Blenda Mo

20171008_blendamo

Varelsen som väntade så med att kläckas var en liten kråka, vår Blenda Mo. I lördags, på det oförskämt snygga datumet 07-10-17, så blev hon född på kvällen klockan 21:28. För en dryg timme sedan blev hon alltså två dygn gammal och på bilden ovanför var hon ganska exakt aderton timmar och trettio minuter.

Förlossningen då? Jag kan inte begripa hur något kan vara så outhärdligt och överjävligt, och ändå i slutändan kännas som att det kan bli okej. Att vara så jävla livrädd och vettskrämd och ändå pressas genom det där beckmörkret. Och att komma ut ur det och tvingas, lika som det där nakna barnet, att bara ligga där och dra in luft i lungorna och sedan trycka ut den igen. Luft som både väcker en och lugnar en. Att vara chockad över så många saker och märka att det man förväntade sig bli trauman tycks genomgå en metamorfos till häpnad, och känna häpnad över det med.

Vi är ännu på BB alla tre. Alfred gör ett par hembesök om dagen för att ta hand om katterna. I morgon åker vi förhoppningsvis hem till dem, jag saknar dem så. Jag vill knyta ihop vår lilla familj.

Det är svårt att förstå att detta jag har här är verkligt, men jag känner mig redo att låta det sjunka in. Jag är inte längre lika rädd för resten av livet. Det har nästan börjat nu och nu när jag träffat vem jag ska dela framtiden med så känns den inte längre lika otrygg.

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

42 reaktioner till “Blenda Mo”

    1. Uff så jag inte gillar när detta händer, när jag missar/misslyckas att svara på en kommentar. Men i efterskott och från hjärtebottnet: Tack så mycket Hanna!

      Svara

  4. här sitter jag och bölar. det där sista stycket linnea var det finast jag läst på en blogg ever. så himla fin liten blenda ni fått!

    Svara

  6. Så fint skrivet, Linnea ❤️ Tror att många tånker och känner likadant❤️Lycka till med Er lilla familj 😊

    Svara

  9. Så vackert och hoppfullt skrivet! Tack att du genom hela graviditeten skrivit så ärligt också om rädslor och inte-rosenröda-gullegull-tankar. Du har träffsäkert satt ord på många av mina känslor. Gör att en ängslig själ känner sig mindre ensam. Tack! Och grattis till hela familjen ❤️

    Svara

  10. Stort grattis!
    Håller med de andra, otroligt vackert skrivet. Själv är jag också gravid nu, har dock inte kommit halvvägs ännu så det känns som en hel evighet tills babyn faktiskt anländer. Fasar för förlossningen och känner mig hjälplös (nå, det gör väl alla men), så den här texten tröstar mig åtminstone lite. Alla har väl kommit sig igenom förlossningen på ett eller annat sätt, nog ska väl också jag göra det.

    Svara

    1. Tack så mycket! ♥ Ja, kan förstås relatera till vad du säger. Det är en SÅ stor och främmande sak, men som du säger, alla har kommit sig igenom det. Det gör ju inte saken något mindre för det, förstås. Är verkligen ingen expert i ämnet men jag tycker det låter som en sund inställning du har. Lycka till sen när det är dags och heja heja!

      Svara

  17. Nämen *kollapsar* Hela den här din graviditetsskildring med detta som krona är bara så otroligt vackert och rörande, blir litet skakig av det för det har varit så spännande och involverande och berörande att få ta del av. Och att det gick såhär sen, en så fin flicka! Hjälp! Får ju vördnad inför livet, vafan? LYCKA TILL!

    Svara

  19. Ljuvligt och trösterikt att det kan gå sådär bra trots att man är inställd på det värsta! Allt gott åt er!

    Svara

  20. Oj härliga tider va fint! Både bebisen och bloggtexten. Du får en att våga kanske tänka tanken på att själv nångång försöka blir mamma. Stort grattis! Kram, Maggie

    Svara
  21. Pingback: mellanrapport om ett tambursgalleri – BRYGD
  22. Pingback: nio bästa – BRYGD

Lämna en kommentar