Måndagsleveransen

Ditt & datt

20140217_hermes

På jobbet var jag så rastlös och tankarna gled hipp som happ iväg till olika idéer som jag kunde genomföra. Måla väggar, rensa ur skåp, skruva ihop den där sabla fläktlampan som jag började på med i somras (!!), omorganisera, skapa något, get shit done. Allt verkade så lätt och liksom sprudlande av liv!

Men sen kom jag hem, jag fick inget gjort, och nu regerar negativiteten. Allt känns omöjligt och i stort sett meningslöst. Hur ska man pusha förbi sånt? Hur ska man se till att bara få det där produktiva gjort? I vanliga fall brukar jag piggna till igen runt sju-åtta-nio-tiden, men det är ju just då som vi varvat ner här hemma och håller på att natta Blenda. Efter det så är det oftast kört.

Egentligen har jag en idé: att ta en kopp koffeinfritt kaffe. Som en temporär placeboeffekt för att kicka igång något tänker jag, kan det va nåt? Kan egentligen inte dricka vanligt kaffe efter kl 18-ish för då är natten förstörd. Men kanske kan man lura sig till att piggna till tillräckligt för att ändå bara sätta igång. Det är ju oftast det som är svårast. Får testa det imorgon.

Jag läste gamla inlägg i min egen blogg för några dagar sen (döm mig inte!!) och jag reagerade på något jag skrivit, också i februari, fast för flera år sedan, om att orken inte räcker till. Jag tänker på det nu som då och typ ryser nästan.

Jag vaknar motsträvigt på mornarna, går till jobbet, går hem, gör ingenting tills jag går och lägger mig men inte kan somna. Och under hela tiden är jag trött. På jobbet kan jag ibland sitta och vänta på att få gå hem i vad som känns som timtal, och sen när klockan slår fem och jag kliver upp från stolen så känner jag istället för lättnad nån slags uppgivenhet. Liksom: Vad är det för vits? Den här dagen och min minimala energiranson är för fan redan förbi ändå.

Låter det inte hemskt? Alltså känner man så varje dag i flera veckors (månaders?) tid så kan man ju fasen inte må bra. Istället för lättnad nån slags uppgivenhet. Just den saken.  Huä det var fruktansvärt ju. Nu när jag läser det så börjar varningsklockor ringa, så ska man ju inte må. Nä fy fan, vill krama om mitt gamla jag. Det låter så innerligt sorgligt.

Men i dag när jag gick ut från jobbet var det fortfarande ljust där ute, ovanligt ljust. Jag mår inte piss nu i detta års februari men visst i världen är det betryggande att det vänt så pass nu. Lite som att oddsen är mer på ens sida? Skönt är det. Vi tackar och tar emot.

Och nu är det sent och jag ska sova. Hur är det, finns det ännu några vetenskapliga belägg för att sömnen kan påverkas av fullmånen? Två, tre nätter hade jag problem. Varje läte störde mig, jag vaknade gång på gång. Följande kväll fick jag syn på månen och att den sken starkt och var nästan klotrund. I natt sov jag bättre och i kväll är månen full. Den ser ut som att den sjunger. Själv har jag ont i halsen. Vet inte om jag skrev det, denna enastående lilla informationssnutt, att jag var sjuk förra veckan. Trodde det var förbi men nu känns det som att förkylningen återinfunnit sig i startgroparna. Äsch ja, får se hur den här veckan blir. Åtminstone lite ljusare än förra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s