Måndag tisdag spöke trots

Ditt & datt

Processed with VSCO with a8 preset

Måndagsspöket skyndar surt över kyrkogården kl 08:04. Grr. Ovanligt val av bild att ladda upp kanske men hade inte riktigt några alternativ plus är lite trött på mina vanliga mönster bara.

Tisdagsspöket kom i alla fall i tid till jobbet. Det förde inte heller någon till dagis så det var enklare då. Det verkar som att vi tagit klivet in i trotsåldern nu. Innan nån skrockar ”Åh vänta bara” så vill jag bara klargöra att det är den floppigaste och mest förutsägbara saken man kan säga. AVSKYR den jargongen bland föräldrar. Skäms för den! Skäms!

Nu sitter jag på tidigare nämnda plats (jobbet, ej dagis, trots min egna trotsiga ton) och mumsar i mig det sista av min lunch. Och tänker på SPÖKEN.

För Blenda gör en URGULLIG GREJ som dessutom är så förvånande, blev helt paff första gången jag såg företeelsen. Hon plockar spöken (”pökeh” ofc)  ur tomma luften i sin nypa och SEN STOPPAR HON IN SPÖKET I MUNNEN. Så får spöket va där en sekund innan hon plockar ut spöket igen och då flyger det upp i taket, där det för övrigt gärna lägger pussel. Whaaat!!! Är detta nåt barn gör? Kanske nåt som leks på dagis? Eller har hon improviserat fram det själv? Djupt imponerad i så fall! Hon påminner typ om nån slags liten spexande illusionist då hon framför denna show, som nån gammelvärldens loppcirkusdirektör. Så sjukt kul!

Kan känna mig så splittrad när jag berättar sånt. Jag vill å ena sidan det, såklart, men så kan jag efteråt ändå känna mig lite hotad av det. För det är ju VÅR grej och jag blir typ rädd att nån ska komma och ta det ifrån oss. Många måste väl ha varit med om det — att man berättat om en speciell grej åt en person som inte har något med saken att göra egentligen, men man ville bara dela med sig, och då märker man att den personen likväl känner sig delaktig, som att hen kan bidra till/höra till grejen man berättat om, fast det KAN hen inte och det var inte DÄRFÖR man berättade om det, så det blir bara fel och typ besudlat och förstört. Yikes okej så hårda ord här men typ så kan det faktiskt kännas. (Fick just lite panikkramp i hjärnan över att jag kanske också gör/gjort så, ber om ursäkt i så fall. Vänligen SÄG TILL om jag gör det igen!)

Ja ja men nu vet ni i alla fall det: Plocka spöken är vår grej! Om det inte visar sig att ALLA ungar leker så på dagis. Jag antar att i så fall måste de väl få ha det de också. Fast helst för sig själva, inte med oss. Bu. ✌

5 reaktioner på ”Måndag tisdag spöke trots

    1. Tack! Det är så underbart för ens redan strålande morgonhumör när barnet gallskriker cirka nonstop. 😌 Fast det var egentligen bara två mornar som var så, nu har vi haft det litet lugnare igen, så jag HOPPAS att det fortsätter likadant och att utbrotten mest hörde ihop med ett par tänder som hon haft på gång. Vi har egentligen länge gjort så som förespråkas i texten du länkade, typ låtit henne testa på saker själv och välja mellan två alternativ och så vidare (kanske det är det som är problemet, att vi inte har något nytt att erbjuda henne lol ah fuck) och vår återkommande probematik är mer typ att B både vill och vill inte göra något. Hon har m.a.o. ingen förutsättning att bli nöjd. (Som det är med den mesta trots antar jag) Frustrationen ackmuleras tills i stort sett ingenting kan provocera igång/förlänga ett utbrott. Alltså t.ex. bara att jag har håret i en hästsvans när det tydligen BORDE vara i en knut uppe på huvudet, och även om man skulle fixa om frisyren så kan det omöjligtvis bli rätt. Verkligen damned if you do, damned if you don’t. 😅

      Om nån läser och känner igen detta så finns här några förslag på distraktioner/taktiker för att undvika utbrotten https://rullavagn.nu/blogg/trotsaldern-atta-enkla-satt-att-undvika-utbrotten-iallafall-ibland/ och här var en text som jag tyckte att överlag var hjälpsam och nyttig kanske främst på det emotionella planet (för en själv, men också förstås barnet) https://www.viforaldrar.se/foralder/foraldraskap/trots-ar-utveckling-darfor-trotsar-barn

      Håhåå det där att minns att andas ja. Återkommande påminnelse på telefonen kanske?

  1. Pingback: 15 gastar | Gossip girl
  2. Tack för mera lästips! Det där låter exakt som Max det senaste… halvåret, typ. Vill inte äta, men vill, så våga bara inte lägga undan maten! Vill gå ut, men det är ett halvtimmes h-e att få på kläderna. Sen vill han inte gå in. Har jag håret på nåt annat sätt än knut så skriker han efter ”hårbollen!” (mycket spännande att B har samma preferens), det kan liksom räcka med att knuten hamnat på sniskan eller att jag sätter upp den på nytt. Vi försöker också ge valmöjligheter, förebygga etc. Det som kan hjälpa är att ge honom ännu meta tid i form av lek och mys, meeeen så behöver lillebror komma upp i min famn och så slår svartsjukan till istället. Håhå, live to fight another day. Önskar jag kunde gå ut på trappan och vråla ibland. Tyvärr inte ett alternativ i bebyggt område.

    1. Alltså huhhu du har så mina sympatier. Kan bara tänka mig, fast knappast öht inte ändå, hur det i sådana stunder blir extra prövande när det finns en liten baby med i bilden också. Styrka! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.