Sånt jag slutat med

Bland det minst inspirerande jag vet är när bloggare skriver inlägg med avsikt att *inspirera*. Detta tröstar jag mig med, medan jag känner mig såväl oinspirerad som oinspirerande. Är helt klart mer som *expirerad* i kväll — jag tupplurade t.o.m. en kort stund, och det gör jag nästan aldrig. Slutade tupplura för många år sedan och nu sker det bara vid sällsynta tillfällen. Kan oftast inte ens! I alla fall, undantagstuppluren fick mig att tänka på andra saker jag slutat med. Anar ni en lista på kommande? Jomenvisst blir det en lista.

Sånt jag slutat med då:

  • Färga håret. Nu har jag inte ens satt så mycket som en toning i mitt hår på cirka sex år. (Latmasken hälsar: Otroligt skönt att inte behöva tänka på utväxt eller ojämn färg.) Ville då se vad exakt min naturliga hårfärg var, efter att den varit kamouflerad så länge att kamouflaget hunnit fylla myndig. Och nu då jag ser den sååå… vet jag inte? Jag var mörkblond som liten men med åren har håret mörknat. Oklart vad denna färg är. Mörkt råttfärgat kanske. 🐭
  • Högklackade skor. Så sällan värt det. De kan vara snygga men det är väldigt länge sedan ett klackat par har väckt något egentligt begär hos mig, de är lätta att sortera bort ur synfältet och minnet. Står inte längre ut med obekväma skor över huvud taget. Blir typ provocerad när jag ser vuxna människor använda skor de inte kan röra sig bekvämt i (menar naturligtvis inte högklackat överlag då). Känner typ: Men gud. Inte värt det.
  • Bygelbehåar. Sedan jag under viss tid skippade mina vanliga behåar för amningsbehåar så har jag inte kunnat återgå till byglarna. Herregud vad det är obekvämt?? TORTYR. Hur har jag någonsin stått ut? Det är inte bara byglarna i sig som gör det outhärdligt, utan kanske ännu mer att den typen av behåar har så väldigt lite stretch i sig kring bröstkorgen och då får man endera välja mellan att få 1) stöd, d.v.s. en jäkla poäng med behån över huvud taget, eller 2) luft. Kul!!
  • Plocka brynen. Kanske händer det nån gång om året att jag tar tag i pincetten och eliminerar nåt strövande strå, men i det stora hela är det onödigt. Poänglöst. De växer ändå inte ut mer. ☹️

Vad ytligt det här blev! Hade tänkt att det skulle bli bredare än så här, men inspirationen ni vet. Eller hjärnan. Svårt att komma på grejer, men har ju t.ex. också slutat röka fast jag vill fortfarande feströka ibland så. När jag var barn och tonåring bet jag på naglarna, ganska säker på att jag började för att jag läste i en bok att någon karaktär gjorde det och jag tyckte det lät coolt. 🙄 Sedan var det såklart skitsvårt att sluta men jag gjorde det till sist för att jag var trött på att alltid skämmas för mina fula nagelstumpar. På tal om ytligt. (Att hyn blev jäkla ful av att röka var också en bra angstdriven morot för att sluta, för den delen. För att vara ärlig.) En tid hade jag slutat äta godis och sötsaker inne i veckorna men nu har jag igen inte hållit så hårt på det. Men det gick faktiskt relativt lätt då man väl bestämt sig, åtminstone under en begränsad tidsperiod. Hehe.

Vad har ni slutat med?

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Stökig, noggrann, nostalgisk, förnyelsefrälst. Hej!

8 reaktioner till “Sånt jag slutat med”

  1. Sånt jag inte gjort på över fem / sex år och tills idag:
    – färgat håret,
    – använda bygel bhar (gick inte ens med amningsbh när det begav sig :I),
    – använda ”vanlig – deo” (gör mig egen eller köper samma deo bara att någon annan lagat den,
    – noppat ögonbrynen
    – rakat benen
    – röka (tänk att det faktiskt kommer en tid då man slutar räkna dagar och år som orökt)

    Och VILKEN karaktär var det som bet på naglarna? Blev inspirerad själv efter en bok / film, men var inte en så långlivad nagelbitare. Dock går min naglar lätt av pga hypotyreos så långa naglar kan jag inte ha. 😦

    1. Men va! Trodde INTE att du var sådär ljushårig av naturen, känns ovanligt! Eller de flesta brukar ju mörka i vuxen ålder.

      Ja alltså nagelbitaren. Vad hen ställde till det. Kan kanske ha varit nån i Kitty eller Tvillingarna? Idk idk. Står inte ut med långa naglar själv men tycker formen på mina har förbättrats sen jag slutade gnaga. Vet inte om det kan stämma men känns iaf bra!

    1. Tufft med sminkuppehåll! Har läst om din sminkhistoria någon gång och det är fasen inte lätt alltså att bara sluta sminka. Önskar att jag kunde bli mer bekväm helt utan smink! Till vardags fyller jag i princip bara i ögonbrynen (p.g.a. tidigare nämnda överplockning, hehe), men sitter å andra sidan otroligt hårt fast i det.

  2. Hög igenkänning! Samma här, färgade (tonade) håret senast januari 2017. Trots det blev min mor överraskad i våras då jag påpekade att nuvarande kulör(er) uppkommit alldeles naturligt. Har också blivit mörkar med åren och har någonslags ljusbrungrå med lätt koppriga undertoner och nån nästan blond slinga här och där – inte grå, jag frågade t.o.m. min frisör. Höga klackar känns bara jobbigt, trots att jag har ett par utomordentligt bekväma och snygga Eccostövletter. Högklackat blir det nog endast till nån riktigt tjusig fest och de inträffar ju inte särskilt ofta. Ögonbrynsplockningen är ytterst sparsam. Bygelbehå är ju horribelt. Tur att utbudet av mjuka varianter är rätt bra. Sen kan jag även addera nagellack till listan. Först pga inte kompatibelt med spädbarn då jag sällan hann lacka, ta bort och lacka igen. Sen började det kännas onödigt och sen fick jag så jävliga handeksem att det bara inte funkade. Men jag hoppas få möjlighet att använda mina nagellack igen. Med tanke på det är det nog så sällan jag sminkar mig nu för tiden. Jag är ju bara hemma och har blivit så gott som helst bekväm med mitt osminkade fejs även i offentligheten. Skulle jag ha något jobbmöte där jag skulle träffa folk i den fysiska världen skulle jag väl passa på och sminka mig lite. Men nu känns det nästan som att jag glömt hur jag brukar göra. Kanske jag testar på torsdag? Synd att läppstift inte kommer på fråga just nu.

    1. Hade inte heller tänkt på att du slutat färga/tona håret! Tänkte säga något om din hårfärg i kväll men hann glömma det varje gång innan jag fick tillfälle, men tänkte på det återkommande gånger, att den är så fin! Så djup och härlig.

      1. Nämen, tack! Jag har en sån märklig känsla av att jag själv inte vet vad jag har för hårfärg *på riktigt*. Som att jag tappat förmågan att uppfatta den när nyansen inte längre står att läsa på någon färgtub.

        1. Men exakt! Kan inte heller avgöra om mitt hår är ljust eller mörkt ens. Hur kan det vara svårt?? Kanske man borde gå och granska paketen i butikshyllan för att få nåt slags hum.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s