I väntan på apokalypsen

Ditt & datt

Processed with VSCO with a6 preset

Är så förälskad i denna kruka som jag loppade i Jakobstad under julhelgen. Egentligen ska man visst vänta till våren för att plantera om växter, men jag var för otålig och krukan för fin för att stå tom så länge.

Dessutom känns det ju nästan som vår? Trots att meteorologerna säger att vintern inte ens har börjat ännu. Det blir ju extra absurt om man tänker att det då skulle betyda att det fortfarande var höst — i januari. Vansinne. Jag gillar våren och brukar vanligtvis se fram emot den vid den här tiden på året, men nu när jag går ut och hör fåglarna kvittra så som de ska göra i mars, april, när snön töar och varje sinne är inställt på att leta vårtecken, så är det som att något obehagligt kryper längs med ryggraden på mig. Det är bara fel. Vill fly ifrån eller skaka av mig det men det går ju inte. Man sitter ju fast i det.

20200105_vaeska

En annan loppispryl jag fallit pladask för är denna stora kappsäck som får mig att fantisera om att åka långt bort på ett skruttigt, omodernt tåg. (Även om det mest praktiska valet självfallet är ryggsäck.) Vi har inget planerat men väskan kommer utan problem sluka all min och Blendas packning om det skulle bli aktuellt i alla fall. Jag har nog en viss besatthet vid väskor, tror jag. Mest för att jag vill ha vettiga alternativ ifall att jag skulle behöva en. Blir GALEN på att inte ha ett vettigt alternativ.

Kanske hänger detta dels ihop med en återkommande stressdröm jag har. Jag brukar vakna innan den blir för mardrömslik så jag tycker mest att den är spännande, eller typ engagerande kuslig på ett sånt där förtjusande sätt som en del skräckfilmer kan vara. Den ger liksom ett löfte om att Det Ska Bli En Förändring och jag antar att jag måste vara jävligt uttråkad för jag ser alltså nästan alltid fram emot det, samtidigt som jag förstår att något fruktansvärt och skrämmande håller på att hända.

I drömmen står vi inför någon typ av apokalyps och jag vet att vi måste ge oss av — jag går av och an i lägenheten och packar mina väskor med förnödenheter, försöker tänka smart och klart. Oftast vaknar jag innan vi ens hinner bege oss ut genom dörren, och sen ligger jag länge halvvaken efteråt och funderar vidare. Som att min hjärna redan var bokad för att klura på vilka kläder och skor som är bäst lämpade för alla scenarier och väderlekar, och då spelar det ingen roll att jag inte egentligen längre drömmer. Kommer vi ha bil eller kommer vi bli tvungna att gå till fots? Ska vi ta katterna i buren eller i koppel? För jag kommer inte kunna lämna dem. (DET är för mardrömmigt för att föreställa sig.) Är det smart eller dumt att ta en vagn åt Blenda? Borde vi ha sovsäck? Bäst skulle det vara med två, tre stycken som man kan slå ihop till en. Kommer det finnas några kvar i butikerna? Har hyllorna plundrats? Fungerar bankerna fortfarande? Har pengar något värde längre? Existerar civilisationen??

Ja, det vet jag aldrig, för jag vet aldrig vilken typ av apokalyps det är!!

Oavsett, nu har jag i alla fall ännu en väska till min tjänst utifall att detta luddiga scenario skulle råka att förverkligas. Skönt att vara förberedd!

8 reaktioner på ”I väntan på apokalypsen

  1. Men människa, var har du hittat krukan o väskan? De var ju ungefär det finaste jag sett!! *dregel dregel*

    1. 😄 Tack! Alltid har du sån god smak!! Krukan fanns det faktiskt en till av som jag lämnade på hyllan, men den var från Jeppis så det är ju en bit borta… men om du har vägarna förbi så ska du uppsöka Amidahallen på Järnvägsgatan. 😊 Väskan hittade jag på vårt kära SPR!

  2. Så himla fin kruka, och underbar katt, älskar sköldpaddsfärgade katter 😻

    1. Något försenat hittade jag din kommentar i skräpkorgen. Överambitiöst system. 😀 Tack ska du ha! Vår Myra tackar också. 🙂

  3. Här kommer en annan fundering. När jag är mamma nu har jag mycket ångest. Funderar på allt möjligt jobbigt. Ofta är det att vem är jag, varför finns ingen tid till mig och när det finns kan jag inte slappna av. Sen alla sjukdomar som barnet kan få och får. Panik varje gång snuvan kommer och jag vet det blir jobbigt och kämpigt med allt och ångrst om man måste till sjukhuset med barnet. Jaa.. du hör ju. Lost mamma. Men i alla fall du känns ju som både stark och skör. Hur hanterar du sådana här tankar?

    1. Tack för att du delar med dig! Jag hade min största vem-är-jag-kris när jag var gravid, var förberedd på fullständigt fiasko när bebisen sen kom, så det blev tvärtom litet av en lättnad att det inte var lika jobbigt som jag föreställt mig. Men visst känner jag ändå helt klart igen mig. När mitt barn drog ner på tupplurerna förlorades plötsligt en massa egentid — den tiden tyckte nog jag att kanske var mest påfrestande. Sen började det gå lättare igen. Vet inte hur gammalt ditt barn är men hoppas på att du också har en vändning framför dig inom en snar framtid! Om det är till nån tröst så känner jag inte NÅN förälder/gravid som inte berättat om samma/liknande känslor som dina när samtalet tagit en sådan riktning. Det är en gigantisk förändring från icke-förälder till förälder och det är inte konstigt att den stressar en!

      Angående sjukdomsangst så hjälper det mig att googla. Tycks dock tillhöra minoriteten där, så det är inget som jag överlag rekommenderar, men vill ändå säga att det MÅSTE inte innebära katastrof. Tvärtom tycker jag att det varit trösterikt att gå igenom symptom och kunna stryka dem/sjukdomar. Och i övrigt tycker jag det känns tryggt att tänka på att vi har sådana extraordinära förutsättningar nu och här. Inte bara jämfört med hur det hade kunnat vara eller har varit, utan faktiskt bara i sig självt. Ett par gånger har vi åkt in till sjukhuset med barnet och en gång fick vi stanna över natten. Det låter kanske som en plattityd men jag tröstade mig med att vi var på bästa stället vi kunde vara. Och sen hjälper det att vara bestämd mot ångesten! Den får mola på i bakgrunden men den får inte ta över. Dra en gräns. Det funkar inte alltid men faktiskt förvånansvärt ofta! 🙂

Lämna ett svar till Linnea P. Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.