Schh, woop

I går försökte jag skriva ett mejl under tiden som barnet varvade ilskna vrål med ynkliga yl från sovrummet. Det är inte så att hon låg där alldeles övergiven, och jag visste ju att det inte var någon fara med henne — men det är verkligen otroligt svårt att fokusera på någonting annat än det där ljudet när det låter. Det här var en chock för mig när jag fick barn. Hur man kommer av sig, fullständigt. Det är alldeles hänsynslöst mot vad man än håller på med för stunden. Hur viktigt, roligt eller intressant det än må vara så blir det i princip fullkomligt omöjligt att hålla kvar i fokus.

Men sen å andra sidan blir jag också väldigt lätt distraherad av massa andra saker också. Tycks alltid fästa för mycket uppmärksamhet vid vad andra i huset pratar om, när jag försöker tänka. Plötsligt sitter jag också här och motvilligt reflekterar över vad barnet vill ha i sin gröt. Bland det mest flow-avbrytande jag vet (förutom ens barns skrik då) är när någon säger mitt namn. Det har hänt sig i att kollegorna nämner mig eller en annan Linnea som också jobbar med företaget, helt naturligt i en arbetsmiljö, och jag lystrar varje gång. I onödan. Man hör ju på tonläget om nån faktiskt vill nåt åt en. Önskar jag kunde träna bort det. (Kan man? Eller är alla sådana?) Ganska ofta leker Blenda att hennes gosedjur är ledsna och vill ha sin mamma. Hon gör deras röster och piper, snyftar och hulkar ”Mamma, mamma”. Och jag kommer ALLTID av mig. Spelar ingen roll om jag lagar mat, sorterar tvätt eller bloggar. Tappar oavsett bort mig i vad jag håller på med.

Eftersom jag är en sådan surpuppa brukar återkommande avbrott, specifikt när jag bloggar, göra att jag tappar fiilisen och då väljer (argt) att inte skriva klart mitt inlägg. Jag tänker att blogga 21 dagar i rad måste vara en bra övning i att komma över distraktioner, också, för det är ju ett faktum att jag inte kommer undan dem. Nu har jag till exempel envist suttit här och skrivit det här fast det inte alls har varit lugnt och tyst runtomkring mig, något jag vanligtvis brukar kräva. Eller välja att invänta, om det ska bli något inlägg över huvud taget. Känns som en framgång! Redan dag ett! Surpuppan hurrar woop!

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

2 reaktioner till “Schh, woop”

  1. Duktigt, du är redan inne på dag två!
    Vi håller tummarna att du håller fokus fast det så skulle komma en jordbävning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s