Vi besökte en liten djurpark här i Äkäslompolo i går, Konijänkän Kotieläinpiha. Alltid en aning tudelat att gå på djurpark även om klimatet är lämpligt för arterna och djuren ser ut att ha det okej. Kul att träffa djur men mindre kul att tänka på vilka slags liv de i slutändan lever, i fångenskap. Känns i alla fall som en liten tröst att tänka att inträdet man betalar för att besöka dem går till att de ska ha det så bra som möjligt.
Hur som helst, några bilder på det då!
Fick nån slags kontakt med denna gås och ville gärna ta hem hen. På bilden ovanför försökte jag tala dess språk med den, det lät ungefär påpp-påpp-påpp.
Den bodde i en ganska stor bur med flera andra fågelarter (påfågel, höns, anka, t.ex.), men den var den enda av sin art där och verkade liksom ensam. Syns inte på bilderna men den hade ljust himmelsblåa ögon. Den hör nog hemma där, i den fria skyn.
Ett annat djur jag fann något slags samförstånd med var denna get. Jag matade honom med gräs och sen lät han mig klia och klappa honom.
Smekte och kliade honom på kinderna och han liksom tryckte sitt huvud mot min hand så där som en katt gör när de vill styra var man kliar dem. Stod bara och blundade och njöt, var inte det minsta stångig sådär som jag hört att getter lär vara. Ville förstås gärna ta hem denna varelse också.
Dessa alpackor verkade tro att jag var där för att ta bilder för omslaget till deras kommande skiva de snart ska släppa.
Alfred fick en liten hästkompis.
Samtidigt som Alfred hälsade på hästarna bekantade jag mig med en kamel i hagen bredvid. Fick många försiktiga pussar på fingrarna när jag matade den med gräs.
Det fanns f.ö. betydligt fler djur än de som figurerar på bild här, t.ex. grisar, åsnor, kossor, hundar, råttor, marsvin, undulater och vaktlar… och av alla djur där var det förstås katten som var regent.
Kamelmulen! (?)
SÅ mjuk. Och liksom mycket läpp framför tänderna, låg nafsrisk m.a.o.!