Bland feminister, vampyrer och lönnmördare

Tycke & tanke

Det kan väl inte bara vara jag som tycker det är så orimligt svårt att hitta en duglig tv-serie dessa dagar? Det är så få som håller måttet. Endera så hittar jag trettio gånger fler saker att störa mig på än uppskatta (det kan inte *bara* handla om mig att det är så), eller så väcker serierna inte tillräckligt med känslor över huvud taget och så tappar jag intresset med tiden. Nån månad senare minns jag dem knappt. Men här är tre jag gillar just nu! Samtliga hittas på HBO Nordic.

mrsamerica

Mrs. America baserar sig på verkliga händelser och personer i 70-talets USA. Vi befinner oss mitt i andra vågens feminism med kända surfare som Gloria Steinem, Betty Friedan, Shirley Chisholm (som jag sett på så många bilder förut men aldrig riktigt vetat vem varit, pinsamt) och så kvinnan på bilden: Phyllis Shlafly. Nej jag vet, jag hade heller hört hennes namn innan jag såg första avsnitettet. Hon var en konservativ, påläst författare och antifeminist som såg det som sin uppgift att stoppa Equal Rights Amendment, ett tillägg till konstitutionen vars ändmål var att garantera jämställdhet för amerikanska medborgare oavsett kön, genom att upphäva juridiska distinktioner däremellan i fråga om skilsmässa, anställning och så vidare. Det är runt den kampen som serien utspelar sig.

Det ska erkännas att jag gillar inte allt i den här serien, men tycker att den än så länge har vuxit för varje avsnitt. (Har i skrivande stund sett de fem som hittills släppts.) Ska ändå inte smussla med att största dragningskraften antagligen är ämnet och att den känns low-key allmänbildande att se på. Tycker att det överlag är svårt med kultur som görs med ”feminism” som tema. Det funkar inte som självändamål och det blir så jäkla skämmigt när budskapet sprids genom att en protagonist typ *TAR STÄLLNING* och predikar ordet. Jag menar jag håller ju oftast med om vad som sägs men snaaark fnys SUCK. Hur som helst så tycks Mrs. America undvika detta så gott det går — puh!

Sen är det ju något med sjuttiotalet som alltid fascinerar. Det är bara roligt att se på. Inte heller skadar det att serien har en kul skådespelararsenal med Cate Blanchett, Uzo Abuda, John Slattery, Sarah Paulson, Adam Brody (JA, Seth Cohen från the O.C.!), Jeanne Tripplehorn, m.fl. Enda större skådis vars rollprestation jag inte gillar är Rose Byrnes tolking av Gloria Steinem. VARFÖR så jäkla mumlig och dåsig, undrar jag, men ja ja. Alfred tyckte häromkvällen att karaktärerna var svåra att få nåt grepp om, att han inte skulle kunna beskriva de flesta. Jag känner likadant MEN störs inte av det alls, tycker istället att det gör att karaktärerna känns verkliga. Gillar dem, och kanske särskilt Friedan. Fast porträtteringen inte är helt smickrande, så ömmar mitt hjärta för henne. Ni får väl ta och kolla serien så kan vi prata om varför!

whatwedointheshadows

What We Do in the Shadows är en mockumentärserie a la The Office eller Parks and Recreation (har inte sett specialen ännu!) men här följer vi ett gäng uråldrigt unga vuxna som bor tillsammans i ett hus på Staten Island — vi möter vampyrerna Nandor, Nadja och Lazlo, samt energivampyren Colin Robinson som bor i källaren. På svenska är hans typ kanske mer kända som energitjuvar, sådana som världen över oftast jobbar på något kontor. (Kanske min favoritkaraktär!) Nandors dödliga betjänt, a.k.a. familjär, Guillermo är också en av de centrala figurerna i serien. Han drömmer om att själv förvandlas till vampyr, gärna av sin mästare som han vid seriens början passat upp på i tio år.

Ursprunget till serien finns i en film med samma namn som kom ut för några år sen, plus en kortfilm från typ 15 år sen (!), jag har dock helt missat dem så serien var ny för mig. Bakom denna franchise ligger Jermaine Clement (Flight of the Conchords) och Taika Waititi (Jojo Rabbit) så det säger kanske något om humorn. Torr, underfundig, otippad och överlag rätt lågmäld men stundom liksom lite urflippad och naivistisk. Ja, jag vet inte, serien är himla kul bara! Har hittills sett sex avsnitt. Ser nu att det sjunde avsnittet har fått 9.4 poäng på IMDb. Iih, ser fram emot ikväll!!

barry

Barry har ni hört bruset om, visst? Det har ju mer eller mindre ständigt pågått en applåd sen starten för ett par år sedan. Komikern och framtills dess aningen oseriöst stämplade (får man väl ändå säga?) skådisen Bill Hader gör en sjukt bra insats som krigsveteraren Barry Berkman som efter en lång tid av samvetslöst lönnmördande har fått nog och känner en längtan att bli skådis istället. Låter det som en påtaglig konflikt mellan dyster, brutal mardrömsverklighet och drömmens pastelliga lalaland? Ja, det är det ju. Egentligen har väl den här serien en ganska klassisk tematik — gott/ont, svart/vitt och gråzoner, vilken person man väljer att vara — men jag har aldrig sett det göras så här förut.

Misstänker att denna mörka komediserie kanske inte är för alla. Endera står man ut med svärtan och våldet eller så mår man för dåligt av det. Jag tycker den ändå håller en bra balans men den kan plötsligt svänga i handlingen och bli så JÄKLA mörk. Omöjliga situationer, moraliska konflikter, pest-eller-kolera-situationer uppstår och Barry tvingas göra sånt han verkligen inte vill — och sedan leva med det också. Nu då jag skriver ut detta känns det helsjukt att det ändå finns humor i detta men alltså faktiskt ganska väldigt mycket klämmer de in! Väldigt trist att vi nu sett de två säsonger som hittills kommit ut. Säsong tre får vi bara vänta på!

Bonus: Jag vet inte med er men jag blir alltid glad av att se självaste the Fonz, Henry Winkler. Dessutom perfekt i sin roll.

Det var allt jag hade på lager! Har ni tips? Kanske finns det nån serie jag borde ge ännu en chans? Fleabag har jag sett och älskat p.g.a. är inte galen, The Marvelous Mrs. Maisel blev jag tyvärr allergisk mot när jag insåg att hon var blott Lorelai Gilmore v. 2.0 (jag upprepar — är inte galen) och Succession har jag också sett och fattat tycke för. Bara för att avhandla de självklaraste, tänkte jag! Sen kommer jag inte på fler??

17 reaktioner på ”Bland feminister, vampyrer och lönnmördare

  1. Jag ser sällan på serier. Kanske en serie i året följer jag. Nu i och med all oro och ångest med världen så klarar jag inte av något mörkt. Därför såg jag Love is blind. Det var härligt de första avsnitten. Haha. Det krävdes ingen tankeverksamhet och det var precis det jag behövde nu. Kan ej rekommendera det. För det var inte wow. Haha.

    1. Den såg jag också! Den var ju inte direkt bra nej men konstigt beroendeframkallande. Jag brydde mig inte direkt om nån av personerna men blev ändå på nåt vis investerad i hur det skulle gå?? Kul så länge den varade men en lättnad då den var över. 😀 Ljusa serietips: Parks and Recreation, 30 Rock, The Unbreakable Kimmy Schmidt, Arrested Development (två första säsongerna är OTROLIGA) eller äldre klassiker som Scrubs och (amerikanska) The Office. Ja, här kom ju nu en massa andra serier jag gillat men det skulle ju vara kul med nåt liknande som är NYTT också!

  2. Arrested development var så bra. Verkligen. Sen tyckte jag mycket om Girls och How I met your mother (sista säsongen sög dock).

    1. Jaa, älskar hur det bara ploppar upp fler skämt för varje gång man ser AD. Det finns så sjukt många referenser överallt som är helt omöjliga att uppfatta på bara en titt. Tänker SÅ OFTA i AD-repliker och varje gång jag föreställer mig en berättarröst så är det ofc Ron Howards. 🙂

  3. Har du sett Crashing? Phoebe Waller Bridges första serie. Killing Eve är ju hennes också! Annars måste jag tipsa om Shameless – finns i amerikansk & brittisk variant, jag har bara sett amerikanska – svart komedi om en dysfunktionell familj, sjukt rolig & mörk på samma gång.

    1. Jamen ja! Har sett Killing Eve och gillat men missat att en ny säsong börjat. Och även missat missat att *den* Crashing är PWBs, colour me intrigued then! (Har istället bara sett den andra Crashing, den amerikanska med Pete Holmes, hehe.) Shameless har jag inte heller sett! Flera fina förslag kom det ju här, tack tack!

  4. Började först nu se på The Good Place, den är ganska kul. Andra värda att nämnas är Sex Education, The Good Fight och Insecure. Little Fires Everywhere var också riktigt bra!

    1. Har sett de två förstnämnda! Tyckte The Good Place var helt okej men så har jag bara orkat se ett halvt avsnitt av andra säsongen?? 🤷‍♀️ Tyckte väldigt mycket om Little Fires Everywhere i bokform så den skulle vara kul att se! Ska kolla upp de två andra, känner igen titlarna men har noll koll på dem. Tack för tips!

  5. Jag har inget tips, men håller bara med. Finns inga fiktiva serier som lyckas fånga min uppmärksamhet just nu, dokumentärer är sen annat, och Rupauls drag race. Såg på Unorthodox efter alla lovord, störde mig alldeles vansinnigt på hur urbota dåliga skådisar de flesta bikaraktärer var, speciellt ungdomarna i Berlin. Det är så svårt att skapa nåt slags grepp kring en annars trovärdig värld när de med jämna mellanrum skickar in nåt som ter sig som första årets teaterstuderande. Kanske är jag för krävande, det tänker jag ibland.

    1. Jaa! Och jag tycker så mycket känns så FÅNIGT och fåfängt. Liksom som att skådisarna, författarna eller regissören är så jääävla nöjda med sig själva för att allt de gör är så snyggt och häftigt. Det tycker jag är det värsta, när självgodheten lyser igenom. Nä, man ska skapa grejer och angsta över att man inte är tillräckligt bra, haha.

      Har inte sett Unorthodox och är både nyfiken och lite trött på den efter all hype. Jag VILL ju så gärna att den ska vara lika bra som folk säger men det kommer den knappast vara om jag ser den nu.

      1. Jo, skapa grejer och angsta över att det inte är tillräckligt bra, varför känns även det som ett utpräglat vitt förhållningssätt? Haha.

  6. Se Baron Noir på HBO, fransk politisk drama. Stundtals lite svår att hänga med i men så sjukt bra manus och karaktärer och händelseförlopp som make sense(!) vilket jag tycker är det svåraste med serier. Det är oftast min invändning till serier, att jag inte förstår deras bevekelsegrunder eller varför de agerar som de gör. Det är också kul att se europeisk politisk drama istället för amerikansk som oftast har banaliserats till förbannelse.
    Och Falsk identitet som visas på SVT Play, kanske finns någon annanstans på www. Också fransk – spiondrama om deras underrättelseagenter runt om i främst Mellanöstern. Åh så bra den är. Samma motivering som ovan egentligen. Dock ganska mörk men du hittar inte bättre spänning någon annanstans, jag lovar!

  7. Bra tips! Jag kan tipsa om I Am the Night på HBO, miniserie som är inspirerad av verkliga händelser (men tänk inte true crime, tänk mer thriller) som utspelar sig på 1950-talet i USA och handlar om en ung tjej som får veta att hon är adopterad. Sen börjar det dyka upp mystiska figurer. Hade noll förväntningar på den och blev väldigt positivt överraskad! Ganska obehaglig dock, men långt ifrån skräck. Började också kolla på Love på Netflix, har bara sett ett avsnitt hittills så kan egentligen inte säga så mycket, men är svag för Judd Apatows ganska torra humor (älskade Freaks&Geeks t.ex.!).

    1. Ooh! Det där låter riktigt lovande, TACK! Love var mysig, men kom av mig vid nåt säsongsstopp. Tror inte jag sett allt (men blir alltid liiite tveksamt inställd ändå när jag inte ens MINNS), får kanske ta och plocka upp den igen.

Lämna ett svar till Paula Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.