var så väldigt låg, vilket jag inte tycker är så bekvämt, särskilt inte just nu. (Se: Gravidmage, foglossning.)

Min målbild var alltså denna: Mysig soffa som vi alla ryms i OCH som är BEKVÄM. Är det för mycket begärt? Jag bara frågar. För jag blir fan osäker asså.

Paketet med soffben anläder så småningom till Vasa för att — väl här — i en veckas tid alldeles lealöst kryssa av och an mellan ”delivery center” och ”unsuccessful delivery attempt”. Med andra ord bortom mitt räckhåll, tills att en kompis tipsade mig om vart jag kunde ringa och få hjälp. (Till en helt annan logistikfirma som delade depå med de som mitt paket sänts via, så helt logiskt kändes det ju icke. Hade aldrig räknat ut det.)

Har för övrigt skippat flera om och men i denna etapp p.g.a. tradig, enerverande historia som ingen orkar med. Men kan säga att den inkluderar bland annat misslyckade kontaktförsök till både leverantör och producent vilket kändes SISÅDÄR betryggande.

Klipp till att jag öppnar paketet — och inuti finner jag då äntligen de efterlängtade soffbenen. Men vänta? Är det faktiskt de jag skulle ha? Nej såklart inte!! Det hade varit alldeles för lätt! Jag har fått fel storlek! Så att de nya benen är EXAKT! LIKA! LÅNGA! SOM DE URSPRUNGLIGA!!! 🙃 🥲

Alltså man FÅR fan inte jävlas med ett gammalt slitet foglossat preggo på det sättet. Det är omänskligt.

Goda nyheter är att jag nu i alla fall fått tag på producenten, alltid nåt! Håll tummarna för den nya leveransen de ska skicka. Och för mig. Det FINNS chans att det slutar lyckligt ännu men herr-e-gud the lord tests us. (Detests us, vill jag egentligen säga, men äh jag tror ju inte ens på gubben.) Åtminstone vet jag ju numera hur jag ska få tag på paketet för det är tydligen för mycket begärt att budfirman ska försöka få det uppstyrt!!

Det är så förbannat störigt när man fan bara vill göra det BEKVÄMT OCH MYSIGT och istället blir det OTROLIGT MYCKET OFLYT. Vet ni?

Hela den här soffadäsen känns som en allegori för, fan, jag vet inte, den mänskliga existensen eller nåt. I alla fall för min! För livet mitt. Inte alltid är det så här, men känns ändå som SÅ ofta. Det är ett så extremt välbekant mönster. Absolut väl tilltaget i denna soffepisod, som ju närmast känns som nån slags charmlös satirsketch, men typiskt symptomatiskt ändå. Det är så sällan raka linjer, istället är det hinder och krångel och strul och jävla massa kompromisser och en ändlös harang av provisoriska lösningar. Känner ni igen det? (Usch säg inget om ni inte gör det, jag vill för helvete inte veta.) Varför är det så? Återigen, jag bara frågar!!

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

4 reaktioner till “Varför är det så?”

    1. SÅ hopplöst! 😆 Blev till sist så pass nedbruten av frustration att jag är tacksam bara jag får benen i rätt höjd. Low-key-förbereder mig samtidigt på VÄRLDENS skitsnackskampanj om det inte går vägen. Fan jag blir mammaledig snart, jag kommer ha MYCKET tid att sprida ordet innan bebisen kommer! 😈

  1. Åhh ja, vad jag känner igen det där knölandet – och med nästan allt i livet!! Jag och min sambo brukar skoja om att när man skriver to do listor, så ska man komma ihåg att skriva på ”följa upp och rätta fel” som sin egen punkt efter det man egentligen skulle göra, eftersom detta nästan alltid kommer som ett tråkigt efterspel.

    Så sent som idag har mannen köpt en keps till vår son, för att när han kommer hem upptäcka att alarmet sitter kvar – så imorgon måste han åka tillbaks till butiken igen. Många bäckar små av det här slaget hela tiden gör mig tokig – allting tar ju dubbelt så mycket tid och krafter som det borde?! 😩

    Styrkekramar med soffan!

    1. Haha ja men exakt!! Det blir så OTROLIGT mycket mer krävande — först ska man liksom försöka fixa något, planera (ibland större, ibland mindre) så att det ska bli bra, sen ska man bli frustrerad och/eller snopen på att det inte går, sen ska man TÄNKA OM asdfghjklösdgkl 🤯🤯🤯 Beklagar att du fastnat i samma bajs men fy fan vad skönt att höra att man inte är ensam! 😆 Och TACK! Lyck- och flytönskningar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s