Verktygsbacken

Otroligt oharmonisk känsla just nu. Dagen började bra, men UGH. Hade enkla planer som det inte blev ett endaste skvatt av. Det värsta är att jag tar allt så personligt just nu, och det hjälper såklart verkligen inte till, att *jag* som ändå ska föreställa vuxen också blir upprörd och känner mig utsatt. Idiotiskt. Man pratar mycket om att ha och ge verktyg för att hantera ditt och datt men nu för tiden är det som att mina oftast tycks ligga någonstans långt under en massa bråte ute i förrådet. Otroligt otillräckligt.

Visst, man pratar om det i efterhand, reder ut och säger förlåt, och det känns bättre men inte känns det ju bra inte. Nu sover barnet och jag verkar äntligen ha fått katten att förstå att inte gå in i sovrummet och yla eller krafsa på den stängda dörren (HER. RE. GUD. Nerverna mina.), så nu väntar jag bara på att mitt blodtryck stillsamt ska dana neråt. Nya tag efter tuppluren.

Det slår mig att egentligen, fast det en stund kändes som att hela dagen for fullständigt åt fanders, så har vi ju haft betydligt mycket mer bra tid än dålig. Kanske är det så man måste tänka såna här gånger, mäta det och sätta det i relation till motsatsen. Se till att kompensera det dåliga som redan skett med mera av det som bara kan bli betydligt mycket bättre och ännu betydligt mycket mer. Dagens verktyg: Måttband.

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s