MĂ„ndag till fredag vecka 46

Vi tar en titt pÄ lite bilder frÄn veckodagarna som gÄtt denna vecka 46.

MÄndag gick jag, som jag sÄ ofta gör, förbi tÄgstationen. Tar för det mesta hissen upp till viadukten. Loppisarna ligger Ät det hÄllet.

Gillade denna vĂ€ska mycket, sĂ„ mjuk och sjuttiotalig och bezier-kurvig! Har alltid gillat sĂ„n hĂ€r lĂ€derlappsteknik. Men fĂ€rgmĂ€ssigt var den för höstlig för mig sĂ„ jag köpte den Ă€ndĂ„ inte. Bland det bĂ€sta jag bestĂ€mt stilmĂ€ssigt Ă€r att vara strikt med fĂ€rgschema och material — det Ă€r ju sĂ„ lĂ€tt annars att spĂ„ra ur med att plocka pĂ„ sig en massa billigt ”prova pĂ„”-krafs pĂ„ loppisar. AlltsĂ„ om man trivs med det Ă€r det ju inget problem. Men för mig Ă€r det, eftersom jag trots hamsterimpulser och hoarderlĂ€ggning fĂ„tt för mig att jag endast vill ha *kurerade* saker. Det visar sig att man fĂ„r endast *kurerade* saker om man — chockvarning nu!! — de facto *kurerar* sina saker. KĂ€nns tveksamt att faktiskt nĂ„ dit men det Ă€r oavsett ett trevligt mĂ„l att strĂ€va efter.

Det blev tisdag. Jag lÀmnade Alfred och Dag i lekparken och ginade över innergÄrdarna. Fastnade för fönstertypografi, med mera. Ett sÄnt hÀr kakel skulle jag gÀrna ha i mitt badrum.

Jag gick pÄ loppis igen och dÀr fann jag kvarglömda skatter i kavajfickorna. Allt sÄnt kÀnns sÄ dyrbart och nostalgiskt. Blev sÄ förtjust i den gamla biljetten. Fina fisken, vill man sÀga, men det kÀnns vÀl lite vÀl obvi. I alla fall, ibland nÀr jag Àr ute efter nÄgot specifikt gÄr jag vÀldigt trÀget pÄ loppis, plöjer igenom sortimenten. Det Àr inte skatter i fickorna jag Àr ute efter man jag passar gÀrna pÄ att kolla dem ocksÄ. (Men en varning: ibland Àr det gamla nÀsdukar och tandpetare som gömmer sig dÀr.)

En av de grejer jag letar nu Ă€r en kostym. Jag gillade den hĂ€r mycket — och jag tror jag har aldrig fĂ„tt sĂ„ mycket respons pĂ„ en instastory som jag fick dĂ„ jag postade samma bild dĂ€r — men i verkligheten satt den inte sĂ„ vĂ€rst bra och jag tvingade mig sjĂ€lv att lĂ€mna den. Ganska motvilligt trots allt. FarvĂ€l, kostymen.

IstÀllet köpte jag stearinljus. Blekgrönt och vinrött, mm. Vintrigt minsann.

Dag som nyligen börjat sjunga sjöng vÀldigt gÀrna med mig vid nattningen i onsdags, i mörkret. Visste inte att han kunde Blinka lilla sÄ bra! (Ev sÀkrare Àn mig ju?) Dag, 1,5 Är!

Den dagen togs knappt nÄgra bilder alls, och de fÄ jag tog blev sÄ usliga att de fÄr va. En bild jag inte postar Àr pÄ fyra sorters vÄfflor jag gjorde till middag, vi Ät tre av dem med vegeromröra, och den fjÀrde som efterrÀtt. Spenat; extra mycket spenat + koriander; morot; morot + banan + kanel. KÀnde mig som ett geni som kommit pÄ detta??

Torsdag morgon inleddes med tittut- samt ”kolla nu lĂ€gger jag mig igen”-bus i soffan.

PÄ eftermiddagen cyklade Blenda och jag till Dammbrunnens hÀlsostation för femÄrskontroll. Dammen hade fÄtt ett istÀcke. Vi fick veta att dagisbarnen frÄn ett dagis i nÀrheten ibland brukar skrinna pÄ den om vintrarna. Det tyckte vi lÀt himla mysigt.

Vi kunde inte cykla hemÄt innan Blenda fÄtt leka bondgÄrd, förstÄs.

Sen var det lite oklart vilken vĂ€g vi skulle ta hem, att ta samma som vi kom kĂ€ndes sĂ„ trĂ„kigt. ”Är du okej med lite Ă€ventyr?” frĂ„gade jag av Blenda. Det var hon. SĂ„ vi tog den hĂ€r grusvĂ€gen.

Vi hade stannat pÄ hemvÀgen och köpt nya tuschpennor. Snart dÀrpÄ cyklade vi igen till nÀsta grej, Blendas konstkurs pÄ TaiKon! Hon har börjat i höst och var till en början inte helt sÄld pÄ tanken att vara sjÀlv dÀr, utan förÀlder, men det gÄr sÄ bra och hon gillar kursen sÄ. Jag tillbringade 45 minuter i korridoren Ät att slösurfa, lyssna pÄ podd och spela Candy Crush Jelly. VÀl hemma igen testkörde det inspirerade barnet de nya tuschpennorna och hon ritade detta familjeportrÀtt. Blenda, 5 Är!

NÀr alla andra gÄtt och lagt sig kollade jag The Walking Dead, men det Àr inget jag rekommenderar. NÀsta avsnitt Àr det sista nÄgonsin och det kÀnns vÀl som pÄ tiden. VÄr gÀstkatt Shiba som bor med oss just nu har tagit till vana att krypa upp i famnen om kvÀllarna, och Myra som ocksÄ gÀrna vill ha famnplats samt vara Shibas vÀn trevar sig allt nÀrmare.

Fredag. Shiba var kontaktsökande men jag hade ej tid, placerade henne istÀllet pÄ Alfred.

Blenda fick hÀmtas tidigare frÄn dagis eftersom hon verkade ha fÄtt ögoninflammation som gÄr dÀr nu. KÀndes igen ovant att hon var hemma men inte Dag! SÄ har det ju inte varit sen innan han blev född.

SjĂ€lv kunde jag inte se nĂ„gra tecken pĂ„ inflammation sĂ„ Blendushka fick hĂ€nga med mig ut pĂ„ uppdrag sĂ„ lĂ€nge hon höll avstĂ„nd till bĂ„de mĂ€nniskor och grejer — inga problem med surfplatta plus vagn! Och sĂ„ avverkades (ett par timmar pĂ„) ett tredje loppis denna vecka jajemen. Mest fick Dag nya klĂ€der men jag fick ocksĂ„ ett par rosaartade jeans, allt sĂ„nt som funnits pĂ„ min lista, plus en kaffeburk för mitt mokapannekaffe. Senare sĂ„g jag att Blendas öga nog Ă€ndĂ„ blivit rött, men det försvann igen under natten.

Det blev Dags tur att ocksÄ hÀmtas hem frÄn dagis. Sedan var barnen ute pÄ sÄvÀl hal som tunn is, fast mest bokstavligen. F.ö. en glÀdjande ny bekantskap för Dag, han var ju sÄ liten förra vintern sÄ det Àr mycket som Àr nytt nu.

FredagskvÀllen var jag ensam med barnen men jag hade Selma som min sidekick. Hon ligger ocksÄ bredvid mig nu, medan jag skrivit detta. Tack för sÀllskapet, lilla katt.

Första snön, november 2022

Tidigare i veckan föll den första snön. Den stannade inte lÀnge, nÄn timme. Sedan var gatorna fulla med vattenpölar. Men morgonen var kylig och jag gick upp pÄ vinden och letade varmare klÀder Ät barnen innan de skulle till dagis. Pannlampa i pannan, tjocka sockor envist inpressade i sandalerna, mÄste ha sett för frisk ut. Kölden kom sÄ överraskande, fast det ÀndÄ Àr november, inte var jag alls förberedd. Samtidigt minns jag tonÄrens Halloweenfester dÄ vi kunde ha snö pÄ marken som stannade i veckor, men jag verkar ha uppfattningen av november som mer höst Àn vinter numera.

Under jackan nĂ€r jag forslade barnen till dagis bar jag undertröja i merinoull. KĂ€nner mig sĂ„ sjukt kompetent dĂ„, liksom redo för allt. FrĂ€mst vĂ€derleksmĂ€ssigt, det ska medges. I alla fall köld, till viss mĂ„n! Det jag gillar mest med jackan Ă€r att den inte Ă€r kort, nĂ€tt och snĂ€v, eller nĂ„gondera av det. Ja ni ser ju den pĂ„ bilden överst. Den Ă€r inte ”snygg”, den Ă€r tjĂ€nlig, den Ă€r trygg. Fickorna rymmer nycklar, plĂ„nbok, mobil. HandvĂ€ska vad Ă€r det? Den har tappat ett par knappar och vid tillfĂ€lle ska jag byta ut dem alla till nya begagnade, sĂ„ fort jag införskaffat dem. (Har ni SETT knapputbudet pĂ„ loppisar? Det finns att ta av.) I den kĂ€nner jag mig som att jag ska ut och vandra pĂ„ hedarna. Balmoral, brukar jag tĂ€nka förnöjt… och kanske ganska fantasirikt. Men Ă€n har vi inte börjat kolla nyaste sĂ€songen av The Crown.

Kung Charles tar sÀkert hand om sina lösa knappar han. Förmodar jag. Jag Àr inte sÄ insatt i kungligheter, men det jag vet om KC och hans vÀrderingar Àr att han Àr en outfit repeater som föresprÄkar hÄllbarhet och ylle, inte gillar att kasta saker och hellre lappar sina klÀder Àn köper nya. Sympatiska drag, fÄr man konstatera, alltid trevligt nÀr nÄgon vÀrldsledare visar sig inneha sÄdana. Ett avsnitt Stil i P1 Àr tillÀgnat honom, Den ofrivillige modeprinsen. MÄnga mÄnader har passerat sedan jag lyssnade pÄ det sÄ jag minns inte sÄ mycket av helheten, men se det som ett tips ÀndÄ.

Förnyade paroller

Sig sjĂ€lv kan man inte komma ifrĂ„n. Man bĂ€r med sig den man varit och den man varit har blivit den man Ă€r, men nĂ€r man lĂ€ser om att förnya sig sĂ„ brukar tipsen börja med att göra sig av med gammalt. Tömma för att se vad man saknar, ta tillbaka det man vill ha kvar, sedan. SĂ„ jag tömde bloggen pĂ„ nĂ€stan allt — testar det en stund, eftersom jag blivit alldeles för trött pĂ„ mig sjĂ€lv och mina spĂ„r. Att inte alltid lyckas gilla sig sjĂ€lv Ă€r en sak, men sin blogg ska man! SĂ„ sĂ€ger vi helt enkelt nu bara och dĂ„ fĂ„r det va sĂ„.

AlltsÄ, det Àr inte som att aktivt ogilla mig sjÀlv Àr min nya hobby, men jag Àr, som mÀnniskor brukar vara, bara sÄ tröttsam emellanÄt. Men struntsamma, detta inlÀgg kommer vara 100 % irrelevant om ca 0,5 ögonblick ÀndÄ. Och hÀr Àr det i alla fall, live a little va.

Jag skulle vilja ÄtergÄ mer till detta sentiment.
Det som man kunde finna i min dagbok Ă„r 1994.
Nog vore det himla trevligt.

Manifestering ska visst va en grej har jag hört —

VÀrt ett försök.

Dag Peter

SĂ„ kom en Dag en kvĂ€ll i maj. Det var i fredags, datumet var 21-05-21 och klockan 19:39. Ögonen blĂ„, kalufsen askblond, likheten i allmĂ€nhet sin fars men munnen portinsk.

Den kvĂ€llen kĂ€nns som sĂ„ lĂ€nge sedan, utan att nĂ„got egentligen har hunnit hĂ€nda sedan dess. Vi tvĂ„ kom hem frĂ„n bb i mĂ„ndags och jag har tillbringat i gĂ„r och i dag i ett migrĂ€ntöcken. ÄndĂ„ har det varit mysigt. Och likvĂ€l har ju vĂ€rlden förĂ€ndrats, trots att sĂ„ litet skett, den navigeras Ă€nnu en aning mer annorlunda Ă€n förut. Livet har förvandlats med en pytteliten jĂ€ttedetalj i grunden. Vi Ă€r fyra nu. En hel fyrapersoners-och-tvĂ„katters-familj. Vi har lĂ€ngtat. Den kĂ€nns hel.

God natt Dag. Jag hör dig söka mig nu, som du ofta gör under nattens minsta smÄ timmar, och jag Àr strax dÀr. Alltid dÀr.

Vi ses

NÀsta Är kommer bli annorlunda. Jag menar dels rent generellt men ocksÄ för att 2021 för med sig en klar förÀndring för oss i detta hem och denna familj. Förutsatt att allt fortsÀtter Ät samma hÄll som vissa undersökningar pekar pÄ. Som till exempel denna:

Japp! Det visade sig vara ganska lĂ€tt att undanhĂ„lla en graviditet under en tidsperiod av pandemi och Ă„rstid för bylsiga tröjor. Det har funnits att dölja i, om vi sĂ€ger sĂ„. SĂ€rskilt mer enkelt eftersom jag dessutom fĂ„tt mĂ„ helt bra, det mest pĂ„tagliga bieffekten en vĂ€ldig tröttma, och inte kĂ€nt nĂ„got behov av att terapiblogga om det (som sist). Denna gĂ„ng vet jag ungefĂ€r vad jag har framför mig och jag slipper skrĂ€cken att livet sĂ„ drastiskt ska förĂ€ndras — det har det ju redan gjort. Barn heter dessutom samma sak i plural som i singular, symboliskt nog. Nu Ă€r jag plötsligt redan halvvĂ€gs. I vĂ„r berĂ€knas vi bli fyra i familjen!