


Efter att barnen Ă€r nattade och jag skulle ha all tid i vĂ€rlden att göra nĂ„got, sĂ„ kĂ€nns allt Ă€ndĂ„ lite för plĂ„gsamt. Som att blotta tanken pĂ„ det mesta fĂ„r det att vĂ€rka i kroppen. Jag orkar till exempel inte dĂ„ lĂ€ngre tĂ€nka ut mina Ărenden och Ă sikter, sĂ„nt jag tĂ€nkt pĂ„ under dagens lopp att kanske kunde va nĂ„t att skriva om för att lĂ„ta lite intressant nĂ„ngĂ„ng. Men. I Ă€rlighetens namn minns jag knappt lĂ€ngre vad de var. NĂ„t om karriĂ€r? NĂ„t om köpstopp? NĂ„t om adhd-utredning? Nej, just det, det var kanske bara sĂ„nt alla pratar om Ă€ndĂ„. KĂ€nner inte att jag har nĂ„got nytt att erbjuda direkt.
Vi har gÄrdskarlstur och i mÄndags morgon halkade vi omkring pÄ gÄrden innan jag kom ihÄg att det Àr vÄrt jobb att sköta den. Alfred sandade den medan jag skyndade med barnen till dagis, senare sandade jag Ànnu mer för det var verkligen megahalt den dagen. Allt hade smÀlt och sedan frusit. Allt i hela vÀrlden var isigt och grÄtt, förutom grÀsmattorna som blivit illgröna sÄ som grÀs blir nÀr det begravts under ett blött tÀcke i ett par mÄnader. Bara nÄn timme senare kom snön, vid ett skede var det snöflingor stora som vantar som damp ner, och vi fick övergÄ till att skotta istÀllet för att sanda. NÀr Alfred och Blenda Äkte pÄ gympakurs pÄ kvÀllen tog jag ut Dag och efter lite gung och sÄnt skottade vi snö tills att de andra kom hem igen. KÀnde mig oerhört duktig, som ni kanske förstÄr utifrÄn att jag öht nÀmner det hÀr.
Jag gÄr pÄ kaffe med min nya kompis och fyra timmar försvinner men det kÀnns som hÀlften. Vi pratar om att ha Ängest över att oversharea, redan dÄ, att vi hade det efter att vi sist hade setts, och att vi redan vet att vi kommer ha det igen. Det Àr vÀl sÄnt man fÄr stÄ ut med nÀr man lÀr kÀnna nÄgon och man vill göra det genuint, och det kÀnns fint att vara överens. Man sÀtter ju ut nÄgot i vÀrlden dÄ man berÀttar nÄgot om sig sjÀlv. HÀr, ta det. Gör vad du vill med det. Man litar pÄ personen, men ibland Àr det otÀckt att det oavsett blir sÄ bortom ens kontroll. Jag undrar om det inte ocksÄ Àr nÄt sÄnt det handlar om nÀr det tar emot att blogga hÀr. Jag kan inte styra er. Ni tar det som ni gör, om alls.
Med det sagt har jag Ă€ndĂ„ detta Ă„r bestĂ€mt att jag ska Ta Tag I Det Sociala mer Ă€n jag gjort pĂ„ vĂ€ldans lĂ€nge. Det har varit graviditet och spĂ€d/smĂ„barn hit, corontĂ€n och isolation dit, och jag har blivit ensam, rent av ödslig, och det har kĂ€nts sĂ„ krĂ€vande att ta sig ut ur det. Hur gör man ens? Man kan t.ex. starta klubb, det har jag gjort. En kvinnoseparatistisk klubb för kvinnor behöver kvinnor och genom klubben erbjuds vi regelbundet umgĂ€nge bara för umgĂ€nges skull. Vi hade vĂ„r första trĂ€ff i lördags, Ă„t lunch och pratade, och… jag Ă€r hĂ€nförd? Vi Ă€r igĂ„ng? Overkligt! SĂ„ roligt! Jag rekommenderar alla att ocksĂ„ starta valfri klubb. Bowlingklubb varannan torsdag. Ost och vinklubb var tredje helg. AW-klubb varje första tisdag varje mĂ„nad. OĂ€ndliga möjligheter! Ta det frĂ„n en som vet: man KAN ocksĂ„ ha en pur och simpel umgĂ€ngesklubb om man t.ex. Ă€r helt sĂ€mst pĂ„ att faktiskt lĂ€sa de dĂ€r böckerna i bokklubben.
Vad annat Àr nytt? Detaljerna ska jag bespara er, men vi tycks ha vinterkrÀksjuka i huset. Det Àr bara en av oss som Àn sÄ lÀnge visat symptom, men det kÀnns ju verkligen bara som en tidsfrÄga innan vi andra smittats. Vi har varit med om det en gÄng förr, det var ett par mÄnader innan coronan blev en grej. Sen följde ett par Är med andningsskydd och vÀldigt god handhygien hos majoriteten, samt inte jÀttemycket umgÀnge heller, men jag antar att nu Àr vi hÀr igen dÄ. KrÀkcity. Ah ja, every cloud has its silver lining, sÀger jag i bakspegeln. Sprejar den med klorin.
I kvÀll avslutade vi dagen genom att dansa omkring i köket. Dag Àr helt min partner in spex i sÄna lÀgen, han fattar direkt och ger mig ett finurligt flin innan han börjar apa efter mig, nynnar samma melodi som jag, och sÄ gÄr vi omkring dÀr och larvar oss med vÄr lilla dans-och-sÄng-stund och Blenda springer skrattande frÄn sitt rum för att joina oss och Alfred dras med han ocksÄ. Inte helt sjuka kan vi va ÀndÄ, men kanske inte heller fullt friska om man sÄg oss utifrÄn. Det var verkligen en urlarvig dans.