Det är bara april och jag tar redan rekord i årets mest krystade bloggrubrik! Tack tack det känns förstås bra. Jag har tränat för det här.
”Bara” april — men jag har ändå inte bloggat klart om resan i slutet av juli. Känns pinsamt, men vill göra det klart. Ogillar att lämna sånt här ogjort, hela poängen är ju att dokumentera för att senare kunna blicka tillbaka och resa i tiden lite. Först reser man fysiskt, sen mentalt.
Det var måndag förmiddag i Berlin och Alfred ville gärna besöka en bokhandel. Vi lämnade hotellet och gick åt ett annat håll än vi dåtills rört oss i, och för en gångs skull åkte vi inte S-bahn någonstans utan höll oss i Mitte. När bilden ovanför togs satt vi på en bänk och väntade på att bokhandeln en bit nerför gatan skulle öppna. Eller jag ställde mig upp på bänken för att fota huset tvärs över gatan, eftersom det såg så extremt charmigt ut! Clärchens Ballhaus stod det på skylten med det dansande paret ovanför entrén. Nån månad senare ser jag på insta att några av mina bekanta gästar bröllop i Berlin och vad hålls festen om inte just här? Det är tydligen en väldigt känd danslokal och har varit en populär filminspelningsplats, bland annat var Quentin Tarantino där och spelade in några scener till Inglourious Basterds. (Fy fan vad jag hatar den där stavningen, får det aldrig rätt.) Och här trodde jag att jag hittat nån hemlig, dold pärla! Hah! Tji fick jag.
Ach ja, die Bratwurst und das Sauerkraut. Trevligt resesällskap.
Cyklist utanför vacker byggnad. Faktiskt ett katolskt sjukhus, St. Hedwigs. Älskar när klängväxter sveper in byggnader så där men vem gör inte? Puckon. Bara riktiga, riktiga puckon. (Ifall det var oklart.)
Längre fram med samma gata hittade vi en väggmosaik och ett snyggt hus. Mosaiken var en ”Peace Wall”, ett mångkulturellt konstprojekt gjort av föreningen Cityarts. Strax invid fanns en judisk gravgård.
Där fanns också denna bronsskulptur av Will Lammert. Den heter ”Jüdische Opfer des Faschismus”. Överexponerad bild tyvärr. I bakgrunden är gravgården.
Alfred och Blenda hittade maskeradbutik. Själv hade jag siktet ställt på ginger ale och KAFFE. Kolla min döda blick. Jag behövde laddas.
Denna trio hade bestämt sig för att göra något ytterst turistigt.
Nämligen sight-seeing från en flodbåt på Spree!
Guiden var fruktansvärd. Glad och trevlig men satte fokus på konstiga saker. Det var t.ex. snack om var Angela Merkels skrivbord fanns — i sig godtagbar sight seeing-trivia om det presenterats på ett rimligt sätt, men vad vi fick (tvingades utstå) var liksom guidningsturers motsvarighet till clickbaitrubriken ”Guiden ville visa Merkels skrivbord — men när turisterna fick se var det fanns kunde de inte tro sina ögon!”, om ni fattar. Och så klickar man. Och så glider man låååångsamt in på sajten, uppkopplingen är trög och medan sidan laddas retas ett snurrande timglas som nu som då slänger ur sig fraser som ”Snart får ni se!! Waaait for iiiit…”. Sen kommer man fram på sidan och efter en lång HÄRVA att KOMPLETT RAPPAKALJA så får man syn på ett högt hus med några pixellerade terrasser på högsta våningen och guiden säger ”Där uppe på den där balkongen med ett träd, där är Angela Merkels kontor, så där är säkert hennes skrivbord då”. Jahaja? Tack. Nu vet vi. Hade inte gått att bara nämna det när vi gled förbi antar jag?? Typ att han sagt ”Titta, där uppe har Angela Merkel sitt kontor”, och man hade bara: Åhå okej jasså! *hönfejs* Det visste vi inte. *förnöjt kluck*
Ja ja, vi glider vidare. I komplimenternade utstyrslar, också. Tv-tornet på Alexanderplatz blekt i bakgrunden. Blendas hatt köpte jag förresten på H&M men bytte ut det ljusblommiga bandet till ett snäppet tuffare, och hon fattade tycke för den. Längtar att få använda den igen och provar den emellanåt. Hatt är mitt bästa sommarhack, får solsting annars. Min nuvarande hatt köpte jag sommaren 2014, även den från H&M. Satte fast snöret själv så jag kan ta av den ibland och ändå ha händerna fria, när den dinglar på ryggen.
Vacker, prålig arkitektur fanns förstås att beskåda. Gissar att jag postade nån bild av Berliner Dom i ett tidigare Berlin-inlägg, men inte den HÄR sidan av den i alla fall! Flodsidan.
Det syns visst på Blenda hur intressant hon tyckte det här var. Vi trodde att hon skulle vara överförtjust i att åka båt, men hon brydde sig inte alls. Blev uttråkad. Fick sen titta på Barbapapa på Alfreds telefon för hon blev så rastlös. Hon brukar typ aldrig titta på mobilen om vi är ute någonstans, utan brukar vara helt nöjd så länge man pratar med henne nu som då. (Ok, rätt ofta, ska medges. OKEJ OKEJ, typ konstant.) Så det här med sightseeing var verkligen inget för henne. Men förstår henne. Jag förstod ju vad som sades och blev ändå uttråkad.
Jag fördrev istället tiden med att fotografera vyerna. Till vänster nåt av museumen på museumön. Till höger riksdagshuset med flaggan i topp.
Ack att sitta där och läsa nån gammal klassiker medan man låtsas att man är med i någon modern…
Vyer jag inte kan placera.
Broar vi åkte under. När vi skulle åka under en bred en gick det att fånga Blendas intresse i några sekunder.
Mot naturskönare omgivningar. Långt borta, mitt i bild, glimmar Guld-Elsa längst uppe i Siegessäule (Segerkolonnen) i Tiergarten.
Kanske parken Kanzlergarten? Såg ljuvligt ut. Andra turister mötte vi också. Här nånstans vände vi om och åkte samma väg tillbaka. Guiden pekade ut andra saker, men kanske en aning färre.
Blenda hade fått SÅ nog. Inte ens att sitta uppe på bordet hjälpte längre. Ork int ens sii na mejr, muttrade hon. Sen mot slutet av turen blev det lite roligare då en äldre dam kom och satte sig bakom oss, tror för att söka skydd från den gassande solen, och hon blev direkt Blendas nya kompis. Trodde vid ett skede att damen pussade henne och jag blev riktigt jävla paff och obekväm men sen insåg jag till min lättnad att hon bara pussat i luften en bit ifrån. Sen tyckte jag ändå att det upprepades så ofta att det blev obekvämt igen. Föreställde mig att B skulle luta sig framåt eller nåt sånt. Jag sa ändå inget rakt ut, eller kanske jag sa nåt åt Blenda om att bara pussas på låtsas. Jag minns att jag typ försökte *signalera* åt tanten att det kanske inte var så bra, i brist på att veta hur jag skulle kommunicera det rakt ut. Typiskt att bli så rädd för att Göra En Grej av nåt. Jag tycker att det här händer särskilt när jag är trött och lite seg i huvudet. Är jag pigg och alert så kan jag liksom bättre nappa tag i den där halva sekunden då jag ska komma med mitt inflikande och säga hej vi vill nog helst inte uppmuntra henne att pussa främlingar hon just träffat på båten riiiktigt ännu ändå.
Vi klev av turistbåten. Sökte oss mot skuggan där Blenda fick somna i vagnen.
Traskade iväg. Satte oss inte på denna bänk. Blev inte påkörda av svärmen cyklister som surrade förbi oss heller.
Återigen i skuggsidan, just en aning hett i den motsatta sidan den här dagen. Skuggan var då mildare med sina ynka 34 grader. 🙄 I det gassande solskenet uppe på Brandenburger Tor svimmade segergudinnan av solsting, hästarna stönade och örnen flaxade med sina väldiga kopparvingar för att svalka dem. Det var ett fruktasvärt oväsen.
Nä uff alltså. Det var nog en tung dag att vara ute och turista. Alfred, som inte hade något som skyddade huvudet mot solen, började må ganska illa. Här i Tiergarten låg folk och sov i skuggorna under de stora träden. Vi var här på väg till Förintelsemonumentet, gick igenom det men tog inga bilder.
Inte den vackraste bilden av Berlin. Inte den vackraste bilden av min baksida heller, men åtminstone matchar vi. Huset framför mig är ju t.o.m. lika randigt som min blus.
Gullig jordgubbskiosk. Någonstans häromkring gick vi till ett glasscafé som jag tyvärr inte minns namnet på, om hade ganska spännande smaker jämfört med sådana man får här i Vasa. Störigt att jag knappt minns nu men jag tror att en smak jag tog var apelsin och basilika. Tyvärr var platsen ingen större succé med massor av trafik och bara asfalt och betong överallt runtomkring. Glassen var god men hade ingen bra fiilis av att sitta där. Oväsendet och all rörelse var utmattande. Blenda fick frozen yoghurt, vill jag minnas, typ honung och nåt kanske? Hon var i alla fall salig.
På väg hem passerade vi lekparken nära vårt hotell. Och där var något fantastiskt på gång, som vi väntat på: Fiskarna i den sprutade vatten! Det fanns fontäner och pumpar och fullt med barn som lekte i vattnet. Vi var jäkligt trötta MEN det var vår sista dag i Berlin och vår sista chans att göra det här och Blenda hade längtat så — vi hade sett vattenparken första dagen men då hade vi inte tid och sen när vi skulle besöka den fanns det aldrig nåt vatten — så nu var det bara att passa på. Och Blenda lekte och sprang omkring i sina pösiga bloomers. Hon pumpade vatten och fick låna hinkar och plastbunkar av de andra barnen, som kommit mer förberedda dit, att samla vatten i. ”I think it’s important that they learn to share” sa en mamma. Fy fasen vilket härligt ställe. Har aldrig förr känt ett sånt starkt sug att flytta till Berlin.
Sen gick vi till butiken invid hotellet. Hittade babyöl! Inställningen till alkohol är verkligen så mycket mer avslappnad där nere på kontinenten.
Vädret blev mulet. Luften var fuktigare än någonsin. På hotellet pratade personalen om att det skulle bli åska.
Vi gick in, duschade, slappade i sängen och tittade på tv, men mest var det reklam.
Sen gjorde vi oss i ordning och begav oss ut. Nu började det duggregna och Blenda hade egentligen för lite kläder på sig. Vi hade inte tagit någon vagn heller för vi skulle bara gå en kort bit till en restaurang vi kollat in på nätet. När vi kommer dit så är den stängd och så har det börjat blåsa. Plötsligt känns det som jättelång väg att gå tillbaka, samt dumt att fortsätta vandra längre bort för att hitta en annan restaurang. Stämningen var lätt irriterad när vi gick över vägen till busstationen för att sedan åka ett fåtal kvarter tillbaka till hotellet. Alfred springer in och hämtar vagnen och mer kläder åt Blenda. Sen gör vi ett nytt försök och går till ett annat ställe vi tidigare gått förbi och tyckt att verkat trevligt. Men jag är skeptisk för det jag tyckt att lockat med det stället var ju uteserveringen på den lyktbeströdda, lummiga innergården som skymtades från gatan, och nu tillät inte regnet att vi skulle sitta där.
Men vi gick in och möttes av världens trevligaste personal som var URGULLIG med Blenda, och då gaskade jag upp mig.
Här sitter jag och är EXTREMT AVSLAPPNAD med bruschetta och sallad. Nej skoja bara jag ser ju superstel ut.
Efter middagen fick vi uppsöka en matbutik för att handla lite frukost för nästa dag eftersom vi skulle åka så tidigt att det inte skulle finnas frulle på hotellet. Vi tog en tur via innergården innan vi gick upp till rummet och jag mötte ena receptionisten som pirrigt rös till och sa ”It’s starting!”. Vi gick upp till rummet och snart mullrade åskan och jag tyckte på nåt sätt att det var ett UNDERBART väder att avsluta den sista kvällen där.
Följande morgon flög vi hem, och Blendas flygdebut gick riktigt bra och hon sov så gott som hela flygturen i min famn. Ni minns kanske att vi åkt tåg/båt dit, och det hade varit roligt och spännande, men förstås tidskrävande och visst var det skönt att ta sig hem igen snabbare än så. Sista biten från Helsingfors till Vasa åkte vi hur som helst tåg och mot den sena eftermiddagen var vi hemma igen. Nån timme senare anlände även katterna från sin semesterort (hos mina föräldrar). Snipp snapp snut!
Resan i kronologisk ordning:
