Verklighetsförvrängningar och sådana episoder

Nyligen läste jag om en ung person som ibland hade episoder, eller vad man ska kalla dem, då allt går för snabbt. Så som jag förstod det så rörde det sig om en uppfattning om att hela verkligheten på något sätt rusar iväg jättesnabbt. Det här var tydligen ett relativt vanligt fenomen, särskilt under barndomen, utgående ifrån att det var många som kände igen det. Men ingen hade svar på vad det berodde på.

Själv har jag aldrig varit med om det, men däremot ett annat som jag tänker på ibland —

Att alla ljud plötsligt blev så otroligt aggressiva. Helt harmlösa ljud, typ fågelkvitter. Plötsligt lät det bara argt? Som att varje fågel var förbannad på mig. Låter ju inte KLOKT och jag fattade det då med, men så kändes det!

Jag tror att de här episoderna oftast brukade triggas igång när jag var ensam, typ satt ensam i mitt rum och pysslade med något, kanske var ganska koncentrerad. Minns till exempel att raspet från blyertspennan plötsligt kunda låta som att jag tryckte på nåt otroligt, som att jag hade all världens aggressioner som skulle ut ut UUUT genom spetsen. Men jag höll i pennan som vanligt. Om någon knackade på dörren då så lät det förstås som bankningar. Kom någon in lät allt de sa som bannor och anklagelser. Alla ljud var väldigt högljudda i mitt huvud. Som att allt var en ASMR-inspelning på högsta volym. (Hatar för övrigt ASMR. HATAR.)

Fenomenet varade väl gissningsvis ett par till några minuter. Jag blev alltid själv också så jävla arg av det. Pur irritationsilska. Sån där som pulserar genom hela kroppen.

Någon som varit med om samma? Har ni fått svar på vad det berodde på? För jag vet inte. Ångest, har man gissat, men jag förstår bara inte över vad.

Nu funderar jag om det hör ihop med min misofoni. Det slog inte mig förrän jag läste om det andra, uppspeedade verklighetsförvrängningsfenomenet, att jag ju även i vuxen ålder erfar lite märklig uppfattning av ljud, fast på ett annat sätt. Jag har ingen aning om jag alltid varit misofonisk, eller hur man säger, eller om det utvecklats vartefter, men jag har haft obehag för vissa ljud sedan jag var liten. En del av dem har så länge jag kan minnas kunnat trigga igång en djup och plötslig ilska hos mig. (En slags ångestreaktion, egentligen.) Har alltid undvikit vissa situationer och bävat inför sådana jag inte kunnat undvika eftersom jag vetat hur hemskt det skulle kännas. Så visst verkar det som att något åtminstone var på gång när jag var barn.

Min barndoms episoder av förvrängd ljuduppfattning är inte som det jag vet att är misofoni nu, men visst påminner de lite. Det som triggar min misofoni nu låter inte argt, men jag kan ändå reagera med samma slags pulserande, ilskna irritation om det inte upphör. Ljudet har fortfarande den där ASMR-vibben. Som att den tränger igenom allt annat. Som att allt det som låter sker tätt intill mitt öra, en halv centimeter ifrån. (USCH nu mår jag illa.)

Nu är jag förstås jättenyfiken på om andra med misofoni i vuxen ålder också varit med om konstiga argsinta ljudförvrängningar som barn. Var det alltid den ångesten?

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

3 reaktioner till “Verklighetsförvrängningar och sådana episoder”

  1. Jaaa!!! Har försökt beskriva för andra hur alla ljud låter arga men inte lyckats. För mig hände det också mest som barn, och ofta vid feber så jag har alltid tänkt att det var en slags feberhallucination?? Men nu blir jag ju fundersam. Så tyvärr inte så många svar att ge, bara stark igenkänning. Och upplever inte misofoni heller vad jag märkt (misstänker att det är något jag hade lagt märke till) :))

    Btw, kul att du skriver varje dag i dec! Hittade hit från bffellen i somras och gillar att få kika in i ditt universum!

    1. Jaa det är svårt! Det är en sån dinstinkt känsla för hela verkligheten förändras ju, men omöjlig att beskriva. Man måste kanske ha varit med om det för att fatta vad nån menar. TACK för igenkänningen! O ja, du hade garanterat märkt av misofonin om du hade det. 😅 Då kanske min teori inte håller ändå, och det är två helt vitt skilda saker.

      Glad att du är här! Tack så mycket!

Lämna ett svar till Linnea P. Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s