En ljusbärande eftermiddag

Jasså jasså. Äpplet, trädet. Här står de två busarna och spionerar genom staketet. Men på vad?

Jo, på två får! Jamen jag VET, så helylle!! Ha ha haa.

Vi promenerade till julmarknaden/minifestivalen, vad man ska kalla det, evenemanget Julfiilis på Kasernområdet sent i eftermiddags, efter att jag insett att det ju var sista dagen vi i år hade chansen. Alltid missat det tidigare år!

Eftersom arrangörerna p.g.a. restriktioner endast kunde ta in 15 personer åt gången så var det viss kötid innan vi fick komma in. Väntan i längsta laget för en treåring — stod förvisso ut (om än motvilligt) men har nyss, vid nattningen, emfatiskt beklagat sig över att vi bara väntade väntade och väntade så länge och att det var så tråkigt. Förståeligt. (Och nu när jag tänker efter så var det ju faktiskt trångare i kön än väl inne på området, ironiskt nog.)

När vi väl tagit oss in på andra sidan staketet, men fortfarande köade, fick vi alla fall äntligen chans att klappa fåren Surusilmä och Sirpa som kommit på besök från Aava Kertun Kotitila i Södra Vallgrund.

Skymningen sänkte sig över oss medan vi väntade på att gå in. Vi blev under tiden bjudna på varsin shot björnbärsglögg. När vi sen fick gå in sprang Blenda jublande omkring där under ljusslingorna och tyckte det var så fint. Vilket det ju är! Såg ingen Lucia i dag men ljusbärartemat höll ju sig i alla fall. Det är säkert mysigare och tjusigare när fler ryms samtidigt. Och då man fått gå rakt in och inte hunnit bli ganska nerkyld innan man kommit så långt. Nästa år hörni!

Nu var det ordnat så att olika försäljare radat upp sina produkter på långa bord, utan att de själva var där. Personligen tycker jag det är obekvämt när någon står och typ tittar på en när man tittar på saker, så på det viset var ju detta ändå en förbättring för min del. Nu hade jag ro att kolla, vilket innebär större chans att jag ska köpa något. Tyvärr hade mitt sällskap ändå inte riktigt ork med att vänta på mig så pass länge att jag hann välja ut något, så det funkade mer i teorin än i praktiken det där. Men en sak plockade vi i alla fall med oss.

En flaska av björnbärsglöggen! Varken Alfred och jag som egentligen är glöggmänniskor och Blenda som först inte ens ville smaka blev i alla fall alla så förtjusta, alla tre. Glöggen kommer från Skärgårdens Skatter i Molpe.

Och här väntade vi glatt på nygräddade våfflor med sylt och grädde. Var ännu gladare efter dem! Sen var det lite strul att övertyga minstingen om att vi skulle gå hem, men lockade henne med en potpurri bestående att hon inte ännu öppnat en lucka i julkalendern, att hon kunde få en av pepparkakorna vi bakade i går förmiddags till efterrätt och att det snart skulle bli kväll och att hon ju då får byta om till sin högt prisade pepparkakepyjamas. Sen närmast sprang vi hem! Så fiilis.

Blenda frågade mig i kväll, ”Mamma, vad betyder ‘förväntansfull’?”. Verkligen SÅ rätt årstid att ställa den frågan. Så julfiilis.

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Stökig, noggrann, nostalgisk, förnyelsefrälst. Hej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s