Kom på att jag ännu hade en sista liten opublicerad hög med bilder från midsommarhelgen. Vi åkte ut och nattbadade en kväll, hittade denna drömska pöl i ett grustag några kilometer från min hemgård.

Knappast en hemlig en, syns från riksåttan, men var åtminstone vår egna på natten. Så där fick vi bada pool allena, HA HA HAA. (Tänker att om jag skrattar högljutt och självsäkert så kan jag lyckas lura i er att det är kul.)

Det krävde viss förberedelse innan jag kände mig redo att tvinga mig ner i vattnet. Som tidigare erkänt, jag har blivit jäkla mjäkig.

Och återigen tyckte jag att det var tortyr att doppa sig, men till skillnad från havsvattnet så övergick detta pölvatten snabbt från isande till ljummet. Blev sen riktigt behagligt och jag ville inte gå upp fast Alfred sökt sig upp till torra land igen.

Ärligt talat är jag ganska floppig på att simma, men att flyta är jag bättre på. Gick aldrig i simskola, varför vet jag inte. Fattade aldrig ens vad det var, tror jag.

En annan sak jag är okej på är att sprätta vatten. Fast det kanske de inte lär ut i simskola så jag vet inte hur pass mycket detta räknas som nåt att kunna.

Lockade Alfred i vattnet igen och även han visade sig vara helt skicklig på vattensprätt. (Hmm, han kanske gick i simskola och har lärt sig där? Måste fråga.)

Dubbelplums! För övrigt var det väldigt klart vatten, såg bottnen utan problem. Imponeras alltid av sådant sedan mina erfarenheter av att bada i Pirilö fram tills 90-talets mitt ungefär. Pirilövattnet blev mer och mer förorenat av gud vet vad tills det lämnade en brun hinna efter sig som en sen fick duscha av där hemma för att inte leva i ett smutsskal. Fräscht. En klasskompis på femman eller sexan sa förresten fel på en lektion och berättade att han varit och simmat till Pilirö (österbottniska för ”snoppröd”). Då blev det livat kan ni tro!