HallĂ„ hĂ„llbarhetsveckan denna vecka 39

Vet ni jag hade publicerat detta inlĂ€gg i lite annan form förra veckan men jag stod inte ut. Men idag börjar hĂ„llbarhetsveckan och dĂ„ hör det liksom hemma lite bĂ€ttre. Det lĂ„ter idiotiskt nĂ€r det kommer frĂ„n en bloggare, men jag kĂ€nde mig bara för jĂ€vla sjĂ€lvupptagen innan. Som jag oftast gör nĂ€r jag tar bilder pĂ„ mig sjĂ€lv och nĂ€r jag tĂ€nker att jag ska börja fota ”vad jag har pĂ„ mig” mer. (Pytteviolinen spelar för mig!!) Men nĂ€r andra gör det tycker jag det Ă€r najs att ta del av.

För övrigt har jag alltid sĂ„ gott som samma outfit, har jag börjat kunna iaktta. Jag hĂ„ller pĂ„ att bli en sĂ„n bekvĂ€mlighetsmĂ€nniska. Jag har till och med hittat ”mina” trosor och ”mina” strumpor som jag köpt fler par av samma av och de Ă€r allt jag vill anvĂ€nda nu för tiden. (Jamen gud SNILLEvibben pĂ„ det va? Haha.) Övriga plagg följer ocksĂ„ en Ă„terkommande mall. Höga byxor, enkel överdel, ibland t-shirt med kofta, ibland skjorta med knappar, ibland tröja som pĂ„ bilden. Jag orkar liksom inte krĂ„ngla till det.

Men vi zoomar in lite ÀndÄ. Allt, förutom skorna, Àr loppat. Nygamla grÄsvarta Bee Gee jeans; askgrÄ Benettontröja i vad jag gissar Àr lammull och kanske lite kashmir; och mörkaste mörkblÄgrÄ kappa frÄn inhemska KestilÀ, om Àn tillverkad i Tjeckoslovakien. Allt frÄn forna Ärtionden, t.om. New Balance-modellen 574 hÀrstammar frÄn 80-talet, Àven om just mina Àr fjolÄrsnya. AnvÀnder dem verkligen HELA tiden. UtmÀrkt price per wear pÄ samtliga plagg.

Idag Ă€r det alltsĂ„ första dagen pĂ„ HĂ„llbarhetsveckan och dĂ„ passar det ju fint att fundera pĂ„ sĂ„nt. Fast i ett försök att parera den sjĂ€lvgoda tonen sĂ„ ska det erkĂ€nnas att jag Ă€rligt talat inte gör det sjĂ€lv sĂ„ himla aktivt (lĂ€s: nĂ€stan alls), utan ett lĂ„gt price per wear Ă€r snarare nĂ„got som kommer pĂ„ köpet — heh heh no pun intended — eftersom jag försöker att köpa alla mina klĂ€der second hand. Det Ă€r roligare och förmĂ„nligare sĂ„ och annars fĂ„r jag dessutom köpskam, vilket kanske inte Ă€r en sĂ„ dum sak att ha Ă€ndĂ„, all things considered. Jag kĂ€nner att jag verkligen mĂ„ste kunna rĂ€ttfĂ€rdiga de undantag jag gör, sĂ„ dĂ€rför rör det sig automatiskt om riktigt standardliga bruksplagg, bekvĂ€ma trotjĂ€nare som fyller nĂ„t glapp jag upplever att jag har i garderoben och som gĂ„r att matcha med det mesta. SĂ„nt jag kan ha nĂ€r jag cyklar med barnen till dagis, gĂ„r och handlar, leker i parken, sitter framför datorn, halvligger i soffan. Pajar en katt.

Egentligen Àr det min mÄlbild Àven pÄ loppis men dÀr fÄr jag ÀndÄ ta ut svÀngarna lite mer, jo dÀr fÄr jag till och med köpa nÄt som inte Àr i grÄtt nÄngÄng. YOWZA! (Fast som ni ser gör jag inte riktigt det ÀndÄ. Mer om det en annan gÄng.)

Etseri djurpark i september 2021

Är ni redo? HĂ€r detonerar en försenad bildbomb frĂ„n ÄhtĂ€ri Zoo som vi besökte i september… I FJOL. För ett Ă„r sedan. Ja, varför detta inlĂ€gg inte blivit publicerat förrĂ€n nu har jag inget svar pĂ„, det Ă€r bara dumt. PĂ„ tal om dumt: Hur dumt Ă€r det förresten inte att ÄhtĂ€ri pĂ„ svenska heter Etseri? Det Ă€r bara sĂ„ slappt. BÅDA lĂ„ter finska, kom igen.

Vi hade inte pĂ„ förhand berĂ€ttat Ă„t Blenda vart vi var pĂ„ vĂ€g, bara att vi skulle pĂ„ en utflykt. SĂ„ hĂ€r glad blev hon bara av att se den stora lĂ„tsaspandan vid ingĂ„ngen till de livs levande pandorna. SĂ„ att gĂ„ genom dörrarna och fĂ„ se tvĂ„ VERKLIGA svartvita jĂ€ttepandor chilla dĂ€r… ja men det var en bra start pĂ„ zoorutten, helt klart.

Sedan gick man ut och fick hÄlla upp korpgluggarna för att spana pÄ djuren. Ser ni dem?

DÀr bland tuvorna lÄg vitsvanshjortar och vilade sig i förmiddagssolen. Jag stannade och tog bilder (svÄrt att fÄ det att bli till nÄt, nÀr man varit dum nog att inte ta med sig annat Àn mobilen) tills att Blenda sa Ät mig att vi mÄste gÄ vidare.

Okej okej vi gÄr dÄ. Vi hade vagn (Ät tremÄnadersDag) med stÄbrÀde (Ät treÄrsBlenda) med oss. Det fanns smÄ kÀrror att lÄna dÀr ocksÄ om man hade behövt att frakta ett barn i, men Blenda ville hur som helst ÀndÄ gÄ mest sjÀlv.

Djurparken ligger i en skog (antar att det gör det till en djurskog huh) och det gav mig stundom kÀnslan av att gÄ pÄ en ordentligt bred vandringsled, kantad med en drös out of the ordinary naturupplevelser. Kattbjörnar, fjÀllugglor, snöleoparder och sÄ vidare. Djur som hör hemma i vÄrt klimat i alla fall, om inte nödvÀndigtvis i vÄr vÀrldsdel. SÄ tycker jag det ska vara. Jag har berÀttat om det Àndlösa gÄnger förr, men jag sÄg en isbjörn sitta och flÀmta i 30-gradig vÀrme pÄ zoo en gÄng. Det kÀndes fan inte bra.

BehÀndigt att ha utkiksplatsen med sig.

Till exempel nÀr man kommer fram till björnarnas hus!

Björnar blev tidigt ett av Blendas favoritdjur. Det har liksom ofta varit mycket snack om björnar hĂ€r hos oss. Ett skoj som hĂ€ngt med lĂ€nge Ă€r att B sĂ€ger att det bor TIO BJÖRNAR I VÅRT KÖK. Otroligt upprörande. LĂ„ter bĂ„de trĂ„ngt och farligt. SkrĂ€mmer slag pĂ„ Alfred varje gĂ„ng. Ibland grĂ„ter jag hysteriskt nĂ€r jag hör det. Vad annat kan man?

♄

NÄgot annat med farlig vibb: Vargarna. Jag ylade för att sÀga hej. Hoppades pÄ att dra med dem i ylet förstÄs, men det funkade icke hur jag Àn försökte. Alfred tyckte jag bemötte dem krÀnkande. De hanterade det stoiskt, i sÄ fall.

Vargen pĂ„ gifen kom typ smygande mot oss och just dĂ€r den stannar upp pĂ„ sĂ„ spanar den pĂ„ Alfred och Blenda, innan den tassar vidare mot dem. Fick stalker vibes, alltsĂ„ dĂ€r min familj hade varit bytet. Det kĂ€ndes lite kusligt. Har vĂ€l blivit smittad av all vargdebatt som hĂ€rjade i Österbotten för nĂ„t Ă„r sen. KĂ€nde sĂ„ hĂ€r: Fantastiskt fint djur, meeen skönt att inte trĂ€ffa pĂ„ det ute i det fria stĂ€ngsellösa.

Älgarna kĂ€ndes desto fredligare. Även om det stod ett varningens ord pĂ„ en skylt pĂ„ deras inhĂ€ngnad att de kommer skydda sina unga om man kommer för nĂ€ra.

HÀr ser vi samma modell som i bakgrunden pÄ föregÄende bild, nu i en annan vinkel. DÄ jag tittade pÄ dem slog det mig att ser de inte lite ut som vÀldigt mÀrkliga harar i sina ansikten? Sa detta pÄ plats intill Àlgarna ocksÄ och jag kÀnde direkt hur flera av dem blÀngde pÄ mig. Fick direkt be om ursÀkt. Och öppet medge att det förstÄs lika bra kan vara hararna som ser ut som mÀrkliga Àlgar. Nu undrar jag om det inte förresten Àr kÀngurur de liknar? (Eller kÀngurur som liknar er, o Àdla Àlg som potentiellt lÀser detta.)

I nÀrheten av Àlgarna fanns klÀtter- och lekstÀllningar. En god tanke, eftersom det ocksÄ fanns ett café dÀr. NÄnstans för barnen att leka av sig och vuxna att vila upp sig.

Men tyvÀrr hade caféet stÀngt, kanske eftersom det inte direkt var högsÀsong i september, och dÄ blev detta dubbelretsamt eftersom: 1) Man mÄste hur som helst vÀnta pÄ att barnet leker av sig pÄ lekplatsen. 2) Man fÄr inget kaffe under tiden, men man tÀnker pÄ det nonstop eftersom man vet att det finns dÀr. Trist, men man kan ju alltid roa sig med att ta selfies i fönstret. Jag hade pÄ mig Alfreds tjocka ylleskjorta som overshirt. Det var jag som hittade den Ät honom pÄ loppis för nÄgra Är sedan och har alltid gillat den. Som gravid insÄg jag att Àven jag kan ju anvÀnda den, om han tillÄter det. Det har han gjort, och det tackade Àven min postgraviditetskropp för.

Dag höll koll pÄ kartan. Blenda valde förresten att anvÀnda den hÀr som en checklista, vilket jag tyckte var rÀtt briljant, och hon kryssade alltsÄ av djuren vartefter vi sett dem. Syns dock knappt alls pÄ bild eftersom pennan krÄnglade. NÀsta gÄng tar vi en ordentlig tuschpenna med.

Vi kom in i en inhÀngnad dÀr sjöfÄglar bodde. Och smÄ finkar som slapp ut och in genom gallret. Harmonisk kÀnsla med porlande vatten och kvackande nÀbbar.

Vi kom vidare in till en byggnad dÀr bland annat sÄna hÀr smÄ sötingar bodde. PÄ bild trÀffar jag och Blenda en skogssork! Tror vi blev kompisar.

Andra djur jag gĂ€rna ville bli kompis med var förstĂ„s korparna. Älskar krĂ„kfĂ„glar. ÄLSKAR! Fick tyvĂ€rr ingen bĂ€ttre bild pĂ„ dem Ă€n denna, men ni ser i alla fall de violetta skiftningarna i fjĂ€derdrĂ€kten. Urfint. Sen öppnade Alfred en pĂ„se med majskrokar Ă„t Blenda och korparna trodde det var Ă„t dem. đŸ˜„ VĂ„gade inte mata dem, för jag tĂ€nkte att det nog sĂ€kert stred mot parkens regler, men ville verkligen. Vi hade kanske blivit vĂ€nner dĂ„.

Sedan nÄdde vi lodjuren! HÀr spanar den ena pÄ sin kompis som lÄg och sov i inhÀngnaden intill.

Tycker det Ă€r fascinerande hur den ser EXAKT ut som en helt vanlig bondkatt fast den inte alls gör det. Men rörelserna, uppsynen, liksom attityden…! Ja det Ă€r katt. Absolut kattdjur. (LĂ„ter som en samlingsskiva jag skulle köpa.)

Trevlig miljö. Det hade börjat duggregna lite men det var okej.

SÄngsvanar. Finlands nationalfÄgel.

Bambi!

Vi zoomar in. Pixellerat blev det dÄ.

Sen nÄdde vi lantligare miljöer. HÀÀj, sÀger fÄret till vÀnster. Tjeena, sÀger det andra.

Kom hit Ä gosa, sÀger jag. Det hinner jag med eftersom jag sparar in tid pÄ att inte gÄ till frissan, ser ni.

Ja det fanns alltsĂ„ en liten bondgĂ„rd med fĂ„r, kossor, getter, hĂ€star. Höns, kaniner, nĂ„gra katter. Blenda började direkt leka Emil dĂ€r och Ă€lskade det. Det fanns ocksĂ„ nĂ„n slags mojĂ€ng dĂ€r barnen fick ”mjölka” kor, lĂ„tsasjuver i gummi med vatten i. Blenda hade kunnat leka dĂ€r Ă€n i dag, gissar jag, men det började regna och blĂ„sa sĂ„ ordentligt att vi fick söka oss vidare. Tack och lov var vi hĂ€r vid Ă€nden av zoorutten och nĂ€stan tillbaka dĂ€r vi började.

Det vill sÀga pandorna. Som vi hÀlsade pÄ en sista gÄng innan vi gick in via souvernirbutiken och köpte en kylskÄpsmagnet.

Stannade pÄ middag nÄnstans pÄ hemvÀgen. Och Dag som sovit merparten av zoobesöket fick ÀndÄ erfara lite nÀrkontakt med en kanin och en björn.

Tack för oss, Etseri djurpark/skog, 1 september 2021.

Om dagisstarter

NÀr jag lÀmnar Dag pÄ dagis kÀnns det som att jag glömt honom nÄgonstans. Ute pÄ balkongen, inne pÄ butiken, nere pÄ gÄrden. Kvar i cykelstolen? Herregud var Àr han? Han Àr pÄ dagis och han skrek och grÀt nÀr jag lÀmnade, i dag knockade han mig med sitt huvud sÄ jag slog lÀppen mot mina framtÀnder och började blöda, och han vinkade upprört Ät mig frÄn en annan kvinnas famn nÀr vi nÀsta sekund skiljdes Ät, men om det gÄr som det brukar sÄ repar han sig och har, trots allt, en bra dag. Blenda Àr vÀgg-i-vÀgg och de trÀffar varandra ute pÄ gÄrden. NÀr hon började dagis hade hon nÀstan aldrig en sÄn dramatisk lÀmning att hon skrek och grÀt. Det var inte enbart en lÀttnad, typiskt mÀnniskans ego och sjÀlvkÀnsla att komma i vÀgen för nÄgot bra. Sen hÀnde det i alla fall en gÄng och jag var tacksam för det, och för att det inte hÀnt fler gÄnger. Vi hade en mjuk start.

Men Dags start har varit hĂ„rdare, tyngre. Han Ă€r sĂ„ fĂ€st vid mig, hĂ€r hemma gĂ„r han omkring och frĂ„gar efter mig om jag inte Ă€r i samma rum som han varje minut. Kan knappt fatta att nĂ„n tycker om mig sĂ„ mycket. Jag kommer pĂ„ mig sjĂ€lv med att prata om att ”vi” tycker ditt eller datt. Jag kĂ€nner mig som Elliot i E.T. dĂ„ jag gör det men det Ă€r kanske en lite otydlig referens, men men, det Ă€r vad jag gör. Och jag har dĂ„ligt samvete för att separera pĂ„ oss sĂ„ hĂ€r. Men vi har bestĂ€mt att han ska börja dagis och jag tycker att det Ă€r bra för honom, framför allt att umgĂ„s med andra smĂ„ttingar ocksĂ„, och till exempel i gĂ„r hade han haft en jĂ€ttebra dag och var sĂ„ glad. En stund efter lĂ€mningen fick jag rapport om att han var glad och kokade mat Ă„t sina gosedjur, Niini och Nallen. Jag vet att han har det bra dĂ€r. Men jag kĂ€nner ocksĂ„ att det Ă€r grymt. Jag har grĂ„tit nĂ€r jag cyklat dĂ€rifrĂ„n fler Ă€n en gĂ„ng. Personalen har sett att jag varit pĂ„ grĂ€nsen. ”Det kommer gĂ„ bra”, har de sagt tröstande. Det har förstĂ„s fört mig Ă€nnu nĂ€rmare grĂ„ten, att nĂ„n Ă€r snĂ€ll Ă„t mig.

NÄja. Det Àr vad det Àr. Inte beklagar jag, jag reflekterar.

TvÄ gulliga i början av mÄnaden. (Annat bra med dagis: ingen skÀrmtid.)

SĂ„nt jag kan greppa i en slags kris

Jag hamnade i en slags kris förra veckan, fast jag vill nog inte gĂ„ in pĂ„ det just nu. Hur som helst sĂ„ har jag nu en lĂ„ng lista pĂ„ saker jag borde, nej mĂ„ste, ta itu med och reda upp — fast det Ă€r en ingen lista utan en kaotisk hög utan början — och det Ă€r Ă€ndlöst stresssande för mig. Den Ă€r ingen ny hög, det Ă€r bara att saker stĂ€llts pĂ„ sin spets. Och jag blir liksom… ganska handfallen. Det kĂ€nns som att jag iakttar nĂ„got, men vad Ă€r det, swoosha ivĂ€g frĂ„n mig, som nĂ„t pĂ„ tecknad film. Gud jag hoppas det inte Ă€r livet.

En tid nu har det kÀnts som att jag cirka konstant missar nÄt, det mesta tbh. NÄgot kommer i vÀgen, jag snubblar vid precis fel ögonblick, jag glömmer, skjuter upp, tappar taget. Bollen, vad den Àn Àr, Àr i rullning och jag springer efter den som en panikerad dyngbagge.

Det har inte varit toppen att ha mycket att tÀnka pÄ, som jag inte tycks klara av tÀnka pÄ.

SÄ jag hörslar ljudböcker, eller Àn sÄ lÀnge bara en: Gillian McAllisters thrillerbÀstsÀljare Wrong Place Wrong Time, och tittar pÄ Carnivàle pÄ HBOMax som jag bara sett ströavsnitt av pÄ tv för evigheters evighet sedan, alltsÄ nÀr serien var ny för snart 20 Är sedan. Jag gillar bÄda. Jag spelar Candy Crush Jelly Saga. Jag, och Alfred, tittar pÄ nya Elvisfilmen, men jag gillar för första gÄngen inte Tom Hanks och jag tÀnker att jag kanske inte gillar Baz Luhrman heller, men att jag alltid bara trott det för att jag Àlskat Romeo + Juliet sedan jag sÄg den i yngsta tonÄren och den blev extremt viktig för mig. Jag loppar garnnystan i mullvad och askgrÄtt och jag börjar sticka en halsduk till hösten, om jag hinner bli klar. Jag lyssnar pÄ musik och tÀnker att i Är vill jag ha en vettig och snygg Spotifyresumé, hah, gud. SÄnt gillar folk att sardonisera över och det Àr verkligen sÄ töntigt att tÀnka sÄ, men vet ni vad, lÄt en samtidsmÀnniska leva.

Jag sorterar min garderob enligt fĂ€rgskala. Jag rensar ur garderoben IGEN förstĂ„r ni, slutar jag nĂ„nsin med det? Hur mycket klĂ€der har andra mĂ€nniskor? Är ni ocksĂ„ borderline-hoarders som jag? Förr drömde jag om en walk-in-closet men nu drömmer jag om ett kĂ€rvt men kĂ€rleksfullt kurerat klĂ€dskĂ„p. (Jag berĂ€ttar ocksĂ„ om sĂ„dant gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng eftersom jag inte kan ta in eller ge ut nĂ„got nytt. Det Ă€r ocksĂ„ mycket trĂ„kigt med det hela.)

Vi behÄller endast de chicaste accessoarerna, bestÀmmer assisent Selma och jag.

Jag funderar över min senaste besatthet: Vilka Àr mina tre ord enligt three word method? (BetÀnketid pÄgÄr men typ casual seventies/nostalgic nÄnting tror jag.) Varför blev jag sÄ sÄld pÄ den idén? Jag sÀtter sÄnt hopp till det, det kÀnns som ett verktyg jag behövde. Ah, verktyg.

Kanske projicerar jag. Eller ersÀtter. Fyller det tomrum jag kan, rÀtar ut de frÄgetecken som inte bara glider undan direkt jag nuddar vid dem. Jag sysselsÀtter mig med sÄnt jag kan greppa och det ger mig en slags kick, det gör det, men högst upp pÄ önskelistan stÄr det skrivet i blinkande neon: arbetshandskar.

Framtiden var hÀr

Det har blivit helg och vi har blivit friska, tillrĂ€ckligt för att hitta pĂ„ saker i alla fall. Jag cyklade till loppis i gĂ„r — vart annars? — för första gĂ„ngen lĂ€ngre utanför lĂ€genheten Ă€n till balkongen sen i mĂ„ndags. Otrolig kĂ€nsla. Plötsligt sĂ„ levande i kontrast till tisdag onsdag torsdag. Jag har dessutom gjort sĂ„ mĂ„nga bra fynd pĂ„ sistone, det Ă€r bara sĂ„ sabla roligt att loppa dĂ„. Men jag hittade inte allt jag letade i gĂ„r, barnklĂ€der och sĂ„nt. Egentligen Ă€r den saken lite tillfredsstĂ€llande eftersom den ger mig en orsak att gĂ„ snart igen, he heh.

Alfred Ă€r ute och drar standup i gĂ„r och i kvĂ€ll och jag har sĂ„ledes skött nattningen sjĂ€lv. Det har jag förstĂ„s gjort ganska mĂ„nga gĂ„nger förr vid det hĂ€r laget men inte tycks jag Ă€ndĂ„ ha fĂ„tt in nĂ„n egentlig rutin. Det blir sĂ„ lĂ€tt en snöbollseffekt av alla mina förehavanden. SĂ„ gĂ„rkvĂ€llen var en katastrof och vi alla var till sist jĂ€vligt upprörda och barnen somnade först runt halv elva och jag kĂ€nde mig alldeles skit — MEN i kvĂ€ll gjorde vi (jag) revansch och allt gick supersmidigt. Ingen skrek. Ingen blev hysterisk. Inget kaos! Alla som varit med om en helvetesnattning och kĂ€nner till hur man mĂ„r efterĂ„t vet vilken vĂ€lsignelse det Ă€r att allt gĂ„r bra nĂ€sta natt. Vill nĂ€stan grĂ„ta av lĂ€ttnad. Blenda fick krypa ner i sin sĂ€ng med surfplattan för första gĂ„ngen medan jag nattade Dag, för henne ett helt nytt koncept jag presenterade, och naturligtvis Ă€lskade hon det. Det var förresten enda gĂ„ngen i kvĂ€ll som det sattes sordin pĂ„ stĂ€mningen, dĂ„ Dag somnat och jag kom tillbaka och hon ville fortsĂ€tta plippa pĂ„ plattan. Det gick dock snabbt om dĂ„ bad henne vĂ€lja en bok Ă„t oss att lĂ€sa. Den lilla kvinnan Ă€lskar verkligen böcker. Hon har liksom aldrig inte varit i slukarĂ„ldern hittills.

I förmiddags var det teater pÄ Ritz, Blenda och jag cyklade dit med vÄr granne Kika och hennes barnbarn Casandra, som ocksÄ Àr Blendas kompis. Vi sÄg Alfons & MÄllgan av Barnens estrad, helt mysig men en stor del av publiken verkade ovanligt ofokuserad och högljudd, det smÀlldes i stolar och en ringsignal löd lÀnge. SÄnt tycktes inte störa barnen men jag tyckte det drog ner pÄ upplevelsen, jag tÀnkte hela tiden pÄ vad skÄdespelarna mÄnne tycka om det innerst inne, om det kÀndes störigt och otacksamt. PÄ eftermiddagen var det dags för Hoplop, igen. Vi var dÀr förra veckan ocksÄ, med mina kompisar och deras barn, men det kÀnns som en mÄnad sedan. Den hÀr gÄngen var vi dÀr med tidigare nÀmnda K & C och vi rÄkade ocksÄ pÄ en av Blendas dagiskompisar sÄ de tre hÀngde ihop.

Det hÀr Àr vÀl ett tydligt exempel pÄ gÄnger jag verkligen skriver blogg mest för mig sjÀlv och kanske Blenda i framtiden. Dag ocksÄ fast han Àr sÄ liten Ànnu, men det kan vÀl vara trevligt att som Àldre veta vad man gjorde som ettÄring. Det blir liksom barnens minnesalbum. NÄt att blicka bakÄt pÄ. Minns du den gÄngen Blenda? Du och Casandra och Leah? Ni Äkte tre i en bil? Ni snurrade i karusellen, ville ha superhÄrd fart. Dag fick vara med dÄ han ville, dÄ snurrade ni lÄngsammare. Du vÄgade inte Ànnu Äka i allt men dÄ vi kom hem berÀttade du att du nÀstan hade vÄgat den ena och vi kom överens om att nÀsta gÄng vi Àr dÀr, dÄ Äker vi i den tillsammans. Men det kanske var ett privat samtal. Jag antecknar lite otydligt för sÀkerhets skull.

Och höstmörkret Àr hÀr. Jag, liksom alla andra antar jag, undrar mycket över framtiden och inte fattar jag ett skvatt ÀndÄ. Hur ska den bli, vad ska man göra? Vad ska jag bli, vad ska den göra? Och nu slog klockan 00:01 och sÄ var det morgondag. Framtiden var hÀr.